Foto: Jessica Segerberg

Så håller förhållandet – experternas kärlekstips: ”Okej att det känns ovant”

En hållbar relation och sunda kompromisser – hur gör man? Att dela sin frihet med en annan människa kan låta enkelt när man är kär men hur får man det att funka på lång sikt? Kyrknytt förde samman illustratören Louise ”Hej hej vardag” Winblad och tv-sexologen Kalle Norwald för ett samtal om kärleksrelationer.

Text: Elma Pasalic Bild: Jessica Segerberg

– Lever man tillsammans med någon kan man inte bestämma allt själv, det går inte. Kompromissen gör att man bli uthärdlig för andra, säger Louise Edlund Winblad, illustratör och författare som många känner igen under namnet Hej hej vardag. Med träffsäkra serier fångar hon skickligt vardagen i familjen och skapar en stark känsla av igenkänning.
– Att kunna kompromissa i en relation är ett måste. Vi kompromissar hela tiden, både av praktiska skäl och av omtanke, bekräftar sexo­lo­gen Kalle Norwald som guidar nygifta par i dejting­serien Gifta vid första ögonkastet.
Att leva nära en annan människa är svårt. Det finns mycket som påverkar våra föreställningar om hur en relation bör vara, och det är inte alltid så lätt att veta vad man egentligen vill ha eller längtar efter.
– Relationer kräver mycket mod. Men de kräver också att du tar ansvar för dig själv, dina känslor och dina behov. Ingen kan läsa dina tankar och det gäller oavsett hur länge man har varit tillsammans. Därför behöver vi hitta sätt att förmedla det vi känner till vår partner, säger Kalle.

”Många saker vet vi faktiskt inte förrän efteråt”

Kompromisser är ett självklart sätt för att hitta lösningar. Motsatsen till det är dominans eller osund maktutövning där syftet är att få sin vilja igenom på bekostnad av någon annan. I väl­mående relationer råder en sorts balans och kom­promissandet sker nästintill per automatik.
– När relationen funkar går det att ångra sig, fatta nya beslut och omförhandla kompromisser. Oftast har vi rätt bra koll på våra grundläggande gränser. De flesta vet till exempel vilken relationsform de vill leva i. Men många saker vet vi faktiskt inte förrän efteråt, säger Kalle.
– Det är få beslut som är eviga och man får faktiskt backa, förutsatt att man lever i en relation där det accepteras och landar på ett bra sätt. För mig handlar det så mycket om en ömsesidig respekt och att man vill varandra väl, tycker Louise.

Man är två om kompromisser

"Fortsätt dejta! Prioritera att göra saker tillsammans."

Men om det bara är en person som kompromissar hela tiden, då är det inte längre en kompromiss. Då är det ett uttryck för en obalans. Och det är först när vi upplever att det finns en skevhet som vi börjar syna kompromisserna, menar Kalle. I de situationerna blir det dock väldigt lätt att bara se sina egna uppoffringar. Och om vi förväntar oss total rättvisa och en fullständigt jämställd relation kommer vi att bli besvikna.
– I en relation är det alltid någon som kompromissar lite mer. Det är över tid som det ska kännas schysst, för båda. Vissa perioder i livet kräver fler kompromisser än andra, poängterar Kalle.
– Det är just under småbarnsåren som jag har upplevt att kampen om den egna friheten blir så hård. Och jag har så lätt att hamna i ett martyrskap där jag känner att det bara är jag som är bjussig och generös, som ger utan att det efterfrågas. Sen får jag en känsla att jag inte får någonting tillbaka utan måste be om det, berättar Louise.
– Och den känslan kan ju absolut vara korrekt, utan att för den skull vara sann. En lösning skulle kunna vara att rent praktiskt räkna antal tillfällen man fick göra precis det man önskade. Är det skevt går det att rätta till. Men det går inte att säga; ”nu har jag kompromissat åtta gånger och du fyra, därför är de kommande fyra kom­pro­misserna mina”. Så funkar inte relationer.
Kalle är tydlig, men det finns bot när man har fastnat – att prata. Med varandra i första hand, men ibland också spegla sig i andra.

Oro för hur det blir mottaget

Har man tappat bort varandra under de år man har levt sida vid sida, kan det kännas obekvämt att säga vad man behöver. Man kan också känna en stor oro för hur ens behov kommer att tas emot. Har man dessutom erfarenheter av att personen man lever med blir sur eller miss­unsam, är steget ännu längre.
– Jag kan känna att jag många gånger på egen hand begränsar mitt handlingsutrymme. Jag har först en påhittad konflikt med min man i mitt huvud och till slut orkar jag inte ens fråga om jag kan åka i väg med kompisar, säger Louise.
– Och bara för att din partner blir sur, betyder inte det per automatik att ditt behov är orimligt. Eller ens att personen tycker att du ska avstå. Många av oss behöver öva på att acceptera att våra behov påverkar andras känslor, förklarar Kalle.

Ohälsosamma krav på anpassningar

Det finns ju så klart relationer där den ena aldrig får sin vilja igenom. Då handlar det inte längre om kompromisser utan om orimliga krav på anpassning. I de mest ohälsosamma vari­an­terna är det en maktutövning som begränsar den andres livsutrymme.
– Psykiskt och fysiskt våld är aldrig okej, det är aldrig så vi kompromissar. Lever man i en dysfunktionell relation där våld förekommer behöver man annan typ av hjälp, understryker Kalle.

”Schemalägg egentid”

När man går in i en relation går man också med på att ge upp en del av sin frihet, eller kanske snarare dela den med en annan människa. Att känna sig fri tillsammans med sin partner kräver arbete.
– För mig handlar frihet i relation om att man alltid kan bryta. Självklart innebär ett avslut en massa olika konsekvenser, men känslan av att kunna lämna en relation på ett tryggt sätt skapar en känsla av att vara fri, säger Kalle.
– Handlar frihet om att kunna göra som man vill, när man vill det? frågar Louise.
– Det är ju väldigt individuellt, men i stunden kan det absolut kännas så. Ett sätt att komma åt det kan vara att schemalägga egentid. Det blir på ett sätt en styrd frihet, men likväl är man då fri att göra det man vill. Schema är kanske inte så kul, men planering kan skapa små andningshål om man känner sig instängd i ett relationellt ekorrhjul, säger Kalle.

Både personer och relationer förändras över tid, och tur är väl det. Vi lär oss tillsammans genom åren, men trots det är det lätt att hamna i parallella liv. Och visst kan man förebygga att kompromissa bort sig själv i en lång relation. För att lyckas behöver båda parter investera tid och engagemang, menar Kalle.
– Fortsätta dejta! Prioritera att göra saker till­sammans och hitta små ceremonier som stärker gemenskapen. Min man och jag äter glass ihop. I början när vi träffades åt vi mycket Päronsplit, så glass har blivit en symbol för vårt relations­arbete, berättar han.
– Men om man inte orkar vara med sin kille? Ibland är jag hellre med en kompis. Det betyder inte att jag inte älskar min man, men att jag behöver ha roligt på annat håll. För mig handlar det också om att ta plats, ett sätt att hålla i mig själv i en vardag som snurrar fort, säger Louise.
– Det kan absolut kännas stelt att gå från familjelogistik till dejt, då får man öva. Det är okej att det känns ovant, tycker Kalle.

När är det slut?

Ibland tar relationer också slut. Men att veta när det är dags att lämna är inte alltid så lätt. Att göra slut kan vara jättesvårt, särskilt om man fortfarande tycker om sin partner.
– Det finns inga enkla svar men generellt ska man göra slut när minuslistan är längre än pluslistan, över tid. Men här vill jag verkligen betona att både människor och relationer har dåliga faser. Det är livet som styr hur bra vi mår. Under en jobbig period i livet är man sällan sitt bästa jag och man straffar lätt den som är närmast, säger Kalle.
– Ibland kan man få intrycket att alla är ihop med sin bästa vän och har det så härligt hela tiden. För mig finns en stor tröst i att veta att min man inte kan vara svaret på alla mina behov, det är orimligt att förvänta sig det av en människa. Jag behöver göra olika saker med olika personer, och det är okej, säger Louise.

Av Louise Edlund Winblad

Då ska ni söka stöd

Många väntar alldeles för länge när det börjar skava. Kanske av rädsla, av skuld, av ouppmärksamhet – eller helt enkelt för att de inte vet vart man kan vända sig.

Kyrkans familjerådgivning är till för alla som på något sätt upplever svårigheter i sina nära relationer. Rådgivningen bygger på samtal. Syftet är att öka förståelse och finna vägar till förändring. Här jobbar familjerådgivarna Hanna Fallbråten-Bergh och Helen Karlsson. I lokalerna på Västra kyrkogatan i centrala Karlstad tar de emot par, familjer och enskilda.

När är det dags för familjerådgivning?

Hanna Fallbråten-Bergh och Helen Karlsson, kyrkans familjerådgivare i Karlstad Foto: Marie Lundström

– Många väntar länge innan de söker hjälp. De har kanske kämpat på olika sätt för att komma åt det som skaver, men inte lyckats. Vi förstår verkligen om det känns jobbigt att höra av sig, men vi är vana att prata om svåra frågor och finns här för att hjälpa, så våga sök till oss tidigare.

Hur vet man när man behöver söka stöd?

– Det är en svår fråga men oftast känner man på sig när det är dags. Några exempel är att man har slutat prata med varandra, att man bråkar mycket eller om ansvarsfördelningen hemma inte fun­gerar. Man behöver inte vara i en kris för att söka stöd hos oss, det räcker att man inte är nöjd i sin relation och vill få till en förändring.

Hur går det till när man söker hjälp?

– Man kan ringa eller skicka ett mejl. Vi bokar en tid för ett första samtal och då bestämmer vi hur vi går vidare. När vi ses får man beskriva sin situation och sätta ord på vilket stöd man behöver. Tillsammans gör vi upp en plan för kontakten och denna kan se olika ut, beroende på behov. Vissa behöver ett samtal, andra flera. Det finns inget facit och vi utvärderar längs vägen.

Länkar

Kyrkans familjerådgivning