Ann-Sofies dockor är inga lekdockor utan ska gestalta bibelns berättelser som handlar om vår värdegrund och hur vi ska vara mot varandra. I kon- takten med både kyrkans och skolans personal fick hon höra om önskemål som fanns, men att material och personalens tid inte räckte till. Då fick hon en tanke att kunna vara till hjälp för de behoven.
I Ann-Sofies barndom fanns det i söndagsskolan en tant Marta som berättade bibelberättelser för barnen.
– Hon sken som solen när hon berättade. Det gick rakt in i hjärtat, säger Ann-Sofie.
Ann-Sofie ville bli som Marta när hon blev stor. Nu många år senare kom minnena fram och hon kände en kallelse till att berätta med hjälp av dockor.
EN UPPLEVELSE
Miljöerna som berättelserna gestaltas i är utformade av kartong klädda med linne i diskreta färger. Dockorna som är omkring 23 centimeter höga kan flyttas framför och bakom kulisserna. I 19 år har hon på församlingarnas uppdrag fått besöka de låg- och mellanstadieklasser som önskat höra berättelserna.
– Det är tyst, man kan höra en knappnål falla, när de tittar på dockorna och hör berättelserna får de en upplevelse. Då går det in i hjärtat och de förstår budskapet, säger Ann-Sofie.
Lärarna har senare berättat att detaljer från berättelserna har aktualiserats vid olika tillfällen många år senare som en spegelbild av det som händer nu.
– Då känner jag att det var ju så jag önskade att det skulle bli, säger Ann-Sofie.
VÄRDEGRUND GENOM LIVET
Förr satt man och berättade för sina barn och barnbarn och då fick de en värdegrund med sig för hela livet.
– Det fick jag också och jag vet hur viktigt det är. I berättelserna kan man spegla sitt eget liv, tolka och hitta vägar framåt, menar Ann-Sofie.
Det är en del av vårt svenska kultur- arv och grund som vi behöver förnya.
– Det är kyrkans uppgift att hjälpa till att sprida detta tillsammans med skolan och andra, säger Ann-Sofie.
