Hej alla brådmogna barn och barnsliga vuxna!
Jag och min kompis, prästen Billy, var på en fin liten utflykt. ”Finns det bananer där” undrade jag men han sade att det var bättre än så.
Vi åkte längre norrut på ön och ställde bilen. Jag fick inte köra denna gång heller, surt. Men vi kom fram till en plats som heter Hångers källa utanför Lärbro och Billy började sjunga! Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor... Jag kände igen den! Billy brukar vissla på den om inte annat när våren och sommaren kommer. ”Vi måste besöka
det goda och vackra varje gång det onda hemsöker oss” sade han. ”När världen är full av dåliga saker, då måste vi prisa Gud och tacka för allt han gett oss” sade han vidare. Jag tyckte han var konstig. Och inte en banan i sikte!
Han berättade för mig att det förmodligen var en präst som hette Israel Kolmodin som hade skrivit den psalmen redan 1693! Detta efter ha besökt denna fina plats med blommor och en källa, träd och dungar. Men inte banan, vad är det för fint då, tänkte jag.
Men på hemvägen såg jag hur glad Billy var!
Att en så enkel sak som att besöka en plats med lite blommor och sen gnola på en psalm, ja, om han blev så glad så kanske han hade rätt. Och på hemvägen berättade han också att det var en annan Kolmodin, en släkting, som också hade gjort tokiga och bra saker i prästgården i Eksta hundra år senare. Men det var en annan historia sade han.
Och när vi kom hem, ja, då fick jag äntligen en klase bananer! Jag blev så glad så jag sjöng Den bananträd som nu giver oss skal och frön så gul...
Ha en bra sommar alla bananälskande människovarelser!
Bananer är bäst!
Jörgen