Det finns gott om duvor i Domkyrkan. Vid predikstolen, dopfunten, i Barnens altarskåp, på tympanonreliefen och i Uppenbarelsens kapell.
Varför finns det duvor?
Duvan är en symbol för den heliga Anden och förekommer redan i den fornkristna kyrkan. Duvan är sinnebilden för det ingen människa kan se, en osynlig närvaro, en hjälpare. Duvan har också traditionellt använts som en budbärare. När få andra kommunikationsmetoder fungerat, var det duvan som kom med meddelanden.
I Bibeln berättas om när Johannes döparen döpte Jesus och Guds ande kom ner som en duva över Jesus huvud. Det är därför nedåtriktade duvor brukar finnas ovanför dopfuntar.
I koret, ovanför dopfunten i glas, finns ”Andens duva” i keramik av Else Adrian från 1968 och vid Barnens altarskåp är den nedåtgående duvan försedd med korsgloria och strålar. I vapenhuset finns ytterligare en nedåtriktad duva på tympanonreliefen, den heliga Anden som symboliserar dopet.
På Barnens altarskåp finns en duva i toppen av Livets träd. Den kommer flygande ur soluppgången som är tänkt att vara i öster, även om Barnens altarskåp av praktiska skäl är placerad i väster.
På altartavlan i Uppenbarelsens kapell finns ett motiv från Skärtorsdagen då Jesus tvättar sina lärjungars fötter. Händelsen utspelar sig strax före nattvardens instiftande och Jesus uppmanar dem att tvätta varandras fötter i fortsättningen. Vad gör duvan där? Kanske visar den andens närvaro i det som ska ske, eller står den för renhet? Riktar den sig till en av lärjungarna? Strålen ser ut att träffa en renrakad lärjunge. Av tradition saknar den unga Johannes skägg, men ibland avbildas även Tomas och Filippos med bart ansikte. I Johannesevangeliet frågar Filippos Jesus om de kan få se Fadern, vilket föranleder Jesus att berätta om den heliga Anden. Möjligen är det därför duvan finns med i bilden och pekar mot Filippos.
I predikstolens baldakin visas också Guds osynliga närvaro, duvan, den gudomliga ingivelsen och hjälparen i världen.
Varför är det just duvor? Inom judendomen sågs duvor som rena och offrades i templet som reningsgåvor. Duvan är som tidigare nämnts en budbärare och har under långt tid haft ett positivt symboliskt värde för människan. Inte minst för att de tar hand om sina barn tillsammans och lever i par.
Ibland symboliserar en duva den kristna själen och är därför relativt vanlig på gravvårdar. Människor kan inom konsten gestaltas med en duva på axeln vilket tolkas som att de fått andens inspiration.
Ibland hänger en duva utomhus i en av domkyrkans flaggstänger. Det är bilden av fredsduvan med en olivkvist i näbben som handlar om fred, hopp, förlåtelse och frälsning.
På 1960-talet fanns tanken att sätta in fönster med motiv i det omgestaltade koret. Dock var det mycket som skulle gå i lås innan invigningen och kanske var kom förslaget för sent. I mitten av ett av de fyra fönstren var tanken att det skulle finnas en nedåtriktad duva.