Trefoldighed (trefaldighet) är namn och begrepp med djupklang i danska och svenska öron. Det leder tankarna till Christian IV:s flaggskepp, Trefoldighed, vid sjöslaget mot svenskarna vid Kolberger Heide, men också till ett ståtligt kyrkoskepp, nämligen Heliga Trefaldighets kyrka, Kristianstad
Den möter torgvandraren med en anslående korgavel, denna kyrka som kallas Nordens skönaste renässanstempel. Skön är den förvisso, men också nästan luftigt elegant. Ett tempel vilande på tolv smala pelare, de som Linné räknade till tio. Han uppfattade symboliken, en pelare för varje lärjunge som tillsammans bär upp himlavalven.
Kuriös är också dansken Molbechs beskrivning av den översta altarfiguren som en gammal man med ett klot i handen. Han igenkänner inte Kristus, som håller hela den korskrönta världen i sin hand. Det är annars mestadels lovprisningar som ägnas kyrkan; särskilt imponerar pelarna, som liknas vid palmstammar eller Willandsbygdens "egna högresta bokskogar".
En kunglig dröm har kyrkan till upphov, återberättad i en lokal sägen som heter just "Kungens dröm". Ingivelser från Gud i form av drömmar är vanliga i Bibeln och den lokala sägnen har också en drömmande kung som centralpunkt. Under en jakt har kungen sökt sig en stunds vila, somnat och drömt att Gud befallt honom att bygga ett tempel på den plats där han lagt sig. Sägnen har genom sin karaktär av upphovssägen blivit apostroferad vid solenna ögonblick i stadens och dess institutioners historia. Berättelsen fick en ståtlig versform genom Emil Kléen och det återstår att se om dikten åkallas vid stadens 400-årsjubileum.
Kléen beskriver bland annat det väldiga orgelbruset under de höga valven. Orgeln är ett verk av den kände orgelbyggaren Johan Lorentz som hade fullbordat orgeln i Fredriksborgs slottskyrka och nu skulle uppföra en liknande i Trefaldighetskyrkan. Här finns en av flera förbindelsetrådar mellan de två kungliga projekten. De nio muserna möter blickarna från orgelfasaden vid läktarbröstet och vittnar om öppenhet för världsliga konstarter helt i kungens anda. Christian IV ser betraktandet av sköna ting som ett sätt att rena tankarna. Om det kan man läsa i en några år gammal roman av Rose Tremain som heter Musik och tystnad. Den skildrar bland annat Frederiksborgs slott och dess kapell, där kungen låtit inreda kungsstolen som ett juvelskrin. Han anser att överdåd är fördelaktigt i umgänget med vår Herre. Blicken förlorar sig nämligen lättare vid betraktande av sköna ting än av sådant som är fult och oansenligt, varigenom tanken enligt hans förmenande "frigöres i bön".
Kungen var inte där
Trefaldighetskyrkan invigdes som sig bör på Trefaldighetsdagen den 8 juni 1628 och dagens högtidliga händelser har senare ingående beskrivits av superintendenten (biskopen i Lund) Mads Jensen Medelfart.
Kungen var inte där och några självständiga vittnesbörd, brev eller liknande, från senare besök har vi inte. Det är dock sannolikt att han besökte kyrkan när han gästade stadens borgmästare Oluf Svendsen. Via sina befallningshavare höll han sig underrättad om hur arbetet fortskred och om hans tilltänkta prydnader kommit på plats.
Ett kyrkobesök hade man unnat honom, kungen, som i skönhetsupplevelsen såg en kungsväg till Gud; att få komma in i kyrkan, när ljuset som en flod stömmade in genom de höga fönstren och kyrkorummet dematerialiserades och blev ett andrum för bön.
Hans Holmberg
Författare