Fridhem i Lagga är ett gammalt missionshus, återställt i ursprungligt skick med tapeter och allt. Här samlas en grupp i köket för bibelsamtal varannan tisdag. Deltagarna får precis plats kring köksbordet. Lagom trångt och hemtrevligt.

Lite kaffe och kex plockas fram, innan böckerna öppnas. Det råder ingen tvekan om vad som är huvudrätten här.

Inte alla deltagare tillhör Lagga församling. Några har åkt från Knivsta och någon tillhör Gredelbykyrkan. De flesta är pensionärer.

Många engagerade röster hörs i samtalet. Det spretar åt olika håll. Och det finns ett värde i det spretiga. Att så många olika tankar väcks, vittnar om ordets rikedom på ett uppfriskande sätt. Högt och lågt om vartannat.

– Det här förstår jag inte alls, erkänner någon.

En annan citerar Augustinus och kommer att tänka på en målning av Michelangelo.

Söndagens texter läses i tur och ordning. En uppgiven passage från Jobs bok framstår som särskilt tung.

– Det här med att graven är min far och maskarna min mor och syster, det är ju svårt att ta till sig.

– Jag är inte rädd för döden. Anden är som energi, den försvinner aldrig, den bara omvandlas. Skit samma vad som händer med kroppen.

Efter varje text bidrar var och en med sin fråga eller reflektion, laget runt.

– En fin bild, det där. Att man inte sår en vuxen växt, utan ett frö. Man är ett naket frö från början.

– Vad menas med att gå förlorad? Att man kommer till helvetet?

När någon genast vill svara, påpekar församlingsprästen Karin Andersson att alla frågor ska upp på bordet först. Och där blir en del också liggande, när trådarna ska plockas upp. De är helt enkelt för många.

Alla får dock komma till tals och en mättnadskänsla infinner sig, som efter en rejäl måltid. En hel del att smälta.

Samlingen både inleds och avslutas med bön och till sist kommer den gamla tramporgeln i hörnet också till användning. En deltagare är musiker och spelar till en psalm.

David Ottvall

Den här texten publicerades först i Knivsta pastorat nr 4 - 2019.