Text & foto Anders Gustafsson
Stephanie Wendt är konsertpianisten som sprider sina känsliga pianoklanger över hela länet. Hon har nyligen mottagit Regionens prestigefyllda kulturpris, en uppskattning för hennes livsgärning.
– Man får uttrycka så många känslor som musiker och det är så mycket som läks genom att man håller på med musik, säger Stephanie.
Stephanies man är kantor i Krokoms pastorat, Brent Johnson från Minnesota. Han har svenska rötter och varit i Sverige många gånger. Bland annat gick han på Birka folkhögskola på 1980-talet. Brent blev kär i Sverige och längtade tillbaka. Han pratade jämt om att kunna komma tillbaka. Brent letade jobb åt Stephanie och hittade ett på Birka folkhögskola.
– De intervjuade mig och jag fick jobbet och så kom vi till Sverige, säger Stephanie.
Brent som då var sjuksköterska fick ett jobb inom musiken, hans stora passion och det blev i Svenska kyrkan som kantor.
– Men sedan dess har vi fått veta att många av hans släktingar finns på kyrkogårdarna runt omkring i pastoratet där han spelar och sjunger. Det är nästan som de ropade till honom: Kom hit! Så kom vi till Jämtland, säger Stephanie.
UTTRYCKA KÄNSLOR I MUSIKEN
Stephanie kommer från Australien och hennes familj har bott där sen fem generationer tillbaka. Musiken fick hon tidigt med sig och redan som tioåring var hon pianosolist med orkester. Hur det kom sig att det blev musik för henne har både ett praktiskt och ett filosofiskt svar.
– Jag skrek så mycket när jag var barn så mina föräldrar ville få slut på skriket. De ställde mig vid pianot, jag var två år tror jag. Det funkade och jag blev tyst och hade samtidig kul, säger Stephanie.
Så det filosofiska svaret:
– Man får uttrycka så många känslor som musiker och det är så mycket som läks genom att man håller på med musik, säger Stephanie.
Som klassisk musiker blickar man tillbaka och känner tillhörighet till människor som levde för flera 100 år sedan eller i vår nutid.
– Jag känner att de också var människor som blev kära i någon eller som var sårbara, ledsna eller glada. Man delar så mycket på det sättet. Och att bara få uttrycka de här känslorna och dela med sig, det är det mest spännande jag vet, det är så kul, säger Stephanie engagerat.
Stephanies föräldrar var glada amatörer med mycket sång och musik i hemmet. Det fanns också med i kyrkans liv och verksamhet, då pappan var präst.
– Vi hade tur det att det fanns fina organister i kyrkan där jag gick. Jag tror det påverkade mig och idag älskar jag att spela psalmer. Man ber, som man säger, två gånger, genom orden och genom musiken, säger Stephanie.
Musiken förde henne vidare till USA och Stephane flyttade ensam till Philadelphia och gick på The Curtis Institute of Music. En fantastisk möjlighet att träffa unga musiker som hade en lik- nande passion. Så småningom kom hon till universitetet i Minnesota för att gå en doktorsutbildning.
VACKER RÖST
När Stephanie vikarierade som körledare och organist i en kyrka i Minneapolis fick hon ett meddelande där det stod att det fanns en tenor i kören som kommer i september, men att han var i Sverige. Så Stephanie väntade på tenoren som hon behövde i sin kör.
– Tenoren hette Brent och vände blad åt mig när jag spelade postludiet. Vi övade och jag tänkte vilken röst han hade. Jag blev så påverkad av hans vackra röst att jag knappt kunde spela. Så småningom började vi musicera tillsammans och jag kompade, the rest is history, säger Stephanie.
Så träffade Stephanie sin Brent och nyligen firade de 29 års jubileum som gift par.
– Jag älskar Brent, det är inget snack om det, han är en superfin människa. Så gillar vi att skapa musik tillsammans, vi gillar naturen, att laga mat tillsammans. Vi tycker om att ha folk här hos oss. Det är mycket som vi gillar tillsammans, och att ha en gemensam tro är en bra grund. Så har vi sagt till varandra, oavsett vad som händer, när vi blir arga eller besvikna. Så väntar man lite och pratar om det, sover på saken och nästa dag är det I'm sorry, I'm sorry. Det är viktigt, säger Stephanie.
Stephanie är till vardags pianolärare vid Birka folkhögskola och får vara med och forma unga musiker. Vad vill du förmedla till dina studenter?
– Det jag vill förmedla är att alla har en gåva. Och alla har också ett ansvar. Om man har en gåva har man också ett ansvar att jobba med sin gåva, säger Stephanie.
Vad tänker du om musik som gudomlig?
Jag tycker musiken är magisk, vi har fått gåvan från Gud, oavsett om vi spelar sakral musik eller inte. Vi är Guds medskapare, vi får vara det.
– Varje konsert kan vara en helig upplevelse, Gud pratar och uttrycker något genom oss musiker, säger Stephanie.
