Mer om gudstjänst

MÄSSA
Gudstjänster med en rubrik som innehåller ordet mässa betyder att det firas nattvard. Det kan vara i formen som veckomässa (se nedan) eller i anslutning till någon särskild händelse på dagen. Det är nattvarden som är det centrala.

HÖGMÄSSA
Högmässan kan vara söndagens huvudgudstjänst. Det kan firas många gudstjänster en söndag i en och samma kyrka, men bara en högmässa. I högmässan firas nattvarden. Vi lyssnar till bibeltexter som har med söndagens tema och innehåll att göra. Predikan berättar om vad bibeltexterna säger oss här och nu, i vår tid. En hjälp att tolka texterna om man så vill. I högmässan sjunger vi psalmer och ber för andra – och oss själva. I slutet av högmässan får vi välsignelsen innan vi återvänder till vardagen.

SÖNDAGSMÄSSA
Söndagsmässa är en enklare form av högmässa. De förekommer exempelvis enbart en textläsning, varför söndagsmässan tar kortare tid än högmässan.

HÖGMÄSSOGUDSTJÄNST
Högmässogudstjänst kan vara söndagens huvudgudstjänst. Den följer kyrkohandboken fram till det parti där nattvarden tar vid i högmässan. Trots att den kallas för högmässogudstjänst firas inte nattvarden i högmässogudstjänsen. Vi lyssnar till bibeltexter som har med söndagens tema och innehåll att göra. Predikan berättar om vad bibeltexterna säger oss här och nu. I gudstjänsten sjunger vi psalmer och ber för andra – och oss själva. I slutet av gudstjänsten får vi välsignelsen innan vi återvänder till vardagen.

SÖNDAGSGUDSTJÄNST
Söndagsgudstjänst är en enklare form av högmässogudstjänsten.

FAMILJEGUDSTJÄNST
Familjegudstjänst är en enkel gudstjänst där perspektivet ofta är barnens och tilltalet främst är riktat till barnen. När det vid denna gudstjänstform firas nattvard kallas gudstjänsten familjemässa.

VECKOMÄSSA
Veckomässa firas ofta en vardagkväll och är en kort gudstjänst där det firas nattvard. Vi lyssnar till bibelord och vad det betyder för oss idag.

DOP-, VIGSEL-, BEGRAVNINGS-, OCH KONFIRMATIONSGUDSTJÄNSTER
Dessa gudstjänstformer är alla officiella gudstjänster inom Svenska kyrkan.

MUSIKGUDSTJÄNST
Musikgudstjänst innehåller ofta mycket musik och några ord som knyter an till temat i musiken eller söndagens tema, samt någon bön. Musikgudstjänster kan innehålla solister, körer, större körverk eller gemensam psalmsång.

Fördjupning

Det sammanfattande begreppet för det som händer i gudstjänsten är liturgi (tjänst inför Gud). Gudstjänstens liturgi innehåller en mängd symbolik i ord och handlingar.

Formen för gudstjänsten har haft liknande drag genom hela den kristna kyrkans historia. Liturgin handlar om växelspelet mellan Gud och människa. Människan utrycker sig inför Gud, men Gud uttrycker sig också inför människan, genom bibelns texter, predikan, psalmer, böner, och i nattvarden. Många av orden som benämner olika saker i gudstjänsten kommer från latinet eller grekiskan.

LITURGISKA FÄRGER

Kyrkorummet och prästens kläder har färger som visar kyrkoårets budskap vid olika tider:

• Vitt står för glädje, seger, ljus, renhet och helighet. Färgen används på Kristusdagar, Juldagen, Påskdagen, Tacksägelsedagen och på Alla Helgons dag. Den används också vid dop, konfirmation, vigsel och begravning.
• Svart står för sorgen, tomrummet och mörkret. Den används på Långfredagen och vid begravningar.
• Blått och violett är himlens och havets färg men också det överjordiska, gudomliga, eftertankens och rannsakans färg. Färgerna används under bot- och fastetider som under advent och fastan.
• Rött är eldens, blodets, martyrernas och kärlekens färg. Det är också Guds färg som symbol för Guds kärlek. Färgen används vid Pingst, reformationsdagen och på martyrdagar och apostladagar. 
• Grönt är det växande livets färg, vårens och hoppets färg. Den används under trefaldighetstiden och då ingen annan färg är föreskriven.

PRÄSTENS KLÄDER

• Röcklin är den hellånga vita dräkt utan skärp som bärs av präst eller annan medverkande i gudstjänsten.
• Alba är en hellång vit dräkt (alba betyder vit) som bärs med skärp av präst, diakon, och biskop.
• Cingulum är det skärp präst, diakon och biskop bär tillsammans med alban.
• Stolan är ett ett brett textilband som prästen bär över alban eller röcklinet. Bandet bärs av både präst, diakon och biskop på olika sätt. Prästen har det korsat över bröstet, diakonen bär det diagonalt från axeln över bröstet och biskopen bär stolans band hängande rakt ner från nacken. Stolan symboliserar oket som Jesus talar om i Matteusevangeliet 11:29-30. Ett ok läggs över axlarna som hjälp för att bära tunga saker.
• Mässhake används av prästen vid nattvard och är utformad som ett stort tygstycke med öppning som träs över huvudet. Den finns i kyrkoårets färger och är ofta vävd eller broderad och ibland utsmyckad med symboler som är knutna till kyrkoårets tema.

ALTARETS TEXTILIER

Altaret kläs i många kyrkor av flera olika textilier. Under medeltiden kom sedan att täcka altaret med tre vita dukar, en undre enklare duk, ett mellanlager och så en finare duk överst. Den översta duken har ibland mycket fina broderier eller spetsar som ibland är gjorda av medlemmar i församlingen. Dukarna som finns på altaret har symboliskt tolkats som Jesus svepning.

• Altardukar kan vara en eller flera, ofta linnedukar.
• Altarbrun är en textilbård som täcker den övre delen av altaret. Ordet brun har samma ursprung som bryn i t.ex skogsbryn, ögonbryn och betyder kant.
• Altarbrun används i kyrkoårets liturgiska färger.
• Antependium är den textil i kyrkoårets färg som täcker framsidan, ibland också kortsidorna, av altaret.

NATTVARDENS TEXTILER

• Palla är en kvadratisk linneklädd pappskiva som används som lock över kalken.
• Patén med oblat: Patén är ett fat för brödet i nattvarden.
• Oblat är det tunna vita ojästa brödet som används vid nattvarden. Oblaten påminner om brödet som inte hann jäsa när Israels folk skulle fly från Egypten.
• Torkduk (purificatorium) är en vit linneservett som används för att torka av kanten på kalken vid nattvarden.
• Kalk är bägaren som används för vinet vid nattvarden antingen att dricka ur eller doppa brödet i.
• Corporale är en duk av linne som nattvarden dukas upp på på altaret.
• Bursa är ett fodral, som en tygklädd pärm, där corporalet ligger före nattvarden dukas upp på altaret. Tyget på bursan är ofta samma som kalkklädet, mässhaken och antependiet och färgen följer ofta kyrkoårets färger.
• Kalkkläde/kalkduk (velum) är ett tygstycke som vilar på pallan, över nattvardsservisen före nattvarden dukas upp. Har ofta samma tyg/färg som övriga textilier i kyrkorummet och bör vara så stor att den når ner till altarskivan.