Tor valde livet

Text o bild: Anders Gustafsson

Det är en torsdag, mitten på oktober och helt vindstilla när jag kommer fram till Skärvången. Osttältet är avklätt och står där lite ensligt i sitt bara stålskelett. Kanske tänker den på alla sommargäster som varit här på stora ostbuffén eller glassfesten.
Jag möter Tor Norrman med sitt stora leende och iklädd sin vita ostrock. Han bjuder på ostar och egengjord marmelad.
– Marmeladen har vi gjort på aroniabä- ren från den långa häcken i barndomshem- met på Rödön, vi fick 200 liter i år, säger Tor stolt.

MED SVÅRMOD OCH ÅNGEST
Tors pappa var bara åtta år då han, under loppet av en månad, miste båda sina föräldrar. Inga släktingar var till hjälp och de nio barnen skickades ut i bygderna, en del nästan som trälar. Svårmodet har han ärvt i nedstigande led och det lever fortfarande kvar någonstans som en grå tråd i Tors liv. Hans föräldrar hade ett tufft arv och liv. Men med en stark entreprenörådra byggde det ändå en framtid. Det fanns också ett starkt socialt patos där det alltid fanns plats för andra som hade det svårt.
– Pappa tog hand om människor som hade hamnat snett. De bodde alltid någon av dem hemma, mamma lagade mat till alla, säger Tor.
Det sociala engagemanget lever också kvar i Tor som aktivt bjudit in och verkat för integration i sin bygd. Nu bor två flyktingfamiljer i hans hus. Kanske blir det de som tar över hela ruljangsen, nu när Tor som passerat de 60 tänker på avrundning i sitt yrkesliv.

DJUPT DJURINTRESSE
Tittar vi tillbaka på uppväxten hade alla hans bröder motorer och traktorer i huvudet, påhejad av pappa.
– Det var inget för mig, jag tyckte det var äckligt och skitigt. Jag gick istället till ladugården och var med vid mjölkningen, säger Tor Norrman.
På somrarna hittade man Tor ute i den stora kohagen. Där kunde han smyga upp på de kossor som var extra snälla och låg stilla på marken.
– Jag kunde krama dem och dra i mig doften från dem och snusa på pälsen. Det kunde jag göra länge, säger Tor med känsla.
Djurintresset utkristalliserades till ett intresse för getter. Det blev ett slags sug efter djuren att Tor var fast beslutsam att skaffa en getgård. Tor kunde räkna ut att djuren skulle kosta pengar, men hade också en egen lösning.
– Av mjölken kan jag göra getost och messmör och sen sälja den, säger Tor. Resten är historia och varumärket Skär- vångens mejeri är vida känt och prisat.

INTE SÄMRE ÄN NÅGON ANNAN
Bra självförtroende hade Tor fått med sig sen barnsben, ”du är inte sämre än någon annan”, fick han höra från sin pappa. Ändå bar han tidigt på en ängslan.
– Redan som 10-åring förstod jag att jag inte var funtad som andra människor vad gällde min sexualitet. Jag kände att jag drogs till det manliga och upplevde mig nästan som en flicka, berättar Tor.
Tor hade ingen aning vad detta var, och han fick långt senare veta att det fanns homosexuella. Han bar sin hemlighet inom sig under alla år och kunde inte prata med någon om det. Till slut blev det för över- mäktigt, svart och svårt.
– Nu slutar jag, jag måste ta mitt liv, säger Tor med vemod.
Tor satt i bilen och var fast beslutsam att göra slut på sitt liv. Han körde ner för en lång backe. Plötsligt hörde han en röst, det var pappas ord: ”Du är precis lika mycket värt som någon annan, du får aldrig glömma det. Du ska inte sitta här och gråta, du kan gå din egen väg.”

Det var som om allt vände den där kvällen.

– Jag bestämde mig för att berätta för allihopa hur det verkligen är, säger Tor. Metodiskt och planerat skrev han en artikel som både ÖP och LT lät publicera och gjor- de stora uppslag av. Senare fick han också förmedla det för hela sin familj, naturligtvis med vånda, men hela familjen accepterade Tors önskan att ha rätt till sitt liv.

Nu lever han lyckligt med sin Roland och de tillsammans har gjort avtryck i sin lands- bygd som fyllts med optimism och företag- samhet. Skärvångens har satts på kartan.

VAD BETYDER JUL FÖR DIG?
– Morsan har julpyntat i stora salen, julstjärnan hänger i fönstret, julgranen är klädd, den är så otroligt fin. Så stängde hon dörren, man fick inte gå in och stöka till, berättar Tor.
Men Tor smög sig in i rummet när kvällen var sen och föräldrarna var upptagen med tv-tittande. Alldeles knäpp tyst, den glittrande julstjärnan.
– Vilken känsla, säger Tor.
Så minns Tor Norrman sina barndoms jular och som han haft med sig i livet.
– Det är den glädje, gemenskap, lugna fina känsla som ett barn får i sig, säger Tor. Tors generation och även tidigare är förknippat med mycket umbärande och fattigdom. Då kom julen som en kontrast och fest.
– Men inte bara en glädjeyra utan ett lugnt, stabilt förhållande, som bara ger en atmosfär, känsla av att alla mår bra, menar Tor.
Tor tänker att det inte finns något som är så viktigt för ett barn som att få känna den här känslan. Den lämnar aldrig kroppen.
– Trots att jag inte är troende går jag i kyrkan de här dagarna.
Atmosfären ger något tillbaka, av lugn och ro, säger Tor.