Lyssna

Hälsning från någon i personalen

Från komminister Torbjörn Ram & Diakon Anna Rubin

Sorg och hopp

Det viktigaste vi har är våra relationer.  Att vara medmänniska är att vara MED MÄNNISKAN.

Hos henne, finnas vid sidan, lyssna, bry sig om.

När vi försöker göra det, kan det hända att änglar dansar vid vår sida.  Att vi ser mening och sammanhang.

Döden och livet är den yttersta dubbelheten.  Vi lever och vi ska dö.  Det handlar alltså inte om om vi dör utan att vi ska dö.  Det är i den mörkaste natten som stjärnorna lyser klarast.

Jesus är, som så ofta, förebilden.  Hans liv blev inte långt.  Det är inte längden på livet som är det viktiga utan innehållet.  Jesus förstod att leva ett rikt och kärleksfullt liv för andra. Jesus förstod att ge ut sig själv för andra för att visa Guds kärlek som ger andra liv.

Inom varje människa finns det en mötesplats mellan livet med stort L och människan.
Där finns också de frågor som varje människa bär på:  Är jag sann mot mig själv ? Är jag sann mot andra ? Lever jag för mig själv och bryr mig inte om andra, eller lever jag för min medmänniska ?

Det är en hjälp att bli stilla, söka tystnad och ro för att hitta denna mötesplats. 
Det sorgliga är inte att vi sörjer, för sorgen är god.  Den är ett tecken på att vi saknar och minns med värme och kärlek.  Sorgen är inte sorglig.  Det sorgliga är om man inte sörjer de som dött.  Det är sorgligt.

Harry Martinsson skrev:

Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
(Ur: Vagnen, 1960)

Vi vet att vi lever.  Vi vet att vi ska dö.  Inför detta behöver vi alla stanna upp och tänka till. Det är vår tro att vi har fått detta liv som en gåva från Livets Herre.  Varje dag får vi krafter att leva vidare, även de dagar då vi undrar hur vi ska orka.

När vi dör och vi levt livet färdigt, då tar Gud hand om oss med en öppen famn.  Hur det blir vet vi ingenting om.

Men, vi vet att det är kärleken som bär och som är det starkaste av allt.

Öppna mig för din kärlek.
Världen behöver mig.
(Ur: Sv.Ps. 96)

Anna Rubin, diakon &
Torbjörn Ram, präst

Anna Rubin, diakon & Torbjörn Ram, präst