Tornväktarna
Högt upp i Domkyrkans torn arbetade fram till 1890-talet stadens tornväktare. Deras uppgift var att hålla uppsikt och att se till att ingen fara eller brand uppstod i staden. De var helt enkelt brandvakter som avlönades av magistraten. På 1890-talet kom den första yrkesbrandkåren, vilket gjorde att tjänsten tornväktare inte längre behövdes. Tornväktarnas rum och några av deras redskap finns kvar än idag.
En av de allra sista tornväktarna i Karlstads domkyrka hette Elias Andersson.
I boken ”Trevåningen” som baseras på hattmakare Per Eliassons minnen, utgiven av Lars Wennberg, berättas att tornväktare Elias var kunnig i många ting och en stor humorist. Man skämtade om att han som tornväktare var ”den högst uppsatte i staden”. Han var omtyckt av trevåningens pojkar.
”Ibland om kvällarna klevo pojkarna upp till honom i domkyrkotornets kammare med kaffe i en korg. Där var det så hisnande högt och människorna där nedanför blevo så lilleputtaktigt små. För varje kvart skulle tornväktaren slå med en stor hammare på en triangel av stål för att man på polisstationen skulle höra att tornväktaren skötte sin plikt. Blev det brand, fick han ta brandluren till hjälp och blåsa en varningssignal samt hänga ut en röd flagga genom den tornglugg, som vette åt det håll, där han från tornet iakttagit branden.”
Det var långa arbetspass. Fram till 1875 tjänstgjorde tornväktaren 12 - 24 timmar i sträck. Från 1875 blev det istället 8 timmars arbetsdag.
Elias blev medlem i godtemplarlogen Ägir som låg i Klara och senare även vaktmästare i ordenshuset. Samma hus blev flyttat till Råtorp och från 1966 Råtorpskyrkan.
Elias fick en stor begravning och han är begravd på Västra kyrkogårdens C1-område. Ett gräsområde som är kulturklassat och ska bevaras.
I boken Människor och miljöer i gamla Clara av B. Persson står att Elias enligt husförhörslängden 1886-1890 bodde på Ekorren 8, Klara ordenshus. Han var då änkling sedan 1870 och hade tre barn, garveriarbetaren Johan f. 1864, sömmerskan Anna Elisabet f. 1867 och garverigesällen Karl Axel f. 1869. Man kan undra hur livet sett ut för barnen i "Trevåningen", när modern gått bort tidigt och fadern arbetade långa pass högt upp i Domkyrkans torn.
Många människor har besökt domkyrkotornet under åren. Antalet signaturer och autografer vittnar om att folk från hela landet, men mest från Värmland har varit i tornet och lämnat sitt avtryck. Åtskilliga har gått de 199 trappstegen upp till tornväktarnas gamla rum för att se på utsikten.
I sommar finns åter guiderna på plats och förhoppningsvis kan man få göra ett besök i tornet. Det är tänkt att vara en tornuppstigning varje vardag klockan 15.
I Ystad lever tornväktarsysslan kvar. I S:t Maria kyrkas torn ljuder en dov signal varje kvart mellan klockan 21 och 01.15. Året om. Kanske ringer tornväktaren till brandkåren idag, istället för att blåsa i en lur eller klämta i klockor, om en brand uppstår.