I Domkyrkan finns det kottar, förgyllda kottar. Pinjekotten har under lång tid varit en symbol för fruktbarhet och odödlighet i flera kulturer och under kristendomens första århundranden togs kotten även upp som en kristen symbol för växande och liv. En livgivare som innesluter sina frön för att sedan sprida dem vidare.
I Domkyrkan finns en pinjekotte längst ner på predikstolen. Kotten symboliserar spridandet av de frön som kommer ur predikan.
Förr placerades pinjekottar i kistor och på gravar då man trodde att pinjekotten kunde bevara kroppen från förruttnelse. Kotten är också en vanlig dekoration på kyrkogårdar och i kyrkor världen över och symboliserar då det eviga livet.
I Domkyrkans kor finns dekorationer där pinjekottar omsluts av blad. I Vatikanstaten finns en 4 meter hög pinjekotte i brons, tillverkad ca 100 år e.Kr.
Under medeltiden var kotten också en symbol för kärlek och så småningom ändrades kottens form och blev alltmer lik det vi idag kallar hjärtform. Dagens hjärtform är i princip en upp-och-nedvänd kotte som formats om.
Pinjekotten har åter blivit populär att dekorera med. Förutom den kristna symboliken kan kottarna nu också symbolisera tur, lycka, framgång och gästfrihet. Kotten har alltså en lång historia som symbol, en symbol för livet.