Guds kärlek lämnar oss aldrig
Kärleken fyller människans liv, längtan och förhoppningar. Men lika tydligt är att kärleken varken är rättvis eller evig och att det gör ont att inte vara älskad eller ha någon att älska. Att känna att man faktiskt gjort sig förtjänt av att bli älskad, men ändå inte blir det, är en erfarenhet som många har.
I Johannesevangeliets tredje kapitel står det: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”. Det är ett starkt budskap. Alldeles oavsett om vi just nu känner att bröstet fylls av kärlek eller att det ekar tomt, älskar Gud dig och mig.
Budskapet om Guds utgivande kärlek kan vara svårt att förstå eller ta till sig. Men det är vad Bibeln lär oss. Dessutom är det många människors erfarenhet att det är svårt att se den hand som sträcks ut mot en. Andra gånger är Guds kärleksfulla närvaro mer handfast och tydlig.
Vissa kan ha svårt att öppna sig för Guds tilltal, trots att Gud så tydligt är där. Andra önskar inte något hellre än bevis på Guds kärlek, men märker ändå inte av kärleken, trots bön och längtan.
Guds tilltal är inte alltid tydligt och vi förstår inte alltid det som sker. Det enda vi vet något om är vad Bibeln berättar: Att Gud söker varje människa och är med både i den stora glädjen och i den outsägliga sorgen. Guds kärlek till människan är själva essensen av Bibelns många berättelser. Gud skapar, går tillsammans med, leder och vårdar människan. Man kan med kraft säga att kristendomens innersta kärna är Guds kärlek till människan.
Jesus gör Guds kärlek konkret
Allra tydligast blir Guds kärlek i Nya testamentets berättelser om Jesus. Han vandrar runt i landet med sina lärjungar och berättar om Guds kärlek till varje människa. Och precis som vi är älskade av Gud har vi ett ansvar att i vår tur älska vår medmänniska. I den text som kallas Bergspredikan, Matteusevangeliet kapitel 5–7, drar Jesus det till sin spets:
”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig. Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner.”
Det Jesus säger här och på många andra ställen i evangelierna är både kraftfullt och utmanande. Vi har alla ett uppdrag från Gud: Att visa kärlek mot de människor som vi möter på vår livsväg. Det är inget som vi kan svära oss fria från. Eller något vi gör när vi tycker att det passar oss eller är enkelt. Vi har alla – du och jag också – ett ständigt uppdrag att vara Guds händer och Guds mun i de sammanhang vi befinner oss i. Det är ett uppdrag som grundas i att vi alla redan är älskade av Gud. Vi är älskade för att vi är de vi är. Och trots att vi är de vi är. Nu får vi älska andra, i de olika relationer vi befinner oss.
I profeten Jeremias bok i Gamla testamentet säger Gud till Jeremia att Gud kände honom redan innan han formade honom i moderlivet. Så vill också jag tänka att Gud svarar varje människa: Du är inte ensam. Jag kände dig redan innan du föddes. Du behöver inte bevisa något varken för dig själv eller andra. Du är älskad för den du är. Kanske är det en av de svåraste uppgifterna för oss människor – att vara de vi är. Att förstå att vi är älskade med våra gåvor och trots våra brister. Vi behöver inte dölja oss bakom masker. Gud har skapat mig och dig till de vi är och det är som sådana Gud vill använda oss.
Kärlekens väsen glider undan
Men vad är då kärleken? De flesta har känt kärlek till andra och tagit emot kärlek från andra. Vi läser romaner om kärlek, ser målningar, läser poesi och lyssnar på musik som beskriver kärlek. Men ändå tycker nog många av oss att det är svårt när vi ska beskriva den. Det mesta känns banalt eller lite tomt när vi söker efter ord. För kärleken är något helt annat – som mest känns i hjärtat. När Bibeln beskriver kärleken görs det bland annat med de kända orden i Första Korinthierbrevet kapitel 13. Närmare än så kommer vi kanske inte:
”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
Om jag känner alla hemligheter, har all kunskap och all tro men saknar kärlek – då är jag ingenting. Det är starka ord. Men jag tror att många med mig kan känna i maggropen att det stämmer. Kärleken är helt enkelt något mer än allt annat. Den mänskliga kärleken ger oss livet – och Guds kärlek uppehåller det.
Gud älskar och ber dig sprida kärlek
Bibeln utlovar varken lycka eller kärlek i dess mänskliga former till någon. Det Bibeln är tydlig med är att Gud älskar dig för den du är och du är aldrig ensam. Bibeln ber dig tydligt att hjälpa Gud och vara Guds händer och Guds mun genom att sprida kärlek vidare till de människor du möter. Varken mer eller mindre, men det är stort nog.
