Text: Helena Söderqvist Bild: Øyvind Lund
Kyrknytts testpanel består av sju 15-åringar som går scenkonfa i Karlstad. Under våren har de besökt olika typer av gudstjänster och bedömt enligt en mall som de tagit fram i samarbete med sin pedagog. Förutom att de ljussatt olika kriterier från 1 till 5, en symbol de själva valt, har de också funderat över vad som var bäst respektive sämst i varje gudstjänstform.
– Musik är bra. Men prat blir lätt långtråkigt.
Tumme upp för bra mix
Gänget är helt överens. Många ord är jobbigt. Fem minuter funkar, men sen försvinner tankarna åt annat håll.
– Man zonar ut. Särskilt om rösten är entonig.
Att varva prata och musik med att det händer något som det går att delta i är bästa mixen, tycker Hjalmar och Joanna. Det behövs omväxling. Långsamhet är tonåringarnas värsta fiende.
Bäst i test
Högmässa, den traditionella med nattvard på söndagar, är ingens favorit. Även om innehållet kan vara rätt så intressant, tycker Ellen.
– Men börja inte med en högmässa, varnar Astor. De pratar och pratar och pratar.
Musiken däremot får godkänt. Och känslan av gemenskap. Men roligt och att det handlar om dem – nej, det blir låga poäng från alla.
Bäst i test är gudstjänst med små och stora. Det är en kortare form med vuxna och barn tillsammans och med mycket sång och musik. För den som inte varit i kyrkan så mycket är det en bra början, tycker gruppen.
Kort är gott
– Gå också gärna till den kyrka som ligger nära, där man kanske har haft skolavslutningar eller varit på dop eller något, tipsar Oskar. Då känner man sig redan lite hemma i miljön.
Sen är det det där med tiden, långt är tråkigt. Välj därför gärna de lite kortare gudstjänsterna, tycker konfirmanderna.
