Lyssna

Kyrktuppen

Våren 2009 blev jag uppringd av en journalist på Tidningen Land. Han berättade att tuppen på Carl Gustafs kyrka var utvald att delta i tävlingen Årets Kyrktupp. Detta blev en god anledning till att lära känna vår stolte spejare lite bättre.

I Europa hade kyrktupparna varit vanliga sedan medeltiden, först under 1500-talet kom de till Sverige. Förgyllare Schützer och smedmästare Risberg, båda verksamma i Karlshamn, tillverkade Carl Gustafs kyrktupp år 1736. 50 böcker guld användes vid förgyllningen. Tuppen som är av koppar, dock inte massiv, är ca 95 cm hög och väger mellan 20-25 kg. Tuppen är en symbol för vaksamhet och pryder idag ca 600 svenska kyrkor.

Genuint hantverk

Förgyllaren Gunnar Persson, född 1910, startade omkring år 1935 GN. Persson Konst o. inramningar. Denna rörelse finns fortfarande kvar i brorsonen Bengt Perssons regi. Bengt minns sin farbror mycket väl och berättar att han ofta var med när Gunnar arbetade.
– Jag fick hjälpa till med att bära hem tavlor till kunderna, bland andra borgmästaren några gånger.

Gunnar Persson utförde många arbeten i staden. Bland annat förgyllde han Apotekets symbol, Elefanten, och åt församlingen både altaret, predikstolen och det stora korset på klockstapeln. Ofta var det en man som hette Wahlgren på Länsantikvarie ämbetet som fick uppdragen och i sin tur kopplade duktiga hantverkare till sig.
– Det var ett genuint hantverk min farbror höll på med ända tills han fyllde 92, ett år före sin död, säger Bengt med respektfull beundran i rösten.
Men det är speciellt ett av farbroderns uppdrag som Bengt minns.
– En dag när jag var nio år stod plötsligt kyrktuppen i min farbrors verkstad.
Bengt pekar på platsen där den stod och måttar med armarna dess storlek.
– Jag blev oerhört fascinerad!
I ett kyrkorådsprotokoll från 15 augusti 1955 står att läsa: ”Förgyllare Claes Larsson erbjuder Kyrkorådet att för 1 000 kronor omförgylla kyrktuppen. Kyrkorådet beslutar, under förutsättning att Larsson lägger fram en arbetsbeskrivning som kan godkännas, att anta anbudet.” Bengt tycker det låter konstigt för han är säker på att det var hans farbror som förgyllde tuppen.
– Däremot var det Larsson som med endast en trästege till hjälp både tog ner tuppen och satte upp den igen, berättar Bengt.
Kanske fick Claes Larsson uppdraget av Kyrkorådet och i sin tur anlitade Gunnar Persson till att utföra förgyllningen?
Omild behandling

När förgyllare Persson var färdig med tuppen hämtade Larsson den och bar tuppen under armen till kyrkan.
– Det var mycket folk som trängdes runt kyrkan för att få se när tuppen sattes tillbaka och Larsson tyckte väl det var lite trångt för jag minns att han gapade rätt ut: ”Flytta på er gubbar,
för nu ska tocken upp!”
Bland dem som snopet fick dra sig undan fanns både kyrkoherden och kyrkorådets ordförande.

Väl framme vid kyrkan knöt Larsson ett snöre om tuppen och drog den efter sig uppför trästegen. Förgyllare Persson blev naturligtvis bedrövad av den omilda behandlingen.
– Gunnar sade något i stil med att ”här har jag lagt ner ett fint arbete och så asar han den efter sig”.
Någon ny renovering sedan Gunnar Persson omförgyllde tuppen 1955 har så vitt man vet inte gjorts.

Undrar du hur det gick i Tidningen Lands tävling? Vann gjorde tuppen på Soldatkyrkan i Gävle med 1576 röster. De 101 rösterna vår egen tupp fick räckte bara till en fjärdeplats, men vad gör väl det när den har en sådan spännande historia?

Camilla Lindskog