Födelseåret styr dina värderingar

– De värderingar vi får mellan 16-24 år behåller vi hela livet, säger generationsforskaren Anders Parment.

På gymnasiet hade hon ljust rakt hår, rak lugg och en grön fjällrävenjacka med en gul knapp där det stod ”Atomkraft? Nej tack”.

Marga Sandström är född 1959. Om man får tro generationsforskarna hade hon sina mest formativa år mellan 1975, då hon fyllde 16 år, och 1983, när hon blev 24 år. Och det är den tid som vi blir vuxna i, som sägs bestämma vad vi ska ägna livet åt.

– Det spelar förstås jättestor roll om du växer upp i Vilhelmina eller vid Time Square, om du har vänster- eller högerföräldrar, kommer från en rik familj eller en fattig, och om familjen är generös eller tänker väldigt mycket på sig själv. Men generationsdimensionen är också viktig, för efter 24 års ålder ändrar du inte dina värderingar särskilt mycket, säger Anders Parment, generationsforskare på företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.

För Marga var det Folkkampanjen mot kärnkraft som formade hennes värderingar för resten av livet. Både engagemanget i sig och rörelsens uppbyggnad påminner om asylrättsrörelsen där hon är aktiv nu.

Men inget av det var givet när hon som 16-åring lämnade barndomshemmet i Gunnarskog. I Arvika delade hon lägenhet med en tjejkompis från samma by. Efter naturvetenskaplig linje på Solbergagymnasiet blev det en universitetsexamen med kemi som huvudämne vid Göteborgs uni­versitet. Där bodde hon också kollektivt, hyrde hus i Tuve tillsammans med tre kompisar.

I barndomens gunnarskog var hon granne med en frikyrka och deltog i deras aktiviteter för barn och ungdomar. Som ung engagerade hon sig i enskilda politiska frågor, som kärnkraften och apartheidsystemet i Sydafrika, men inte i par­-tipolitik vilket hon gjort som äldre. Och hon hörde inte till sjuttiotalets vänsterrörelse.

Själv tror Marga att många värderingar etableras innan vi fyller 16 år.

– För mig tror jag att det vi lärde oss i söndagsskolan har fastnat och funnits kvar hela livet, säger hon.

Det där som fastnade var kärleksbudskapet om alla människors lika värde som hon sjöng i sången Jesus älskar alla barnen, och den gyllene regeln, att allt vad ni vill att andra människor ska göra för er, det ska ni också göra för dem.

Som representant för den efterkrigsgeneration som också kallas Baby Boomers, ska Marga enligt generationsforskarna vara självsäker, idealistisk och plikttrogen.

Det stämmer, tycker hon. Hon är ingen karriärist men jobbet har varit viktigt. Efter universitetet arbetade hon för läkemedelsindustrin i Mölndal, sen blev det skogsindustrin i Värmland. När hon gick i pension var hon miljöchef på Stora Enso i Skoghall.

Och när barn och föräldrar inte behövt henne lika mycket har hon låtit aktivismen blomma ut och faktiskt blivit mer engagerad än hon var som ung.

– 2015 dog min mamma, så när flyktingkrisen kom hade jag tid över.

Innan egoistisk individualism dominerade tidsandan
Marga sitter i styrelsen för Världen i Värmland, som stöttar ensamkommande ungdomar. Familjen har varit frivilligt familjehem för en ung kille från Afghanistan, och själv har hon varit mycket aktiv, både i sociala medier och med handfasta aktiviteter.

Förra året nominerades hon till utmärkelsen Årets Sola 2022 för sitt engagemang i Världen i Värmland.

”Hon deltar i debatten och har ständigt nya idéer för att engagera skolor, myndigheter och arbetsplatser för att hitta lösningar på nya problem. Inget är omöjligt för Marga – hon står alltid upp för människors rättigheter”, hette det i motiveringen.

Marga är glad att hon växte upp innan egoistisk individualism dominerade tidsandan.

– Vi som var unga på sjuttiotalet slapp både Yuppieeran och Satsa på dig själv.

Dessa olikheter i tidsanda antas alltså påverka oss mer än vi tror.

– För någon som är född 1959 och håller på med hjälpverksamhet så finns det en sammanhållen idé om hur man skapar ett bra samhälle, säger generationsforskaren Anders Parment.

Margas generation är överens om vad som är bra och dåligt. I dag är åsiktsgapet mycket större.

– Nu är allt fragmenterat. Vi styrs av algoritmer och ser bara sånt som stödjer det vi redan sett, säger han.

Margas generation, född mellan 1946 och 1964, var den första generationen utpräglade tonåringar. Nu är de pensionärer, friskare och rikare än sina föregångare och arbetar gärna högt upp i åren samtidigt som de fortsätter protestera mot krig och orättvisor.

Generation X, de som är födda mellan 1965 och 1979, är mer präglade av individualism. De anses inte bry sig om andra på samma sätt, inte vara särskilt lojala och ha en mer avslappnad syn på ledarskap.

Marga ser den politiska samtiden utvecklas på motsvarande sätt. Partier som tidigare stod för samma syn på asyl och flyktingskap som hon alltid har gjort, väljer nu en helt annan politik.

– Det gör mig ont. Men jag har inte ändrat mig. Det är omgivningen, de politiska partierna, som har ändrat sig medan jag har stått stilla, säger hon.

Hennes söner David och Tomas är födda 1991 och 1992. De är vad generationsforskarna kallar generation Y (1980-1994) som har sett den snabba digitaliseringen och sägs vilja ha ordning och reda i en snabbt föränderlig värld.

– De har växt upp under de verkliga rekordåren i Sverige, perioden efter 1995. De har haft det väldigt, väldigt bra. Men sen kom pandemin och kriget och särskilt pandemin har varit jobbig för många unga, säger Anders Parment.

Olika attityd till studier och arbete

David är ingenjör, naturvetare som båda sina föräldrar och arbetar på Stora Enso i Skoghall precis som Marga gjorde.

Tomas är jazztrummis och arbetar med daglig verksamhet inom LSS i Karlstads kommun.

– Det är svårt att försörja sig på improvisationsmusik, säger Tomas Sandström.

I våras flyttade han, hans sambo och deras två­årige son till Karlstad från Stockholm.

– Jag saknade Värmland. Men flytten berodde mer på att min sambo ville plugga till psykolog och att hon kom in just här.

I gymnasiet gick han musiklinjen på Sundsta i Karlstad. Sen följde fyra år på olika folkhögskolor inriktade på musik.

På Fridhem i Skåne träffade han sin sambo. De flyttade till Stockholm där Tomas spelade i nya konstellationer, samtidigt som han jobbade i psykiatrin och inom daglig verksamhet – och dessutom pluggade till undersköterska.

Tomas uppväxt har varit trygg och stabil, både mänskligt och ekonomiskt.

– Jag har haft mycket support hemifrån. Det kan jag verkligen känna tacksamhet för.

Med en genuin medelklassuppväxt har han inte lagt allt för mycket fokus på pengar och försörjning.

– I och med att vi har stabil ekonomi har du aldrig behövt vara rädd på det sättet, säger mamma Marga. 

Själv är hon klassresenär. Pappa arbetade på lokala kraftverk, mamma hemma på deras lilla bondgård.

Känt av tvånget att lyckas
– En period i livet hade jag ganska höga krav på mig själv när det gällde musik.

Han klarade att släppa det. Nu kan han lägga tid på att utveckla sin musikaliska konst vid sidan av sitt jobb inom kommunal daglig verksamhet. Och som småbarnsförälder har han gått ner i arbetstid.

– Jag har nytt jobb på Karlstads kommun och är jättenöjd med jobb och lön. Jag har inga chefsambitioner. Här kan jag hålla på tills jag är pensionär, säger Tomas.

Den inställningen, och viljan att arbeta deltid, är vanligare bland de ännu yngre, de som kallas generation Z och föddes mellan 1995 och 2010. Från 2011 och framåt har de fortfarande sina mest formativa år, där de växt upp i en helt digital värld, full av smarta telefoner och dejtingappar som Tinder.

Generation Z har sett sina föräldrar jobba hårdare och hårdare för att kunna köpa större hus och större bil och resa längre och längre bort på semester.

– Man kan säga att de gör lite revolt mot för­äldrarna. De märkte ju att föräldrarna inte fick mer tid med barnen och såna vill inte de bli. Generation Z vill ha ett lagom stort hus, bara en bil och spendera mycket tid med barnen, säger Rikard Molander som är forskningschef på analysfirman Kairos Future och specialiserad på ungdomsforskning.

Generation Z sägs ha ett stort socialt patos och kan själva skapa förändring, precis som Greta Thunberg som startade Fridays for Future. Men de lever också med mycket större stress än tidigare generationer.

– Frågar man unga varför de mår dåligt så säger de att det beror på press från skolan. På höga krav och att de är rädda för att misslyckas, säger Rikard Molander. 

Själv är han uppväxt i Skåre utanför Karlstad. Född 1988 är han lite för gammal för att ha erfarenhet av den nya skolan, men han ser vad ungdomarna svarar i de enkäter som Kairos bygger sina analyser på.

– De känner att om de kör på det här provet så är deras liv över. Så var det inte för tjugo år sen. Men nu har vi reformerat skolsystemet några gån­ger. I dag kan man inte återhämta sig från ett misslyckat prov. Det kunde man år 2000.

Tjejer och killar hanterar pressen olika. Tjejer lider av kraven och att jämföra sig med andra, men kämpar på. Killar ger i högre grad upp när de känner att kraven är för höga.

– Killarna tar kontroll över situationen genom att misslyckas med flit. De tänker att de ändå inte kommer att komma in på den utbildning de vill och att de aldrig kommer att få ett bra jobb, så varför ska de överhuvudtaget bry sig?

I dag har klyftorna ökat och vårt människovärde är hårt knutet till karriär och pengar.

– Och till trygghet, särskilt för unga som inte har så mycket pengar.

Andra tydliga skillnader är att dejtande och sex är mindre viktigt för generation Z.

– Unga värderar livslånga relationer högre. Nu är det mer åtråvärt med långa relationer som man behöver jobba lite på, inte att svajpa runt folk på Tinder.

De slutsatser som forskarna drar från enkäter och intervjuer är grova skisser och gäller förstås inte alla. Men ett bekymmersamt resultat framgår både av Ungdomsbarometern, som digitalt ställt frågor till drygt 16 000 unga mellan 15 och 24 år, och av de undersökningar som Kairos Future gör. Det är att framtidstron sviktar.

I ungdomsbarometern tror 53 procent att deras generation kommer att få det sämre än tidigare generationer. Och i Kairos Futures enkät ser allt fler sitt liv som meningslöst. 2003 tyckte sex procent så. I den mätning som presenterades i år var det 24 procent, var fjärde, och bland män 35 procent, alltså fler än var tredje.

– Men jag känner inte alls så, säger jazzmusikern och undersköterskan Tomas, Margas yngste son.

– Tvärtom känner jag att livet är meningsfullt. Jag tror att det har hjälpt mig att jag har arbetat inom psykiatrin i Stockholm i ett par år. Jag har sett elände och sjukdom och det gör det lättare att känna tacksamhet för det lilla.

Text: Börge Nilsson/TEXTRA