Jungfru Marie bebådelsedag är den dag då man säger ja till Gud !
Nio månader före jul kommer ängeln Gabriel till den unga kvinnan Maria och berättar att hon ska föda Guds son.
Helt utan förvarning får Maria beskedet och inte får hon en chans att säga nej heller till uppdraget. Hon får inte ens betänketid. Man kan ju undra hur Gud egentligen tänkte när Gud skulle skicka sin son till världen.
Förväntningarna från jorden var höga. Man väntade på en fridsfurste, en härskare, en frälsare. Kanske såg man för sina ögon att det skulle komma en riddare på en vit häst med en man som fladdrade i vinden, med svärdet höjt och beredd att rädda oss från ondska och elände. Ja, tänker man så blir man lite besviken när Fridsfursten kommer som en liten skrynklig bebis.
För Gud har en annan agenda. Gud har alltid en annan agenda än den vi förväntar eller tror. För Gud vill komma nära, nära med kärlek och omsorg. När Gud ska födas till jorden väljer Gud att ta plats nära under Marias hjärta. När Maria säger ja till Gud så öppnas dörren mellan himmel och jord, mellan Gud och människorna. Den där dörren som varit stängd och svårforcerad. Plötsligt var det en modig ung kvinna som hade nycklarna till himmelriket och genom sitt mod visar oss idag att allt är möjligt.
Om vi väljer att låta Gud ta plats nära våra hjärtan, i våra hjärtan, sprids kärlek och omsorg och det behöver världen just nu !
Barn och stjärnor föds i mörkret
utan skydd av våld och vapen.
Mitt i mörkret bjuder livet
oss att växa som en låga.
Ljuset bär oss. Gud är nära
i ett litet barn som ser oss.
Bär vi barnet i vårt hjärta
blir vi bot för världens plåga.
Gud är hos oss, ljus i natten,
för att hjälpa oss att våga
Ljuset bär oss. Gud är nära
i ett litet barn som ser oss.
(Sv.Ps. 744, text Ylva Eggehorn)
Allt gott !
Johanna Juhlin, kyrkoherde
