Inte bara ett häng

Efter kvällsmässan på torsdagar hänger ungdomarna i S:ta Birgittakyrkans samlingssal. Det har blivit en vana för många av dem.

– När gruppen officiellt hade juluppehåll, samlades vi spontant efter torsdagsmässan i alla fall, berättar Linnéa Norman.

Hänga. Prata. Äta varm korv. Några har skolböcker med sig och passar på att plugga.

Pratet handlar om lite allt möjligt. Studieteknik, till exempel. Att göra sig bilder av det som ska pluggas in. Europas länder och städer blir plötsligt ätbara. Albanien blir en banan – igen och Makedonien blir en macka.

Astrid Lundström har varit med i ungdomsgruppen sedan konfirmationen 2018.

– Det är en trygg plats att vara på, säger hon. Här dömer vi inte varandra. Alla är ungefär lika galna. På ett bra sätt. Ibland hittar vi på roliga saker, som en skattjakt eller någon tävling. Ibland bakar vi eller lagar mat. Men mest hänger vi.

Ungdomar brukar gilla att hänga i grupp. Så har det nog alltid varit. Men Astrid uppskattar mässan också.

– När du kommer in i kyrkan känns det på ett speciellt sätt, förklarar hon. Att du är på en helig, fin plats.

Daniel Westerholm kom också med i samband med sin konfirmation.

– Jag är fast sedan förra sommaren, säger han med ett litet skratt. Jag kommer hit nästan varje torsdag. Vi spelar spel. Eller ordnar tävlingar. Det blir vad gruppen känner för att göra. Det kan vara att bara sitta och prata. Har man en dålig dag kan man få stöd. Och vill man sitta för sig själv går det också bra.

Liksom Astrid uppskattar Daniel mässan.

– Det känns bra att börja med syndabekännelsen, säger han. Att bli av med det som tynger en. Och andakten är en skön avslutning på kvällen.

Lite strukturerat samtal blir det också under samlingen. Diakon Carl Stattin skriver upp några nyckelord på en vit tavla.

– Det handlar om hur vi är mot varandra, säger han. Med och mot varandra i gruppen.

Med Jesus, skriver han. Som Jesus.

Ungdomarna flikar in olika saker. Att möta andra utan fördomar. Respektera varandras åsikter och olikheter. Tavlan fylls med ord.

– Jag saknar en viktig sak, utbrister Rikard Fabel. Att ha roligt! De allvarliga sakerna är viktiga, men vi har ju kul också.

Carl lägger till kul på tavlan.

– Och korv, påpekar kyrkomusiker Anne-Lina Sandell Janner med ett stort skratt.

Carl lägger till korv på tavlan.

– Ungdomsgruppen är som en andra familj, konstaterar Linnéa Norman.

David Ottvall

Den här texten publicerades först i Knivsta pastorat nr 1 – 2020.