Paul Calwagen - kyrkorådsledamot

Våren 2013 fick vi beök av Siv Bergström Thelander som är ättling till Maria van der Hagen. Här håller Siv den vinkanna som Paul Calwagen och hans hustru Maria skänkte till Carl Gustafs kyrka 1690.

Paul Calwagen – handelsman och kyrkorådsledamot

Vi har tidigare skrivit om borgmästare Christopher Schröders ansträngningar för en ståtlig kyrka mitt i Karlshamn. Men det finns fler personer i denna kamp som är värda att lyftas, en av dem är handelsmannen och kyrkorådsledamoten Paul Calwagen.

Det var svårt att få ekonomin att gå ihop vid byggandet av Carl Gustafs kyrka. Kung Karl XI Gustav både lånade ut och skänkte pengar, ett par gånger beslutade han också om rikskollekt. 1698 beslutar kyrkorådet att sälja gravplatser inne i den halvfärdiga kyrkan. Detta var ett ganska vanligt sätt att samla in pengar på i slutet av 1600-talet. Åtta gravplatser i koret säljs för 100 daler silvermynt. En av dessa platser, den till vänster om borgmästare Schröders, köper handelsmannen och kyrkorådsledamoten Paul Calwagen. 

Tysken Paul Calwagen (1640-1708) kom till Karlshamn 1682 och bosatte sig på Drottninggatan. År 1684 gifte sig Paul Calwagen med änkan Maria van der Hagen. Calwagen undanbad sig uppdraget som rådman men blev 1692 invald i kyrkorådet. Att Calwagen var förmögen råder det inga tvivel om. Förutom att köpa den dyra gravplatsen, skänkte han och hans fru en päronformad vinkanna i silver (1690). På locket finns Guds lamm med korsfana. Pipen och handtaget är smyckade med änglahuvud, blommor och frukter. De skänkte också den stora ljuskronan (1704) som hänger närmast koret i Carl Gustafs kyrka. 

Delar av Paul och Marias gravsten finns numera i det gamla gravkapellet på Hvilans kyrkogård. I mitten finns ett nedsänkt fält med Calwagens vapensköld – en vagn med en stjärna. Det syns att gravstenen är tillverkad innan makarnas död, endast deras födelsedatum är ifyllda.

CAMILLA LINDSKOG

Källor:
”Carl Gustafs kyrka – 300 år mitt i byn” av Stig Johnsson
”Mina anfäder i Karlshamn på 1600-1700-talen” av Siv Bergström Thelander