Dopets vatten vittnar om att Gud är här.
Lyssna

Dopet

Fjärde huvudstycket i Luthers lilla katekes

Dopet – vad betyder det för oss?

En vanlig bild av dopet är det lilla barnet som tryggt vilar i Guds hand. Kanske är det så vi oftast tänker oss dopet. Att det var något som hände för längesedan när vi var små. Vi blir påminda om det när någon i släkten döps men annars tänker vi inte på det.Men dopet har faktiskt betydelse för hela livet!

En symbol för det är att dopklänningen är så lång. Tanken är att det lilla barnet ska växa i sitt dop. Egentligen är dopet ett mysterium att leva i. Dopets betydelse är större än vi kan fånga i ord. Samtidigt kan det vara bra att försöka sätta ord på vad dopet innebär för att påminna oss om vilken rikedom det faktiskt är.Martin Luther skriver i sin lilla katekes att dopet inte är bara vatten utan vatten som är helgat genom Guds befallning. Dopet är ett sakrament, en helig handling.

Varje sakrament består av en yttre, påtaglig handling och en osynlig, andlig gåva som Gud ger. I dopet är vattenösningen den yttre handlingen och den inre gåvan är gemenskap med Gud som lovar att alltid vara med oss.

Genom dopet blir vi Jesus lärjungar. Det handlar om hur vi kan växa som människor med Jesus som vår förebild. Jesus beskrivs i Bibeln som den nya människan som var som Gud menat att människan skulle vara. I dopet startas en livslång process där vi kan formas till att likna Jesus. Martin Luther beskriver det i sin lilla katekes som att den gamla människan som står under själviskhetens makt drunknar i dopet och en ny människa uppstår som tillhör Kristus.

Dopet betyder alltså att vi ska vara människor. Vår uppgift är att bli mer mänskliga – att bli mer lika Jesus. Dopet är alltså starten på en gemenskap med Gud som varar hela livet. Det ger också ett hopp inför döden, att livet ska fortsätta på något sätt tillsammans med Gud. Martin Luther skriver i sin lilla katekes att dopet räddar oss från döden och ger hopp om evigt liv.

Maria Rystedt

I nummer 2 av Min kyrka 2012 skrev Maria Rystedt om dopet.

I nummer 2 av Min kyrka 2012 skrev Maria Rystedt om dopet.