I svenska kyrkor finns i dag mer än 200 textilier som kan knytas till textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström, 1873–1941, och den produktion som skett i hennes efterföljd.
Det handlar om altarförhängen och mattor, men också om predikstolskläden, bårtäcken och bonader. Merparten av textilierna finns i Lunds stift
Märta Måås Fjetterström föddes 1873 i Kimstad socken, Östergötland som dotter till kyrkoherden Rudolf Fjetterström och Hedvig Olivia Augusta, född Billsten.
Hon slog igenom på Liljevalchs
Vid 17-års ålder började hon studera vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm. Efter studierna arbetade hon runt om i landet som bland annat teckningslärarinna och lärare i konstslöjd. År 1919 etablerade hon sin vävateljé i Båstad med så småningom ett tjugotal anställda.
Märta Måås Fjetterström fick sitt stora genomslag med en utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1934, där bland andra Elsa Gullberg, Carl Malmsten och Svenskt Tenn deltog. I dag är hon representerad på bland annat Nationalmuseum i Stockholm och Louvren i Paris.
Efter sin död 1941 ombildades Märta Måås-Fjetterströms ateljé till ett aktiebolag, MMF AB i Båstad, med uppgift att förvalta och förnya hennes mönsterskatt.
Kyrkorummet förnyades
Den som ser en bild av ett svenskt kyrkorum från tidigt 1900-tal kanske slås av en sak: den textila utsmyckningen är sparsam, ja påver. Men från 1920-talet och fram till 1970-talet skedde stora förändringar av våra kyrkorum. Det handlade dels om en estetisk förnyelse som ville ge plats för samtida konstnärliga uttryck. Dels om att öka bekvämligheten genom nya bänkinredningar, elinstallation och förbättrad belysning.
Men utvecklingen drevs också av en ny liturgisk medvetenhet, där koret och altaret betonades som kyrkorummets centrum. Det medförde ett behov av ny konstnärlig utsmyckning som framhävde dessa platser i kyrkorummet, såsom kormattor och altarförhängen.
Viktigt bidrag till kyrkorummets förnyelse
Märta Måås-Fjetterström hade ett genuint engagemang för kyrkorummet. Inför arbetet med textilier för Västra Ingelstads församling 1939 satt hon till exempel hela tre dagar i kyrkan för att känna in rummet. Ett uttryck för en hängivenhet som gett ett bestående avtryck på många svenska kyrkorum.
Märta Måås-Fjetterström altarförhängen, från främst 1930-talet, utformades under direkt ledning av henne, medan mattorna oftast kommer från MMF AB. Många är formgivna av Barbro Nilsson, som blev konstnärlig ledare för Båstadateljén 1943.
En outforskad kulturskatt
Under flera decennier pågick en intensiv beställarverksamhet: av de cirka 2000 kormattor som idag ägs av Svenska kyrkans församlingar är merparten tillkomna under denna tidsperiod. Det innebär att församlingarna äger ett veritabelt arkiv över 1900-talets textilhistoria – en modern kulturskatt som till stor del gått under konsthistorikernas radar.
Ett kvinnornas kulturarv
Vid sidan av Märta Måås-Fjetterström finns från den här perioden flera andra konstnärer att lyfta fram. En av dem är Agda Österberg. Hon grundade sin ateljé Tre Bäckar i Varnhem 1933. Under hennes ledning producerades fram till 1977 textilier till ett stort antal kyrkor i Västsverige – skrudar, förhängen och mattor.
De arkitekter, byggmästare, träsnidare och målare som format det kyrkliga kulturarvet är nästan uteslutande män. Men i kyrkornas textila konst från 1900-talet finns kvinnlig dominans både i beställarkrets och bland utövare. Altarskrud och kormattor ger prägel åt 1900-talets kyrkorum, mer än vi kanske upptäcker vid ett hastigt besök.
