Anna är medlem och ickevåldstränare i Kristna Freds (KRF), en ickevåldsrörelse som arbetar för fred och rättvisa. Rörelsen bildades 1919 av präster drivna av övertygelsen att det är oförenligt med kristen tro att bära vapen och delta i krig. De inspirerades av den tydliga ickevålds-inriktningen som Jesus predikade.
– Det finns forskning som visar att ickevåld är mer effektivt än våldsamt motstånd. Dessutom går det snabbare att bygga upp en demokrati efteråt, eftersom man inte har dödat varandra och raserat samhällets strukturer på samma sätt som efter väpnad konflikt, berättar generalsekreterare Lotta Sjöström Becker.
– Exempelvis är troligen den största chansen att få slut på invasionen av Ryssland i Ukraina att ryska medborgare gör civilt motstånd mot Putins regim, på så sätt minskar stödet för både Putin och för invasionen. Och att vi, här i Europa, uppmuntrar och välkomnar ryska soldater som vägrar lyda order och vill desertera. Samtidigt som vi går samman och begär fler riktade sanktioner och hittar diplomatiska och politiska lösningar. Att bara använda våld och vapenmakt ökar endast antalet döda och skadade.
Lotta poängterar samtidigt att det är viktigt att vara ödmjuk inför vad vi i trygga Sverige kan göra och vad man kan göra i Ryssland; ryssar som motsätter sig invasionen tar stora risker. Därför är det viktigt att stödja och lyfta fram demonstranter och ickevåldsaktivister i Ryssland. Liksom att välkomna ryska desertörer och stödja rätten att vägra bära vapen.
– Det finns också flera exempel på ickevåldshandlingar ukrainare använder för att försvåra för ryssarna, som exempelvis att ta ned eller byta håll på vägskyltar i Ukraina, tillägger Anna.
Men trots att forskning visar att ickevåld är mer effektivt väljer vi oftast fortfarande militären som främsta försvarsmetod.
– Det är för att vi är inlärda i krigets logik. Vapenmakten och krigsretoriken är så konkret; den som orsakar mest död och förödelse vinner, den får sista ordet i förhandlingarna, förklarar Lotta och fortsätter:
– När vi investerar våra resurser i militära medel, då är det militära medel vi vänder oss till när en kris uppstår. Om vi istället investerar våra resurser i förebyggande åtgärder och civilt motstånd, så är dessa ickevåldsmetoder mer kända och då är chansen större att vi kommer att prioritera dem istället.
– Forskningen visar också att om man vet att ett alternativ som inte innefattar våld funkar, då väljer människor det alternativet. Men allmänheten vet inte om att det är så, utan tror att vi måste använda vapen, upplyser Anna.
För att ickevåldsmetoderna ska vara framgångsrika är det viktigt att ha en genomtänkt och långsiktig förändringsstrategi. Dessutom måste det finnas en djupare personlig och gemensam övertygelse för att få uthållighet i det civila motståndet. En viktig grundpelare är att ickevåldsligt motstånd görs bäst tillsammans. Att vara många ger det dess styrka.
Kärnan i krf:s arbete är att jobba för en hållbar fred, vilket innebär en kombination av inre och yttre fred. Den inre freden handlar om att man inte ska bruka våld mot sig själv. Att man måste börja med att göra gott mot sig själv för att kunna hjälpa andra.
– Det är också viktigt att kunna skilja på sak och person. Soldater, till exempel, är personer som egentligen inte vill döda någon annan, de är fast i ett system. Vi utgår ifrån att alla vill väl, det är grunden i vår filosofi, berättar Anna.
– I slutändan handlar det om att vara med och bygga den värld och det samhälle man vill leva i. Ett samhälle där fred ska vara normen. Jag har ibland funderat över varför vi har en försvarsminister istället för en fredminister? Eller varför vi har säkerhetspolitik istället för fredspolitik? Det säger något om vårt samhälle, säger Anna.
– Jag vill uppmuntra och påminna om att vi alla har en roll att spela. Det är viktigt att göra våra röster hörda. Från att gå med i en fredsorganisation eller hjälpa till att lära ut och sprida ickevåldsmetoder, till att påminna politiker om att söka fredliga lösningar. Fredsbyggande tar lång tid, medan krig slår sönder och raserar på ett ögonblick, avslutar Lotta.
Text: Sarah Daleke