Text: Peter Pasalic Östborg Bild: Jocke Lagercrantz
Det knarrar under skorna när ett gäng förskoleklassare i gemensam trupp – två och två, med reflexvästar på – promenerar i snöväder från Västerstrandsskolan till Västerstrandskyrkan. Väl inne i kyrkans kapprum sprider sig en spänd förväntan och ett pirrigt tjatter.
– Jag är paketbärare, jag delar ut paket. Vill ni hjälpa mig med det?
Pernilla Skyvulstad i rollen som paketbäraren Paula får barnens uppmärksamhet och ett lugn sänker sig över gruppen. Tillsammans får de sedan lösa rebusar och möta profiler som berättar om julens traditioner, om julklappar och pepparkakor, men också om bakgrunden till högtiden.
– Vet ni vad advent betyder? frågar Paula.
– Jul!, ropar flera barn till svar.
– Njae, advent är ju tiden innan jul. Och det betyder ankomst eller väntan. Vad är det vi väntar på?
– Tomten!
– Ja, så klart väntar vi på Tomten nu. Men jag väntar också på Jesus. Vet ni vem Jesus är?
Julevangeliet, mys och spänning
Under julvandringen i Västerstrandskyrkan får barnen möta kyrkans personal och frivilliga i olika roller. De barn som vill får också vara med och testa att spela teater.
– Jag vill alltid få med julevangeliet i alla julvandringar. Sen vill jag få med mys, spänning och traditioner. Jag vill att barnen ska få både en härlig känsla och lite kunskap, säger Charlotte Moberg, pedagog i Västerstrandskyrkan som skriver de flesta julvandringarna och jobbar med samverkan mellan kyrkan och skolan.
Den samverkan innebär olika möten mellan skola och kyrka. Julvandringarna är ett exempel, men Charlotte träffar även klasser i andra sammanhang, inte minst inför de stora högtiderna.
”Väldigt fina samtal”
Hon berättar att det viktigaste är att alltid tänka på att berättandet måste ske ur barnens perspektiv. Att man måste utgå från de frågor och funderingar som barnen har. Och det bästa sättet då är att få barnen själva att sätta ord på sina känslor och tankar.
– Om barnen själva får berätta om sina traditioner och hur jul ser ut för dem är det enklare att fånga upp och förklara på ett sätt som passar den gruppen. Det gör det också enklare att kunna berätta om att vi har olika traditioner, kulturer och religioner också. Ofta finns det barn med många olika bakgrunder inom samma barngrupp och det brukar bli väldigt fina samtal, säger Charlotte.
Ewa Andersson, förskollärare på Västerstrandsskolan, berättar att det dessutom alltid finns en möjlighet att inte följa med till kyrkan, för de barn eller vårdnadshavare som av någon anledning absolut inte vill.
– Det händer ibland att det är något barn som får vara kvar på skolan, det brukar inte vara någon stor grej. För barnen kan det också bli en bra utgångspunkt för att prata om tro och kultur, om likheter och skillnader, säger hon.
Frågor viskas
Under julvandringen är Ewa med och fångar upp barnens reaktioner på det de tar del av, hon och övriga pedagoger som är med får frågor viskade till sig under tiden vandringen pågår.
– Vi brukar komma till kyrkan med barnen varje år, både vid jul och påsk. Det är viktigt för barnen att få med sig grundläggande kunskap om våra traditioner. Och då ger det mycket mer att få höra det på plats i kyrkan än om vi lärare skulle berätta för dem, säger Ewa.
”Fördjupad kunskap”
Hon beskriver att kunskapen både fastnar bättre, och blir mer nyanserad och trovärdig, när det är kyrkan som får berätta.
– Jag brukar berätta lite i förväg, sedan får de göra besök i kyrkan och därefter fångar vi upp det och pratar om vad vi varit med om och vad vi lärde oss. Det ger en fördjupad kunskap som jag inte kan ge själv i klassrummet.
I klassrummet finns ofta elever av olika bakgrund och med olika traditioner, men det är sällan något problem.
– Vi pratar om andra traditioner också, till exempel ramadan, och är noggranna med att påpeka att det vi får höra i kyrkan är den kristna traditionen. Men samtidigt är det en tradition som påverkat och genomsyrat samhället under väldigt lång tid.
– Man kan tro, eller inte. Tron kan se olika ut, och ibland tar det kanske ett helt liv innan man vet. Det är viktigt att ge barnen chans att själva hitta vem de är och vad de tror, säger Ewa.
Går i ett
I Västerstrandskyrkan samlar barnen ihop sig efter avslutat äventyr. De ska gå den korta biten tillbaka till skolan. Om 30 minuter väntar en ny skolklass som ska ta del av julvandringen. Under en veckas tid går det i ett för församlingens personal, med ständigt nya klasser på besök. Faktum är att det är så många klasser som vill komma till kyrkan att vissa helt enkelt inte får plats i år.
Barnen småpratar om vad de varit med om, samtidigt som de tar på sig overaller och mössor.
– Det här var riktigt roligt, säger förskoleklassaren Albin. Allra roligast var att få spela teater!