Omsorg utan ord i Årjäng

Det kravlösa är välgörande – att bli fullt ut accepterad och omtyckt för den man är. Cecilia, som är litteraturpedagog i Årjäng har sett det många gånger. Hon berättar om samarbetet mellan kyrkan och biblioteket, hur diakoniassistenten Matilda möter barnen och låter dem få läsa för hundarna.

– Det är ett jättebra sätt att få testa sin röst och öka självkänslan.

Hon ser det också i skolmiljön där barn med koncentrationssvårigheter får hjälp av kontakten med hundarna. Djuren skapar närhet och lugn. De är tillgivna. Och de ställer inga frågor, säger Cecilia.

Både barn och äldre får stöd 

Efter ett par grillade lunchkorvar och parkmingel med barnen är det dags för kyrkans personal att ta sig vidare mot Kvarnåsen, kommunens äldreboende. Matilda och hundarna gör regelbundna besök hos de äldre. Det kan vara större samlingar och aktiviteter såväl som enskilda samtal. Den här gången ska de träffa Birgit Andersson men redan i korridoren, bland vävstolar och rullatorer, blir det spontana möten, skratt och prat.

Hundarnas närvaro påverkar människor, stämningen blir gladare och öppnare. Det gäller såväl bland barnen och böckerna som på äldreboendet. Att de fyrbenta är en integrerad del av Matildas diakonala uppdrag är så påtagligt. Birgit är relativt nyinflyttad i sina två rum och har bara hunnit träffa hundarna en gång tidigare.

– Många av de som bor här har haft djur förr så det är uppskattade besök, berättar hon.

Matilda beskriver mötet som en triangel, där föraren är ena vinkeln, hunden den andra och Birgit den tredje. Förhållningssättet är professionellt.

Ordlös själavård

Den fysiska, taktila dimensionen, är ständigt närvarande. Hundarna ger uppmärksamhet och värme. Tillgivenheten är central men aldrig beordrad. En form av ordlös själavård uppstår. Djuren kan vara en ingång till prat men de kan lika gärna vara ett avbrott i ett jobbigt samtal. Matilda poängterar känslan av sammanhang. Hon jobbar enligt KASAM, en metod som fokuserar på människors hälsosamma resurser och förmågor, så kallade friskfaktorer, i stället för att uppmärksamma det som inte fungerar. Att till exempel följa med Matilda och hundarna på promenad är en riktig och meningsfull aktivitet.

– De behöver motion och att gå där bredvid varandra skapar en avslappnad situation. Det kan vara lättare då att våga berätta om saker som är svåra.

Från LSS i Skåne till diakonalt arbete i Värmland

Matilda har lång erfarenhet av att jobba med hundar som resurs och leda samtal med människor i utsatta situationer. Hon tillhör pionjärerna och började inom LSS i Malmö redan 2007. Personer med förvärvade hjärnskador fick testa att ha hundar i den dagliga verksamheten. Resultaten var över förväntan. De sociala förmågorna ökade, liksom perception, motivation och minne.

– Vi utvecklade hela tiden vad hundarna kunde göra och under de sista åren deltog 130 personer i verksamheten. Det var jättelyckat.

Matilda har även varit anställd som adjunkt på Malmö universitet och undervisat bland annat om djur i vården. Hon är också utbildare för sociala tjänstehundsteam. För tre år sedan lämnade hon Skåne och flyttade med familjen till Årjäng. Matilda har rötter här och fick jobb som fritidsledare inom kyrkan. Hundarna ägnade hon sig åt på fritiden. Men nya kyrkoherden Annika Borg såg möjligheterna. För henne är det en dröm som förverkligas i Årjäng. Annika har länge velat jobba med djur i själavårdande verksamhet. 

– Jag har sett och vet vad det gör med människor, säger hon. Så kom jag hit och här fanns Matilda, med all sin erfarenhet, och sina hundar. Det sa pling hos mig.  Sedan började vi prata och planera.

Matilda blev diakoniassistent och hundarna tog plats i pastoratets ordinarie verksamhet – bland konfirmander, barn och äldre. Tjänstehundarna, som har eget rum och alltid är med sin förare på jobbet, har varit anställda i Nordmarkens pastorat i drygt ett och ett halvt år. Annika tycker att det varit helt okomplicerat och sammanfattar erfarenheterna i tre ord, välgörande, avgörande och omvälvande.

Ett teologiskt och etiskt statement

Hon konstaterar att Matildas verksamhet vuxit från dag ett, och att den är både till glädje och hjälp för människor. Men vad är egentligen skillnaden om det är kyrkan eller en offentlig aktör som anställer tjänstehundar som resurs i sitt sociala arbete?

– Vi har en annan ingång, ett teologiskt och etiskt statement, säger Annika.

Hon betonar förvaltarskapet och vördnaden för allt levande. Den teologiska synen och den kristna etiken central, hur vi tar hand om vår skapelse och hur vi behandlar varandra. Samspelet mellan djur och människor är så viktigt.

Arbetssättet med hundarna gör det hela konkret och tydligt, tycker hon. Det finns en djupdimension, att vi kommunicerar över artgränserna. Så häftigt. 

Text: Helena Söderqvist. (något redigerad och kortad)