.jpg?DoProcessing=&ci=236,0,3047,1714&w=1680)
Noel hade gått från ladan tidigt på morgonen. Han smög sig nära huset. Hörde deras bråk redan utomhus. Mamma sa att pappa skulle sluta prata strunt om den där frälsaren. Hon orkade inte med hans eviga tjat.
”Vad skulle en ensam person kunna göra för vår familj?”, frågade mamman upprört, ”och varför skulle han komma till just oss? Glöm det här nu. Sluta dagdrömma och hjälp mig med fåren nu!”
Noel gick in och skulle just till att berätta om stjärnan. Då slängde pappan argt igen dörren och gick ner i källaren. Mamman blev ledsen och gick ut.
Källaren var pappans tillflykt. Det var dit han alltid gick när de bråkade. När han kom upp igen efter några timmar luktade han vin. Under tiden fick mamman göra hans jobb och jobba dubbelt så hårt.
Noel kände sig ledsen. Han visste inte hur han skulle kunna hjälpa dem. Och det ville han så gärna. Han älskade båda två. Han älskade mamma och var stolt över allt hon kunde och gjorde. Noel tyckte mycket om hennes fina lerkrukor som hon tillverkade för att sälja på torget och doften av grönsakerna och kryddorna som hon plockade i grönsakslandet var fantastik. Han älskade pappa också. Han tyckte att det var riktigt coolt att han bara kunde vissla för att flocken skulle komma tillbaka till ladan.
Men Noel tyckte också om pappans berättelser om frälsaren. Även om det lät lite konstigt tyckte han om att pappa höll fast så hårt vid det han trodde på.
Samtidigt var han ledsen att de var så upptagna med sig själva hela tiden. Han ville ju bara berätta om stjärnan och så lyssnar de inte ett dugg. De hade sällan tid med honom.
”Jag vill att mamma och pappa blir glada igen”, tänkte Noel. ”Det skulle de säkert bli bara de fick känna den här stjärnans ljus. Jag blev ju glad av den i alla fall. Jag måste komma på något sätt att hämta den hit till dem”, tänkte han igen.
Han packade några saker i en ryggsäck och gick ut till ladan där Jullan var.
”Har du lust att följa med mig på en resa?” frågade han henne.
”Vart ska vi?” ville hon veta.
”Vi ska hämta stjärnan”, svarade Noel.
Jullan var direkt med på noterna. Hon tyckte att de andra fåren var tråkiga. Så en resa mot stjärnan – det var ett äventyr det! Säkert deras livs äventyr! Att hämta en stjärna verkade svårt men hon följde gärna med och försökte.
”När går vi?” undrade hon ivrigt.
”Ikväll”, sa Noel. ”Så fort vi ser stjärnan igen.”