Jag åkte till Torsåkers kyrka för att fota och skriva om en silverskatt från 1320. En nattvardskalk och patén – fatet som nattvardsbrödet ligger på.
Under samtalet med den mycket historieintresserade vaktmästaren Johnny Jonsson kom flera intressanta föremål på tal. Han visade mig ett föremål som såg ut som en större tesked med små hål i själva ”skopan”. Det visade sig vara en vinsil troligen i nysilver och från 1800-talet. Det finns en vinkällare under sakristian där dåtidens piccardovin förvarades. Silen användes för att rena vinet från grums och avlagringar. Det gick åt 40-50 liter vin varje år. Vinet användes inte bara till nattvard utan bjöds till kyrkoherdens inbjudna gäster före gudstjänst. Om någon blev för berusad så fanns sexmännen för att hålla ordning i kyrkan. De kunde ålägga bot för dåligt uppförande. Vinet såldes även till sjuka eftersom det ansågs vara helande.
I Torsåker finns även en vinkanna i silver från 1670-1680 som var skänkt av kyrkoherde Johannes Wattrangius, hustrun Catharina Blanck och hennes två systrar. Wattrangius var kyrkoherde under häxpocesserna men det var Laurentius Hornaeus som drev de grymma processerna.
Nåväl, det var ju kalken och paténen i silver som det skulle handla om. Det är svindlande att tänka sig att de är från 1320-talet. Så många människor som i århundraden har tagit nattvarden från dessa gamla föremål. Länsantikvariet har daterat dem till 1320-1330. Foten – cuppan - på kalken byttes ut 1654 och som det heter – man byggde patent på ”messekalk”. Den brännförgylldes för att förhindra att vinet skulle fräta silvret. På kalkens fot finns en inskrift på latin som betyder ”Så som vi näras av hans kött, varda vi renade genom hans blod”. Paténen har också en inskrift på latin som lyder ” Var hälsad Maria full av nåd, välsignad du bland kvinnor” I övrigt finns det inte så mycket uppgifter/information, men troligen användes de även under häxprocesserna i Torsåker för den sista smörjelsen. Kalken och paténen används än idag 700 år senare. Paténen har dock slitits och blivit väldigt tunn och skör så den får nog snart gå i pension enligt vaktmästare Johnny.
Text: Ann-Charlotte Agrell, 2023
