Träd på kyrkogårdar - en ny idé
Tidigare var det ovanligt med träd på kyrkogårdar, eftersom man trodde att grönskan kunde sprida sjukdomar från gravarna. När kunskapen ökade om hur smittor spreds försvann dessa idéer, och kyrkogårdarna började i stället utformas mer som parker med en rofylld och vacker atmosfär.
Wämö begravningsplats anlades år 1856
Området är tillbyggd i olika etapper. Den äldsta delen anlades 1856. Redan år 1881 skedde den första utbyggnaden, 1900 den andra och 1931 den tredje. Under den här perioden var man inspirerad av tysk design, med strikta kvarter där höga häckar och trädalléer markerade linjerna. Detta sätt att anlägga kyrkogårdar förespråkades av Stockholms arkitekten Harald Wadsjö, och i hans bok ”Kyrkogårdskonst” finns bilder på just sådana manshöga häckar runt kvarteren. Boken finns att låna på Stockholms bibliotek.
Nya planer efter Kungens förordning
Redan år 1815 beslutade kungen i Sverige – Karl XIII - att begravningsplatser skulle anläggas utanför städerna och att gravar inne i stadskärnorna skulle avvecklas så snart som möjligt. För att utreda frågan om en ny kyrkogård i Karlskrona för stadens församlingar, tillsattes en kommitté år 1820 men det var först år 1852 man enades om att anlägga en ny begravningsplats utanför staden på platsen Karlskrona 5:19 – en statligt ägd donationsmark.
Arbetarna belönades med gravplatser
Arbetet med den nya begravningsplatsen, som kom att bli Wämö begravningsplats, inleddes 1854 och utfördes delvis av soldater från Södra skånska infanteriregementet under lediga stunder. Två lokala bagare, Cassel och Borlander, ledde arbetet och belönades med kyrkogårdens första gravplatser. Wämö kyrkogård invigdes i augusti 1856 av lundabiskopen Johan Henrik Thomander, som höll ett gripande tal enligt de närvarande. Den första jordfästningen skedde också i samband med invigningen.
Begravningsplatsen byggs ut år 1880
Begravningsplatsen utvidgades redan år 1880 och år 1898 då kyrkogården snabbt blivit fullbelagd. Detta berodde till stor del på att i stort sett alla begravningar på denna tid var kistbegravningar. Det var först under början av 1900-talet som kremationer blev allt vanligare. Idag (år 2025) kremeras 80 procent av alla avlida i Sverige och därmed behövs inte lika stor yta för varje person vid begravningar.
Begravningsplatsen blev dock än en gång fullbelagd och i maj år 1920 tillsattes en kommitté som föreslog att en ny begravningsplats skulle anläggas i Rödeby. Förslaget mötte stark opposition, och i stället beslutade man att utvidga Wämö begravningsplats. Arkitekten Harald Wadsjö, känd för sitt arbete inom kyrkogårdskonst, anlitades för att ta fram ett utvidgningsförslag. Hans design byggde på ett nordeuropeiskt mönster med strikta kvarter och höga häckar.
Skräcken för farsoter
Skräcken för farsoter har alltid varit påtaglig i Karlskrona som drabbades svårt av både pest och kolera samt Spanska sjukan år 1916-1917. Under Spanska sjukan berättas om Kalle-Pella som körde likvagnen i staden. Han lär ha varit en storvuxen man som ingav ett ruskigt intryck då han var klädd i svart slängkappa och svart plymprydd hatt. Man kunde höra hans djupa rytande basröst då han på mörka eftermiddagar körde in på Vämö begravningsplats: ”Undan alla djävlar, här kommer en till som skall ner före kvällen!”.
Handelsträdgård på området
Från början drevs Wämö begravningsplats av familjen Langwagen, som också skötte en handelsträdgård på området. Än idag omges det kapell som finns på området av de planteringar som en gång omgärdade hela handelsträdgården.
Skapandet av en Skogskyrkogård
År 1926 godkändes ett nytt utvidgningsförslag som skulle innefattade flera etapper. Målet var att skapa en skogskyrkogård från Wämö begravningsplats till Krutviken, men endast första etappen genomfördes. En enorm mängd sand transporterades hit för att fylla igen en del av Hästöviken, känd som "dalsänkan". Arbetet visade sig vara nästan omöjligt, eftersom dalsänkan verkade bottenlös. Den nya kyrkogården invigdes dock den 7 juni 1931 med ett stort antal åskådare och en procession till invigningsplatsen. På 1950-talet drabbades området tyvärr av sättningar och bland annat behövdes trädalléerna lyftas och göras om.
Äldre gravar mer detaljrika
Under 1930- och 40-talet var arbetskraften billig, vilket möjliggjorde detaljerade gravdekorationer både på och runt gravarna. På 1950- och 60-talet förändrades detta i takt med att arbetskraftskostnaderna steg, och många utsmyckningar togs bort för att minska utgifterna.
På Wämö begravningsplats finns färre pampiga gravstenar jämfört med vissa andra platser i Sverige. Detta beror troligen på de ekonomiska förändringarna samt på att industrins framväxt under denna period gjorde standardiserade gravstenar betydligt billigare, vilket ledde till att många valde det alternativet.
Det finns få bevarade gravstenar från kyrkogårdens tidiga period, eftersom många kvarter har lagts om. År 1972 skapades en mindre utställning med äldre gravstenar, som idag finns vid minneslunden.
Arbete med hästar på kyrkogården
- År 1936 anlades stadens första urnlund då kremering hade börjat bli allt vanligare.
- År 1950 bildades en samfällighet av de två församlingarna som då fick ansvara för kyrkogårdarna, och en ny förvaltningsmodell infördes. Förvaltningsbyggnaderna från 1800-talet revs och år 1966 byggdes nuvarande administrationsbyggnader.
- På 1960-talet sänktes de höga häckarna och en del buskage klipptes bort för att göra kyrkogården lättare att sköta, men också för att öka säkerheten, särskilt för damer som besökte området.
- År 1966 exhumerades - alltså grävdes tidigare gravsatt stoft upp - de tyska krigsoffer som gravsatts här på Wämö begravninsgsplats. Stoffet flyttades till Trelleborg för kremation samt återbördande till Tyskland. Detta arbete utfördes av italienska arbetare under tyskt överinseende 19 oktober 1966.
- Ända fram till 1970-talet bedrevs visst arbete på begravningsplatsen med inhyrda hästar och manuell grävning.
- 1972 fick begravningsplatsen sin första minneslund.
Krematorium
Frågan om ett eget krematorium återkom ofta under 1900-talet. Många kostsamma alternativ föreslogs innan Karlskrona Griftegård med krematorium byggdes i Augerum. Ett förslag från 1936 gick till och med ut på att omvandla Trefaldighetkyrkan till krematorium, men det fick inget gehör. Först 1947 godkändes ett förslag av arkitekten Nordenskjöld, men andra världskriget satte stopp för arbetet. Efter kriget tillsattes en ny kommitté och nya förslag uppkom vilket resulterar i dagens krematorium i Augerum.
Arbete på begravningsplatsen idag
Idag är kyrkogårdsförvaltningen en modern arbetsplats med drygt 20 anställda och 10 säsongsanställda på sommaren.