Vad som uppfattas som frihet har varierat mycket över tid. Från Romarriket och fram till slutet av 1700-talet präglades frihetsbegreppet av att en person antogs vara ofri om hon stod under någon annans godtyckliga maktutövande.
– Det innebar att om du levde under en kung med absolut makt, då var du som person inte fri även om du i din vardag kände dig fri. Eftersom den som har den absoluta makten när som helst kan komma och ta allt ifrån dig.
Tidig femnism
Denna tolkning av frihetsbegreppet var också något som de tidiga feministerna på 1600- och 1700-talet använde för att problematisera kvinnans ställning i samhället och äktenskapet, berättar Lena Halldenius. För om den gifta kvinnan är underordnad sin man politiskt och juridiskt så är hon närmast att jämställas med en slav då hon inte har någon egen personlig status i samhället och därmed inte heller är fri.
Sedan kom franska revolutionen i slutet av 1700-talet, där man slogs för medborgarskapet, det vi i dag kallar demokrati.
– Detta ihop med industrialiseringen och en rad andra samhällsutvecklingar vid den här tiden skapade ett nytt politiskt frihetsbegrepp. Nämligen att fri är man om man kan göra och säga det man vill utan att hindras av någon annan. Det vi även kallar valfrihet, handlingsfrihet och yttrandefrihet. Och detta är den definitionen av frihet som vi använder oss av än idag, berättar Lena.
Inre strider krånglar till det
Men den definitionen tar fortfarande bara hänsyn till yttre omständigheter, den innefattar inte så kallad inre frihet. För en frihetskamp kan även utkämpas inom en person, mellan olika preferenser och krafter vi har inom oss.
– Missbruk är ett bra exempel på detta. Där har vi en inre strid mellan vårt autentiska jag som vill bli fri från missbruket och den delen av oss som vill fortsätta missbruka. Ett annat exempel kan vara att det i vissa religiösa sammanhang kan finnas föreställningar om vad som är rätt och fel sätt att leva på, och lever du då inte upp till de förväntningarna så kan du uppleva en inre strid som gör att du inte känner dig fri, berättar Lena och fortsätter;
– Så man kan säga att frihet har två komponenter. Dels den yttre och mer sociala och politiska friheten. Hur beroende vi är för vår personliga frihet av att vi lever i en demokrati. Dels den inre friheten och att frihet i någon mening är en upplevelse, att man upplever sig som fri.
Men den totala friheten, finns den och hur skulle den se ut?
– Nej den totala friheten går inte att föreställa sig, den skulle bli kaos. Ett samhälle behöver lagar och regler. Begränsningarna skapar förutsättningarna för frihet, under förutsättning att begränsningarna är acceptabla, säger Lena och förklarar;
– Även om vi kanske inte gillar alla lagar, exempelvis att köra 40 km/h, så ger den lagen ändå en förutsägbarhet hur jag och andra ska bete oss. Och den tryggheten kan också frigöra. Vi behöver lagar, ramar, förutsägbarhet och trygghet för att kunna känna oss fria. Religion är ett annat sådant exempel. För många ger religionen och tron en trygghet och ett ramverk att förhålla sig till som bidrar till en känsla av frihet.
”Arbetstidsregleringen är en frihetsreform”
Fast ibland kan frihet också bara vara att ha tid över till oss själva och våra intressen i vardagen.
– Arbetstidsregleringen är egentligen en frihetsreform. För de flesta av oss behöver arbeta för vår försörjning. Men vi behöver också tid då vi inte står till andras förfogande. Tid vi kan styra över själva och göra sådant vi själva vill göra. Det är en viktig omständighet för att kunna leva nått som kallas ett fritt liv.
