Foto: Sandra Albertus

Böner och Tacksägelser

   1 mars 1753 bytte Sverige kalender. Den julianska kalendern ersattes med den gregorianska som innehöll skottår. Redan under 1500-talet övergick de flesta romersk-katolska länderna till den gregorianska kalendern, men just för att den var katolsk dröjde det länge innan den accepterades i protestantiska länder som Sverige.
   Den 17 februari 1753 slutade den julianska kalendern att gälla och nästa dag var det den 1 mars. Därför har Sverige aldrig har haft dagarna 18-28 februari 1753. Gustav III föddes alltså den 13 januari enligt den julianska kalendern, förkortat g.s, gamla stilen, eller den 24 januari enligt den gregorianska, nya stilen, n.s.

 

Vad har det här med Karlstads domkyrka att göra?

   Jo, i kyrkans bokarkiv finns en bok märkt Böner och Tacksägelser. I boken finns just böner och tacksägelser, men också berättelser. Innehållet är varierat, en bön inför påstående krig, en tacksägelse i anledning av Skärgårdsflottans seger i Svensksund och en berättelse om swenske troupernes seger wid Parkumäki uti Savolax, den 21 julii 1789 för att nämna några.

   I boken finns också ”Tacksägelse från 13 januari 1746 att uppläsa uti alla församlingar i riket för Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessans lyckliga förlossning med en ung arvprins”. Det är Gustav III som föds.

   Ett antal år senare, i november 1772 kommer Gustav III till Karlstad för första gången. Han är på Eriksgata och sitter i den nyförgyllda domarstol som idag är placerad i Domkyrkans kor. Hans gamle lärare i kristendomskunskap, Georg Schröder var troligen på plats. Schröder var sedan 1771 superintendent i Karlstads stift, en titel som 1772 förändras till biskop.

   Gustav III är åter i Karlstad 1788 och den 8 mars 1790 signerar han det dokument som visar hur Domkyrkans kor ska omgestaltas. Något som sker under 1790-talet då Georg Schröders son Herman Schröderheim är biskop.

   Åter till boken Böner och Tacksägelser. Den 16 mars 1792 blir kungen skjuten på en maskeradbal, men överlever. I boken finns en ”Bön under kungens sjukdom”. Kungen drabbas av infektion, får feber och lunginflammation och dör 13 dagar senare, den 29 mars. På nästa blad i boken finns ”Tacksägelse Efter Högstsalig Hans Kongl. Maj:t från 1792”.