Flera Koleraepidemier under 1800-talet
Under 1800-talet drabbades Sverige av flera koleraepidemier, och Karlskrona var inget undantag. År 1834 anlades en särskild kolerakyrkogård på östra Saltö, vid Dragsösundet, i syfte att hantera framtida utbrott. Det skulle dock dröja till år 1853 innan den togs i bruk, när en allvarlig epidemi bröt ut i staden.
Koleraepidemin 1853 i Karlskrona
Den 8 augusti år 1853 drabbades Karlskrona av en våldsam koleraepidemi. Inom loppet av tio veckor miste cirka 1 000 av stadens då 14 000 invånare livet. För att minska smittspridningen infördes strikta åtgärder, bland annat ett förbud mot fiske i sundet mellan Dragsö och Saltö, då myndigheterna befarade att fisken kunde ha förorenats av de begravda offren.
Saltö saknade vid denna tid en broförbindelse, vilket innebar att de avlidna transporterades med båt från Karlskrona. De förvarades först i likbodar vid Fiskbron innan de fördes vidare till kyrkogården för begravning.
På Saltö kyrkogård hölls begravning två gånger varje dag. Klockan sju på morgon och klockan sju på kvällen.
En historisk minnesplats
Omkring 600 personer beräknas vara begravda på Saltö kolerakyrkogård. Kyrkogården omges av en kyrkogårdsmur och innehåller ett tjugotal gravstenar. I markens rännor tros även finnas massgravar för koleraoffren.
Idag är kyrkogården skyddad enligt fornminneslagen och utgör en viktig del av Karlskronas historia – ett minnesmärke över de många liv som gick förlorade under 1800-talets koleraepidemier.
Aspö Kronokyrkogård används fortfarande för jordfästningar, men endast för anhöriga till de som redan är begravda på platsen. Den är svår att hitta, då det saknas både skyltning och parkeringsmöjligheter, men den bär fortfarande på en kraftfull historik och är en viktig del av områdets kulturarv.
Hitta hit
Adress: Nära Hyttevägen på Aspö (google maps)