Byggnadshistoria
Byggår 1169 (enligt Strelow), men en kraftig ombyggnad av genomfördes under 1800-talet
Exteriör
Kyrkan är murad av kalksten och består av ett långhus med rakt avslutat korparti, kyrktorn i väster och sakristia i öster. Det nuvarande långhusets västra hälft utgör ett romanskt långhus från 1200-talets början till vilket sannolikt hört ett smalare absidkor (rundade sockelstenar har bevarats). Det befintliga kyrktornet uppfördes senare under 1200-talet.
Omkring år 1300 inleddes en aldrig fullföljd nybyggnad av kyrkan. Det gamla koret ersattes av ett nytt och högre med samma bredd som långhuset.
På 1640-talet drabbades kyrkan av en förödande brand som skadade byggnaden svårt. Den reparerades nödtorftigt och fick nya inventarier. 1736 reparerades kyrkan och fick den sakristia som man kan se idag.
Interiör
Av medeltida inredning och inventarier finns ingenting kvar i kyrkan. Det mesta förstördes vid branden på 1600-talet. Man samlade ihop nya inventarier till kyrkan efter branden och beställde en ny dopfunt i sandsten från Burgsvik 1642.
Vid ombyggnaden på 1830-talet målades kalkmålningarna över och en altaruppsats och predikstol hämtades från Össeby kyrka i Uppland (Båda är tillverkade 1675).
1864 tillkom en läktare och en orgeln inköptes 1889. 1913 restaurerades kyrkan genom ny in- och utvändig kalkning och kyrkan fick en ny bänkinredning efter äldre förebild. 1955 fick kyrkan elektrisk uppvärmning och belysning.
Kyrkans mest värdefulla inventarier är glasmålningen i det östra korfönstret från 1200-talet, kalkmålningarna i koret från 1400-talet, dopfunten, predikstolen, altaruppsatsen och kyrkklockan från 1600-talet, korbänken och nummertavlan från 1700-talet, samt läktaren och orgeln från 1800-talet.
Ombyggnad 1838-1840
På 1800-talet ansåg man att kyrkan var i dåligt skick efter branden, men man såg också en möjlighet att få en kyrka med ett ljust och luftigt kyrkorum.
Triumfbågsmuren och korets valv revs 1838–1840, så att långhus och korparti förenades till ett enda rum. Korets murar sänktes så att kor och långhus kunde läggas under gemensamt tegelbelagt yttertak. Den gotiska korportalen flyttades långhusets mitt och nya stora symmetriskt placerade fönster togs upp. Ny sakristia i öster uppfördes, varvid en äldre på korets nordsida togs bort.
Eksta kyrka är en av de få gotländska kyrkor (endast Fårö och Sproge kyrka har byggts om lika mycket) som kraftigt förändrats efter medeltiden, exteriören har därför nyklassicistiska drag, men med tydliga medeltida inslag. Tornet har kvar sin för många gotlandskyrkor vanliga avslutning med hög spira som vilar på murade torngavlar i varje väderstreck och genombryts av intakta rundbågiga, kolonnettförsedda ljudöppningar i två våningar. Fyra medeltida portaler har bevarats. De i det ursprungliga långhusets syd- och nordfasader, (vilkas yttre omfattningar frilades 1947), samt i kyrktornet är romanska. (Nordportalen har sannolikt flyttats från det äldsta koret vid korbygget på 1300-talet.) Porten mitt på sydfasaden är gotisk och har en rik arkitektonisk flersprångig omfattning. Kyrkans interiör täcks av ett enkelt tunnvalv av trä och enkla släta väggar på vilka enstaka kalkmålningar från 1400-talet blottats. 1838 inköptes den praktfulla predikstolen och altaruppsatsen, bägge från 1675 i Össeby där kyrkan förstörts av oväder. Samtidigt inköptes möjligen den glasmålningsruta från 1200-talets senare del som sitter i det runda fönstret i öster.
Senare tid
Kyrkan genomgick en mindre restaurering 1927 och vid en yttre restaurering 1972 lade man om tegeltaket samt reparerade, avfärgade och putsade fasaderna. Senaste renoveringen gjordes 2007.