Text: Annika Lindqvist, Bild: Øyvind Lund
Att se sig själv och sin tro med andras ögon är en viktig del i religionsämnet på Molkoms folkhögskola. Tillsammans med lärarna Anna Fridlund och Ylva Husberg Kvarnström samtalar de studerande om sina olika livsåskådningar.
Grupprummet är trångt. Kvadratmetrarna är få men till taket är det högt.
– Jag har varit runt kyrkliga människor hela min uppväxt. På senare år har jag gått ifrån det lite, men ser fördelar med religion och hoppas att jag hittar till en, säger Eddie Zschaeck.
För Muhammad Harba är tron självklar.
– Jag är muslim, det är en stor del av min identitet. Jag följer reglerna, jag ber och jag fastar under fastemånaden.
Tim Ekengren beskriver däremot sin tro som svårdefinierad.
– Jag är uppväxt i en agnostisk miljö. I tonåren var jag väldigt anti allt religiöst tänkande. Men senare jobbade jag på en fjällanläggning längs Kungsleden. Vandrare kom ofta tillbaka med berättelser om andliga upplevelser. Jag började se att de hade förstått något om världen som inte jag hade förstått. När jag själv var ute på fjällturer började jag hitta det som turisterna beskrev. Man kan definitivt kalla det religiöst när man känner att man är i full samklang med allt, med världen, naturen, med det stora. Jag insåg att det jag hade förskjutit var organiserad religion, inte andlighet.
”Magiskt, men inte realistiskt”
I Emilia Pesolas hem fanns en stor öppenhet mot olika former av andlighet och spiritualism.
– Jag tror hundra procent på andar och skyddsänglar. Så många människor upplever väldigt svåra saker och klarar sig ändå för att de har haft en skyddsängel. Själv blev jag nästan överkörd av ett tåg. Jag gick och hade musik i hörlurarna. När jag skulle korsa järnvägen hörde jag en röst som skrek ”kolla åt vänster!”, och där kom ett tåg. Vad var det som sa till mig att titta åt det hållet om inte en skyddsängel?
Att de döda finns kvar någonstans och kan komma på besök i de levandes värld är också självklart för henne. Även Muhammad är övertygad om att det finns liv efter döden.
– Jag tror på domedagen. Man är här på jorden för att vidga sitt andra liv, sitt eviga liv. Man ska söka efter svaren på de existentiella frågorna, och man ska vara en god människa. Till och med leendet är viktigt i min tro, att man ler mot andra och hälsar på andra.
– När domedagen kommer hjälper det dig om du har varit en bra människa. Jag ser det nästan som i det här livet: om du utbildar dig och jobbar bra får du en bra pension.
Tim har en annan uppfattning:
– Jag har svårt att tro att det finns ett liv efter döden.
– Men vad skulle i så fall hindra dig från att göra allting fel? invänder Muhammad.
– Ingenting – mer än att vi har en skyldighet gentemot andra. Vi mår bra av att göra andra människor gott, säger Tim.
Inte heller Eddie tror att livet fortsätter.
– Tyvärr. Det låter magiskt, men det är inte realistiskt. Och om man tror på ett liv efter döden så tror jag kanske att man åsidosätter det liv man har här.
Många tror på det övernaturliga
Många livsåskådningar existerar sida vid sida. En färsk undersökning från Uppsala universitet visar att fyra av tio vuxna svenskar tror på övernaturliga fenomen.
Emilia som själv tror på andar är illa berörd av det sätt som spiritismen kan missbrukas.
– Folk kan ha depression eller cancer, och blir utnyttjade. Det är respektlöst! Det finns de som utger sig för att kunna healing och tar betalt, eller de som påstår sig kunna se att en människa har levt klart på den här jorden och att det finns ett bättre liv. Det är sinnessjukt!
Tim inflikar att det finns många destruktiva kulter.
– Det är en anledning till att det behövs en bra kyrka där alla får plats, tycker han.
Läraren Ylva faller in.
– Jag kan längta efter att ha en tro som genomsyrar ens liv. Jag kan sakna det i ett svenskkyrkligt sammanhang. Även den som går till kyrkan kan liksom hänga av sig sin tro under resten av tiden.
Skulle det vara enklare att ha religionen som en livsstil med bestämda regler, så som Muhammad har?
Muhammad protesterar:
– Det är inte en enkel väg! Det kan ta flera år att komma fram till en tro. Folk som är födda i sekulär-Sverige säger ofta att de skulle vilja ha en tro – men hur länge har de sökt? Söker du, så kommer du att hitta svar.
Nya budord på skolans vägg
I skolans café finns en liten utställning som de studerande har gjort med utgångspunkt i religiösa eller andliga texter. Där hänger bland annat en nytolkning av de tio budorden.
I den omtolkade versionen lyder första budet: ”Du ska respektera alla människors rätt, du ska inte på grund av rädsla undanhålla din partner eller vänner känslor eller erfarenheter som är viktiga för dig”. Flera andra budord lyfter fram vikten av inte behandla barn illa, ett perspektiv som inte alls nämns i Mose stentavlor.
Å andra sidan säger de omtolkade budorden ingenting om att hedra sin fader och sin moder. Det känns lite typiskt för Sverige 2024.
– Det är som att vi bara skjutsar bort de gamla till ålderdomshemmet, tycker läraren Anna.
– Hos oss är det tvärtom. Vi har stor respekt för de äldre, och en stark anknytning till mor- och farföräldrar. I min kultur sitter barn och lyssnar på farfar när han berättar sagor. Om inte kriget hade kommit hade jag gjort det tillsammans med mina kusiner, sånt saknar jag här, säger Muhammad.
Sverige sticker ut
Det finns likheter mellan familjeband och att dela en religion.
– Som sekulär ser man många nackdelar med religionen, men det fina borde man behålla. Samhörigheten kan man ju ha kvar, säger Eddie.
– Det är bra med Svenska kyrkan. Även om man inte är troende kan man gå dit, det kan vara en bot mot ensamhet, tycker Tim.
Själv har han ingen tydligt definierad tro, men understryker att det svenska sättet att på sin höjd tro ”på nåt” i ett internationellt perspektiv är avvikande.
– Typ 85 procent av världens befolkning utövar någon religion. Vi är extremt konstiga med vår sekularisering. Kanske missar vi faktiskt nånting där.
De är eniga om att det i Sverige upplevs som udda att ha en stark tro. Emilia berättar om en kristen kompis som bär korset om halsen och alltid fått försvara sin övertygelse.
– I Sverige är du dumförklarad om du är troende. Och är du muslim ses du dessutom som terrorist, säger Muhammad.
Islam framställs alltid som något skrämmande och farligt, tycker Muhammad som har egna erfarenheter av att söka jobb och bli bortsorterad när han skrivit sitt riktiga förnamn.
Emilia tillstår att hon tidigare haft kraftiga fördomar mot dem som är ateister.
– Jag har alltid tyckt att man inte kan prata med dom. Men på skolan får vi väldigt mycket respons av varandra. Vi tycker olika, men vi lyssnar på varandra. Ingen är nedlåtande. Jag har nog ändrat uppfattning om vissa saker.
– Fördelen med folkhögskola är att vi är vuxna. Man vågar prata mer nu än när man var yngre, och mer än man gör på ett jobb, säger Eddie.
Muhammad håller med:
– Jag har tagit in nya synpunkter, det är jättebra att få diskutera med andra.
