Bakgrunden är att 2009 års ändring i äktenskapslagstiftningen gjorde det möjligt för par av samma kön att leva tillsammans under etablerade juridiska former. Svenska kyrkans läronämnd skrev då att kyrkan i detta kan återfinna äktenskapets kännetecken: kärlek, intimitet, sexuell gemenskap, livslång trohet och ansvar. Läronämnden konstaterade också att vigselfrågan är komplicerad och berör många människor djupt, men såg för sin del inga läromässiga hinder att viga par av samma kön. Äktenskapet har haft olika utformning genom historien. Frågeställningen om homosexuell samlevnad har i Svenska kyrkan behandlats under mer än 50 år.
Inget vigselpar kan nekas
Varje församling ansvarar för att det finns en präst som är villig att viga, när ett par av samma kön vill gifta sig i kyrkan. Enskilda präster kan avstå från vigslar av olika skäl, eftersom de inte har vigselplikt, men ingen kan nekas vigsel i Svenska kyrkan. Inget par ska drabbas av ett nej från en präst, betonar ärkebiskop emeritus Anders Wejryd:
– Det finns över 5000 vigselbehöriga präster i Svenska kyrkan, och det kommer att finnas tillräckligt många för de behov som finns. Präster kan och har alltid kunnat avstå från vigslar utifrån sin egen övertygelse, och det gäller både par av samma kön och par av olika kön, men det ska aldrig drabba ett enskilt vigselpar, säger han.
Vigselrätten
Staten har alltid förfogat över vigselrätten för Svenska kyrkan och för dess präster. När Svenska kyrkan år 1986 antog den alltjämt gällande ordningen för vigselgudstjänst utformades den utifrån att prästerna har vigselrätt. Tidigare fick alla präster vigselrätt genom en särskild lagparagraf, numera sker det genom att Svenska kyrkan ansöker för dem hos Kammarkollegiet. Skillnaden är att det nu sker en individuell prövning. Redan före beslutet om vigsel för par av samma kön gällde att det är kyrkan och inte prästen som ansvarar för att ett enskilt par får vigas i kyrkan.