Böldpesten drabbade Karlskrona hårt
I slutet av år 1710 nådde den fruktade böldpesten Karlskrona, och staden drabbades hårt. För att förhindra smittspridning förbjöds begravningar inom stadens gränser, och särskilda pestkyrkogårdar anlades. En av de mest betydelsefulla låg vid Tyska bryggaregården på Vämö.
Enkla begravningar och massgravar
Under år 1711 härjade pesten som värst, och över 6 000 människor miste livet – en katastrofal siffra med tanke på att hela Blekinge vid denna tid hade omkring 30 000 invånare. På grund av den snabba spridningen och det stora antalet dödsfall blev begravningsrutinerna enkla. Många av de civila offren lades till vila i massgravar på gamla varvet och på Vämö, utan kistor eller svepning, endast i sina vanliga kläder. Gravarna markerades med enkla stenar.
Även begravningsplats på Aspö
Även på Aspö inrättades en tillfällig begravningsplats. Kastellpredikanten Petrus Westelius, verksam vid Kungsholmen och Drottningskär, antecknade i kyrkoboken att han under år 1710 begravt 2 125 människor på Aspö kyrkogård. Utöver dessa lades ytterligare avlidna i långa, breda gravar utan kistor.
Hamnstad var också ingången för sjukdomar
Karlskronas roll som en viktig hamnstad innebar en ständig risk för att smittsamma sjukdomar skulle få fäste – och under pestens härjningar blev staden en av de värst drabbade i landet.