Under våren 2023 genomfördes en stor konservering av det bemålade taket i Kungälvs kyrka. Taket som målades av barockkonstnären och kyrkomålaren Erik Grijs 1698 har sedan sin tillkomst konserverats en gång varje århundrade.
1789, den franska revolutionens år, målades himlen om. Den ursprungliga tunt påstrukna, himmelsblå linoljefärgen hade vid det här laget sjunkit in i träplankorna och nästan helt försvunnit. I arkivhandlingarna står att läsa: ”himlingen måste göras om”. Delar av den himmel vi ser i dag är från den här okände konstnären och alltså lite mer än 230 år gammalt.
1880 fick den i Västsverige välkände kyrkomålaren Martin Bernard Wallström, från Lilla Edet, i uppdrag att konservera taket. Hans bidrag var att rengöra den smutsiga och nedsotade ytan, ta bort delar av den ursprungliga fernissan och ersätta den med en ny. Han gjorde också en hel del retuscheringar och övermålningar, i synnerhet på molnpartier.
1935 var Sven Gustavsson, konservator från Göteborg, i kyrkan. Hans arbete omfattade inte bara konservering av taket utan också av altaruppsatsen och det stora votivskeppet som hänger mitt i långhuset.
Och så, 2023, var det vår tur att stänga kyrkan, bygga upp ställningar och ta oss an ett 325 år gammalt måleri.
Efter att ha gått runt några varv och bekantat oss med taket påbörjade vi den första delen av konserveringen; dokumentationen.
Innan man börjar någon form av aktiv insats på kulturhistoriska objekt, vare sig det är broderade bonader, svarvade träskålar, skvaltkvarnar eller bemålade barocktak i kyrkor så ska man dokumentera den nuvarande statusen.
Vi fotograferade oss genom takets alla bibliska scener och förde noteringar om status för både måleri och underlag, det vill säga brädorna. Tack vare detta lärde vi känna taket och dess hemligheter.
Redan i detta tidiga stadium upptäckte vi en hel del överraskningar. Bland det mest intressanta och fortfarande inte helt begripliga är de konkava och konvexa brädorna i alla fyra utstickande hörnen i mittendelen.
De två första brädraderna i varje hörn är böjda, först inåt, sedan utåt. Detta uppfattas inte från golvet men blev mycket påtagligt när vi stod uppe på ställningen. Resultatet av denna konstruktion är att kyrkans korsmitt upplevs mycket större än vad den i själva verket är.
Vi vet ingenting om vilka hantverkare som var med och byggde kyrkan men vid tiden fanns det många skeppsbyggare i Kungälv, så tanken att det också kunde vara båtbyggare med att bygga kyrkan är inte osannolik. Man fick verkligen en känsla av att det var fyra stycken båtstävar som kom emot en när man stod på ställningen i kyrkans mitt.
Ytterligare saker som inte kan ses från golvet är de meddelanden vi fann från våra företrädare. I god hantverksanda har M.B. Wallström signerat sitt arbete. På ovansidan av takbalken längst i söder står ”1880 M B Wallström”.
I votivskeppets skrov återfanns en hel tidskapsel från 1935. När Sven Gustavsson, restaurerade kyrkan lade han ett fotografi på skeppet med sin signatur, ett par äldre segel samt ett exemplar av ”Morgontidningen” från 20 december 1935.
Om man tittar noga på orgelväggen söder om orgeln ser man i kanten några brädor en rad små vita prickar samt årtalet, ”1970” Det är gjort av Torbjörn Engblad, han har markerat det område som han har målat, alltså vad som är hans senare tillägg och inte originalyta.
Det finns fler överraskningar bakom orgeln.
Hela den till synes mörka väggen är full av gammalt klotter. Tittar man närmare syns mängder av signaturer och namn. På en bräda står: ”L. Eckersten 9 oct. 1718”.
Den som skrivit detta är Lars Eckersten, född 1699 i Bollebygd. Han prästvigdes 1720 och kanske var han under sin utbildning i Kungälvs kyrka. Denne Lars Eckersten kom senare att gifta sig med änkan efter prosten i Foss och blev med tiden en mycket omtyckt kyrkoherde i Foss, Håby och Svarteborg.
Takmålningen är utförd på ett ovanligt sätt, motivvalen är mycket oortodoxa och färgen var vid tiden mycket modern. Hela taket är målat som en enda stor bild. Det finns inga avgränsande linjer, akatusslingor eller ramar kring motiven som det gör i många andra kyrkor. Grijs har valt att använda hela takytan som en stor duk och låta de olika motiven vävas in i varandra.
Takets måleri kan delas in i tre olika kategorier. Det är bibliska scener, profana skildringar och porträtt. Den första gruppen, de bibliska scenerna återfinns i ändarna av korsarmarna, utmed långhuset och i koret. Märkligt nog kommer de flesta från Uppenbarelseboken. Till exempel föreställer den stora bild och berättelse.
Utmed norra sidan av långhuset återfinns en världslig händelse, branden i Kungälv. Bara tio år innan Grijs målade taket hade hela Kungälv bränts ned i det som kallas för Gyllenlöwefejden. Detta skildras mycket livligt i kyrktaket, både som en åminnelse och som en varning, kan man tänka sig.
Allt detta beskådas av flera människogrupper som finns avbildade i norra och södra korsarmarna. De är enligt traditionen Kungälvsbor från tiden. Om man tittar noga ser man att hela taket svämmas över av ansikten, 1 287 stycken om jag räknat rätt!
Det moderna med taket är färgen. Tidigare målades kyrktak med tempera eller limfärg. Med Erik Grijs kom linoljefärgen in i kyrkorna.
Den har fördelen att torka långsammare, man kan måla samma yta under en längre tid. Linoljefärgen har ju sedan lång tid använts i stafflimåleri men att ta den upp i ett kyrktak var vid denna tid helt nytt. Det är nog tack vare mediet som vi har alla dessa porträtt i kyrkan. Det är helt enkelt små oljemålningar fast uppe i taket.
Det aktiva konserveringsarbetet började med rengöring. Hela taket borstades med mjuk pensel och dammsögs noggrant.
Därefter tog vi oss an den mer hårt sittande smutsen genom att sudda, bräda för bräda, med en speciell sort suddsvamp. Brädorna är för övrigt handhyvlade med mycket smala hyvlar. Det sitter i snitt åtta handsmidda spikar i varje bräda och det är många brädor!
När taket var rent återstod den största uppgiften, att få bort de gamla, missfärgade och krackelerade fernissorna.
I samband med detta upptäckte vi att det fanns många mer övermålningar än vad vi tidigare trott. Stora ytor, framför allt på molnen var övermålade med en mörk, nästan svart lasyrfärg som gjorde att de uppfattades som arga regnmoln snarare än de ulliga vita moln som Grijs ursprungligen hade målat.
När fernissan tagits bort kunde vi åter se Erik Grijs måleri. Vi kunde se de färger han valt att måla med, vi kunde följa hans penseldrag och inte minst se hur han gått tillväga när han målade taket.
Det är målat tre gånger. Först beströks hela taket med himmelsblå färg, av kobolt. Därefter målades alla molnen och sedan målades alla människor, änglar, landskap och alla scener. Därför är de senare också de mest välbevarade, de består av tre lager färg medan himlen endast hade ett lager. Man kan tydligt se de olika måleriskikten under flera av figurerna.
Något annat som vi upptäckter fernissan var borta är att det inte är en utan flera konstnärer som har målat i taket. Man ser skillnader både i penselföring och kompetens. Till exempel är det en hand som målat det norra korsarmens moln och människogrupper medan det är en helt annan hand som målat i den södra.
Likadant är det med alla ansikten som omger mittkransen. Även här är det två olika temperament som målet de två olika sidorna. Taket tillskrivs Erik Grijs men i arkivhandlingarna står det ”1698 var de tre som målade taket Målarmästare Erik Erikson Grijs, hans gesäll och dennes son.”
2023 var vi tre som konserverade taket, en målarmästare, en konservator och dennas dotter.
Text: Maria Lagerqvist, konservator
Fotnot: Projektet dokumenterades i filmer som finns att se HÄR samt på Youtube:
Film nr 1, Film nr 2, Film nr 3, Film nr 4, Film nr 5, Film nr 6, Film nr 7.