Text: Daniella Melin Segerpalm
”Varför lämnade hen inte?”
– När man inte har kunskap i ämnet är det så lätt att säga så, säger Maria Stade, som ett antal gånger per vecka möter människor som har utsatts för våld av en partner.
– Ofta söker man sig kanske inte hit just för det, utan av andra anledningar som utmattning, depression eller att man hamnat i en akut livskris. Sedan visar det sig ganska snart att olika former av våld finns med i bilden. Psykiskt, materiellt, ekonomiskt, latent…
Det är tyvärr oerhört vanligt.
Våld kan anta många olika former och är inte alltid helt enkelt att urskilja. Våldet kan förkläs i omtanke, i skador på ägodelar eller helt enkelt i tystnad. Maria Stade hänvisar till psykologen Per Isdals definition av våld, som i korta drag beskriver våld som varje handling som skadar, smärtar, skrämmer eller kränker en person.
– Den beskriver också att det kan handla om att få en person att göra något mot sin vilja eller sluta göra det man vill. Det är inte alltid man förstår att kontrollerandet är en våldsutövning. Eller det sexuella våldet, exempelvis att tjata sig till sex eller väcka personen när den sover av den anledningen.
Ofta börjar en våldsspiral med kränkningar eller förolämpningar där personens självförtroende och självkänsla successivt bryts ner. Samtidigt som de egna gränserna hela tiden förskjuts, berättar Stade.
– Det sker en normaliseringsprocess där den som blir utsatt internaliserar våldsutövarens syn på sig själv. Det är en överlevnadsstrategi.
Inte sällan lever man ett slags dubbelliv.
– Man blir på ett sätt själsligt kidnappad och lever i två verkligheter där man inte pratar om sin situation med andra. Utövaren är ofta också som två olika personer, där hen efteråt kan vara hur underbar som helst och ångra sig.
Att berätta att man har blivit utsatt är många gånger förenat med skam- och skuldkänslor.
– Många skuldbelägger sig själva eller inte riktigt inser vad som pågår, kanske inte förrän det fysiska våldet kommer in i bilden som ofta blir en chock. En vanlig reaktion är då att rikta ilskan mot sig själv.
I hög utsträckning är det framför allt kvinnor som utsätts för mäns våldshandlingar.
– Mellan tio och femton kvinnor dödas av sin partner varje år och den siffran är konstant. Jag kan inte förstå att man inte gör mer i samhället för att hjälpa kvinnor att bryta sig loss från destruktiva relationer, med tanke på vilka fruktansvärda konsekvenser det får.
Samtidigt påpekar Maria Stade att vem som helst kan drabbas av våld i nära relationer. I sitt arbete möter hon också män som har blivit utsatta.
– Då kan tabut vara ännu större. Den manliga norm som råder gör att det är ännu svårare att acceptera att man har blivit utsatt och gör det svårare att ta tag i det.
En del grupper är mer utsatta, såsom ungdomar och unga vuxna.
– När man är ung är man ofta osäker på sig själv. Man har inte den mest grundmurade självkänslan utan är sökande efter sin identitet, och då blir man ännu mer sårbar i en relation.
I hennes sits handlar det om att vara lyhörd.
– Många gånger behöver man bekräfta personens känsla av vad som är sant och falskt, rätt och fel. Lägga pusselbitar för att hjälpa personen att hitta tillbaka till sig själv och känna efter vilka behov man egentligen har. För det har man tappat bort någonstans på vägen.
