Kyrkans värdegrund

Text: Petra Carlsson Redell, präst och professor i systematisk teologi

Även de som inte ser sig själva som troende eller som intresserade av kristen tro kan ofta uttrycka sig positivt om en kristen värdegrund. Det kan gälla barn som deltar i kyrklig verksamhet trots att föräldrarna själva inte är aktiva i kyrkan. Att ha en kristen värdegrund kan vara bra även för den som själv inte bekänner sig till kristen tro, tänker de. Ett liknande resonemang har förts i relation till läroplanen i svenska skolor. I läroplanen från 1994 sades att skolan i Sverige skulle bygga på en ”etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism”. För att betona att detta inte innebar att den svenska skolan var konfessionellt kristen åtföljdes formuleringen av frasen ”undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell”. 

Kristen tro och kristen värdegrund

Både exemplet med föräldrarna och formuleringen från läroplanen antyder att det går att skilja mellan det som är en kristen värdegrund och det som är kristen tro. Men vad är en kristen värdegrund egentligen? Och går den verkligen att skilja från kristen tro? Kan jag ge mina barn en kristen värdegrund utan att ge dem en tro? Kan skolan vila på kristen tradition utan att undervisningen blir konfessionell? Svaren på de frågorna beror på hur vi ser på kristen tro men också på hur vi förstår begreppet värdegrund. 

Många organisationer och företag lägger stor vikt vid värdegrundsarbete. En värdegrund sägs kunna stärka ett varumärke genom de positiva associationer den ger till ett företag eller en organisation. Värdegrunden kan bestå av en rad ledord. Kund- eller medlemsundersökningar kan sedan genomföras som visar om företaget eller organisationen lyckats få sin verksamhet så genomsyrad av ledorden att det också når ut till dem som tar del av den. Om resultatet är positivt är värdegrunden stabil – om inte kan den behöva stärkas. 

Men finns det en kristen värdegrund? Finns det några ledord som enkelt sammanfattar den kristna värdegrunden och som kyrkan kan använda för att se om hon lyckats nå ut med sitt budskap? Svaret är nja. Visst är det möjligt att tala om vissa centrala värden i kristen tro som i andra livsåskådningar, oavsett om de är religiösa eller inte. En livsåskådning brukar beskrivas som ett system av teoretiska och värderingsmässiga antaganden. Vad vi tror på och hur vi förstår världen påverkar vår värdegrund, vår etik och vår moral. Vad vi tror om världen påverkar hur vi är mot andra, mot naturen och samhället. Men samtidigt är alla livsåskådningar mer levande än ett statiskt system. Religiös tro i verkliga livet ser aldrig exakt ut som de religioner vi läser om i skolböckerna. Att leva i tro innebär att tron, precis som jag själv, förändras under livets gång. Tron tar sig dessutom olika uttryck i olika sammanhang. Kanske uttrycker en troende människa en dimension av sin människosyn när hon är hos läkaren och en annan del när hon samtalar om livsmening utifrån Bibeln.
Läs mer om tolkning av Bibeln. 

En kollektiv tro med lång historia

På samma sätt är det med tro i kollektiv mening, alltså med tro såsom den uttrycks av ett samfund som Svenska kyrkan. Förändringarna går visserligen långsammare i kyrkan som helhet, men att tron är levande märks även där. Även den kollektiva tron är en levande tro som förändras. Kyrkans liv sträcker sig dessutom långt bakåt i historien. På flera sätt skiljer sig kyrkan från företag eller organisationer. En företagsledning kan under många år arbeta aktivt med värdegrundsarbete för att integrera ett antal ledord i en organisation, men i Svenska kyrkan är perspektivet betydligt längre. Vi tolkar samtidens värderingar och ledord utifrån kristendomens historia och tradition. 

Som kristet samfund är Svenska kyrkan del i den världsvida kyrkan med rötter tillbaka till de första kristna som efter Jesu död och uppståndelse samlades för att be, läsa texter och fira nattvard. Exakt vilka ledord dessa människor skulle ha valt för sin verksamhet kan vi inte veta. När kristendomen sedan utvecklades genom århundradena och kyrkan växte och förgrenades tog den sig många olika uttryck. Ibland blev kristen tro ett maktmedel, ibland blev tron ett verktyg för att kritisera missförhållanden och maktmissbruk. I kristendomens namn har människor stått upp mot förtryck, mot skövling av naturen och för fattiga och utsatta gruppers behov. Men lika sant är att till exempel den samiska andligheten och kulturen delvis har fallit offer för krav på nationell likriktning utifrån kristen tro. 

Tillit till Gud

Men om kristen tro tar sig så olika uttryck genom historien, i en individs och ett samfunds liv, har då begreppet kristen värdegrund någon egentlig betydelse? Går det att säga något om vad kyrkans värdegrund faktiskt är? I Kyrkoordning för Svenska kyrkan förklaras vad som menas med att kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Bland annat står det där att kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och Guds handlingar som finns omvittnade i Bibeln och som möter människorna i deras liv. Det betonas också att läran behöver omtolkas och omformuleras i varje tid, men samtidigt att Bibelns vittnesbörd förblir centralt. 

Bibeln är en mångfacetterad textsamling men på vissa punkter är den tydlig. Jesus är tydlig i sitt fokus på syndare och fattiga snarare än på rättfärdiga och rika. Att ha omsorg om dem som lever i utsatthet och att öppna sin gemenskap även för de som inte är fläckfria är en självklarhet i ett kristet samfund. Dessa förhållningssätt hänger samman med det som övergripande brukar beskrivas som det kristna kärleksbudskapet. I Bibeln uttrycks det kärnfullt på flera ställen just för att lyfta fram det centrala i kristen tro.  Mest känd är kanske den sammanfattning som kommit att kallas den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Matteusevangeliet 7:12. 

Att visa omsorg om medmänniskan

Omsorgen om medmänniskan uttrycks också ofta i talet om ”nästan”: ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa men hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er.” Matteusevangeliet 5:43-44. I Galaterbrevet 5:14 heter det: ”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.”

När Jesus får frågan om vem som ska räknas som nästan talar han återigen om de fattiga, syndarna och de utstötta. Jesus exemplifierar med en man ur ett annat folk, en kultur som i samtiden sågs med misstänksamhet, nämligen en samarier. I Lukasevangeliet berättar Jesus om en man som blir nedslagen och hur flera så kallat rättfärdiga går förbi utan att bry sig om honom. Till slut stannar en person, just en samarier, och hjälper den nedslagne. Berättelsens poäng är att det är den som bryr sig – som älskar sin nästa – som gör det Gud vill.

Här ser vi också att det som är hjärtpunkten hos Jesus går igen i också i andra livsåskådningar och religiösa traditioner. I en av islams hadither (texter som samlar uttalanden från Muhammed och hans närmaste) kan vi läsa: ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.” Det som är centralt för kyrkan behöver således inte vara unikt för kyrkan utan kan vittna om en gudomlig vishet som sträcker sig bortom kyrkans gränser.

Kyrkans värdegrund har alltså sitt centrum i den gyllene regeln och det kristna kärleksbudskapet som tolkas lite olika i varje tid och i varje sammanhang. I dag presenteras ofta tolkningar som vidgar förståelsen av nästan bortom människan. Kan en hotad art också innefattas i den uppmaning som vilar i den gyllene regeln? Vilka individer är det vår gemenskap utesluter, vilka är de utsatta och behövande i det sammanhang som kyrkan lever och verkar i – i det lokala och i det globala? Den sortens frågor är hela tiden levande i kristna samfund just på grund av det som kan sammanfattas som kyrkans värdegrund: Ett ansvar att visa omsorg.