Oscar Ahnfelt
Den 21 maj 1813 föddes Oscar Ahnfelt i Gullarps församling i Malmö län. Han var son till församlingens kyrkoherde Jonas Ahnfelt. När Oscar var 14 år blev hans far kyrkoherde i Knästorps församling, strax utanför Lund, och familjen flyttade dit. Oscar hade fem bröder och en syster. Syskonen växte upp omringade av musik och kultur, ofta var det högläsning och musikstunder när familjens vänner var på besök.
Ahnfelt tog studentexamen i Lund år 1829 och senare började han att studera teologi med målet att bli präst. Det visade sig dock att Oscar inte var särskilt intresserad av teologistudierna, så han hoppade av och började arbeta som informator hos grosshandlare Sven Ekstrand i Karlshamn. Istället visade det sig att Oscar Ahnfelt hade en gåva för musik och han var väldigt duktig på att spela gitarr. En av familjen Ahnfelts vänner, Henrik Thomander (som sen skulle bli biskop i Lund), imponerades av hur begåvad Oscar var. Och när Thomander valdes in i riksdagen år 1839 tog han, vid nyåret 1840, med sig Oscar som fick studera vid Kungliga Musikaliska Akademien.
Året efter startade Ahnfelt ett sång- och gitarrinstitut där han undervisade. Kvartalsavgifterna för Ahnfelts elever var 13 riksdaler och 16 skilling. Under denna tid började Ahnefelt också hålla konserter runt om i Stockholm. Då lät han också instrumentmakaren Otto Fredrik Selling tillverka en gitarr med tio strängar. Gitarren hade två halsar, en med sex strängar och en med fyra bassträngar. Denna gitarr följde med Ahnfelt under hela hans liv och finns idag bevarad på EFS (Evangeliska Fosterlandskyrkan) expedition i Uppsala.
Det berättas att Ahnfelt funderade mycket över sin tro och att han ofta tvivlade på att han var värdig Guds förlåtelse och nåd. År 1841 hände dock något som ändrade Ahnfelts liv. Då gick han en dag in i Betlehemskyrkan i Stockholm där han möte Carl Olof Rosenius. Rosenius (född 1816) var från Västerbotten och han var – precis som Ahnfelt - prästbarn. Rosenius studerade teologi i Uppsala, men hoppade av och blev lekmannapredikant. År 1840 flyttade han till Stockholm där han höll möten som drog mycket människor till sig och snart uppstod en väckelserörelse runt Rosenius. Han predikade om att en människa inte kan göra något för sin frälsning, Gud hade redan gjort det när Jesus dog för människans synder. Rosenius var inblandad i grundandet av EFS år 1856, som var en väckelserörelse inom Svenska kyrkan.
När Ahnfelt hörde Rosenius predikan sägs det att han kände sig lättad och från den dagen var Ahnfelt en trogen besökare i Betlehemskyrkan. Dessutom blev Oscar god vän med Rosenius. Genom Rosenius lärde Oscar också känna Lina Sandell, sångerskan Jenny Lind och Clara Strömberg, som skulle bli hans hustru. Under denna tid medverkade Ahnfelt på Rosenius möten som musiker, men Rosenius uppmanade också honom att predika. Detta ledde till att han reste land och rike runt för att hålla egna – mycket uppskattade - möten. Det berättas att han en gång hade minst 1500 åhörare. Dessa möten var egentligen olagliga – enligt konventikelplakatet som reglerade människors kyrkotillhörighet - och blev ofta avbrutna. Till slut hade tillräckligt många skrivit till kungen för att klaga på Ahnfelts möten att han bjöds in till kung Carl den XV. Då bad Oscar att Lina Sandell skulle skriva en sång han kunde framföra för kungen. Det berättas att kungen blev oerhört rörd av Ahnfelts sång och han fick tillåtelse att sjunga och spela överallt i landet.
Ofta sjöng Oscar egna sånger, men han tonsatte också andras texter. Många av dem var skrivna av Lina Sandell. Ahnfelt hade inte själv råd att ge ut några sånghäften under sina resor, men år 1850 bekostade Jenny Lind ett sånghäfte (som tillägnades Demoiselle Jenny Lind) och mellan 1850 och 1874 gav Ahnfelt ut 12 sånghäften med totalt 200 sånger. Dessa sammanställdes i mitten av 1870-talet i boken Andeliga sånger av Oscar Ahnfelt.
Under början 1800-talet var nöden på många sätt stor i Karlshamn. Bland annat utbröt en koleraepidemi år 1834 och 190 människor dog. Detta fick folk att strömma till kyrkan och en väckelserörelse, samt en nykterhetsrörelse började i stan. En av de som var med i rörelsen var målarmästaren Andreas Lagerblad som var den som lyckades övertyga Oscar och Clara Ahnfelt att flytta till Karlshamn. Lagerblad och Ahnfelt träffades i Stockholm år 1845 när Lagerblad reste dit i nykterhetsfrågans ärenden och när Lagerblad träffade Rosenius blev han uppfylld av Rosenius ord. Efter detta startade Lagerblad en liten läsekrets i sitt hem på Södra Fogdelyckegatan 45 som bestod av alla samhällsklasser.
Det var hit Oscar och Clara flyttade år 1851. En av anledningarna till att paret att lämnade Stockholm var att de förlorade både sina barn – Oscar Jonatan och Maria Elisabeth i ung ålder. Paret bodde i Lagerblads övervåning och i huset fanns också en möteslokal.
Där bodde Oscar och Clara fram till 1860 då de köpte Cronholmska gården på Drottninggatan 70. Även här fanns en möteslokal som kallades Ahnfeltska salen eller Gamla missionshuset. Den 9 mars 1867 bildades Karlshamns missionsförening och man anslöt sig till EFS. Församlingen höll till hemma hos familjen Ahnfelt, men det blev snart för trångt. I september 1868 invigdes det nya missionshuset i det som idag är Kristofferskyrkan på Christopher Schrödersgatan 21.
Under 1870-talet uppstod en tvist i teologiska frågor inom EFS vilket ledde till att en grupp bröt sig ur och grundade Svenska Missionsförbundet. I Karlshamns Missionsförening valde man att lämna EFS, men Oscar och Clara bestämde sig för att vara kvar tillsammans med några vänner och lät EFS-församlingen fortsätta träffas i deras hem.
Den 22 oktober 1882 dog Oscar Ahnfelt i sitt hem. De sista åren var han sjuklig och hade slutat som resande predikant redan under 1870-talet. Han begravdes på Hvilans kyrkogård i kvarteret Abraham och på gravstenen står ett bibelord från Lukasevangeliet 19:10. “Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.”. Clara drev församlingen vidare till sin död den 19 mars 1896.
Viktiga psalmer:
· 59 – Med Gud och hans vänskap
· 249 – Blott en dag
· 250 - Är det sant att Jesus är min broder
· 320 - Tänk, när en gång
· 572 - Ängsliga hjärta, upp ur din dvala
· 720 – Med Gud och hans vänskap
Material hämtat:
Carlshamniana 2012. “Oscar Ahnfelt, ett 200 års jubileum”, Ove Einebrant, s79-92.
Församlingsblad 2013:2. Ove Einebrant.
Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Oscar_Ahnfelt hämtat 2025-01-23.