Det är sen höstdag och alla löven har fallit från träden, det börjar bli kyligt. I Näldens församlingshem får Kyrkbladet ett samtal med Thomas Svedlund. Hade de inte varit för pandemin hade jag fått en stor kram. Thomas sprider värme i sin omgivning och i hans närhet känner jag mig hemma på något sätt.
Vem är Thomas Svedlund?
– Jag är ursprungligen stockholmare, dessutom medelpadda, så jag är kanske jämtens värsta mardröm, säger Thomas med ett leende.
En stuga i Edsåsdalen som Thomas morfar byggt var en av orsakerna till att flyttlasset 2010 drog mot Jämtland.
– Vi flyttade mot strömmen, min fru Helena var läkare och kunde välja. Jag jobbade på Ramirent och kunde också flytta hit upp inom firman, säger Thomas.
En annan orsak till flytten var närheten till natur, tystnaden och luften.
– Taket är så högt i Jämtland, det känns som om varje andetag innehåller så mycket mer syre här. Ljudet tänkte jag inte på då men tänker på det nu varje gång jag åker ner till Stockholm. Vilka ljudföroreningar vi lever i där nere, säger Thomas.
Thomas trivs också med människorna här och har engagerat sig i idrott och kyrkan.
Vägen till Gud?
Under uppväxten kom Thomas mormor och morfar betyda mycket för honom. Thomas och hans bror spenderade mycket tid där när föräldrarna jobbade.
– Mormor var församlingspedagog i Timrå och alltiallo. Jag är uppväxt bland flörtkulor, kräppapper, och allt som ingår i en pedagogs arsenal och var ofta med henne i kyrkan. Jag levde i en miljö där Gud existerade utan att jag reflekterade över det. Det var en väldigt kärleksfull miljö, det bidrog säkert till bilden i min uppväxt att vara sedd och älskad, säger Thomas.