Vi har sån tur att vi har två sjuksköterskor med i gruppen. Rosanna kommer från Schweiz. Och hon sa apropå att många oss har fått olika krämpor att det är en vandring också för och i kroppen. När en under en så här lång tid går så här mycket ofta och ligger dåligt på natten – och till och med äter dåligt ibland – så påverkas kroppen.
Hittills har fem personer avbrutit vandringen. Just nu är alla väldigt förkylda. Själv har jag ett par veckor haft problem med mitt vänstra ben. Sånt är livet vare sig vi är i vardagen eller på vift. För oss är det också vårt engagemang för klimatet och COP26 som håller oss gående. Just nu häpnar vi alla över att snart vara framme. Och vi funderar mycket på hur det kommer att vara i Glasgow. Det håller glöden levande.
På fredag kommer vi ända fram. Klockan 16 kommer vi pilgrimer tillsammans fram till katedralen St Mungos. Där kommer en biskop av något slag att välkomna oss. Då är vi många, minst 200 pilgrimer. Sen blir vi bjudna på mat i ett sikh-tempel, något som de interreligiösa organisationerna står för. Efter det går vi till våra härbärgen.
Resten får ni höra i mitt allra sista brev om själva konferensen.
Skickar med en meditativ filmsnutt som flyter med i tidens ström. Må vi också flyta med i tidens strömmar förankrade i Evigheten.
Hälsningar från Hans i Skottland