Konservatorn Maria Lagerqvist är lika entusiastisk och engagerad som vid förra intervjun. Vi kliver fram och tillbaka under taket, över tvärbjälkarna, medan hon pekar på olika detaljer och berättar om arbetet.
– Det är unikt att allt i kyrkan är från samma tid, att inget är utbytt, säger hon. Det är som en tidskapsel, som 1680 års Ikeakatalog.
Uppe under taket luktar det terpentin. Efter det idoga suddandet för att få bort smuts, har stora ytor också blivit av med gammal fernissa. Motiv som tidigare varit dunkla och mörka, framträder nu allt klarare.
Vid tidigare konserveringar, bland annat år 1935, gjordes en hel del påmålningar. Till exempel har orangeaktiga skuggor tillkommit, och från början ljusa moln har målats nästan svarta.
– Jag blir förvånad över att det vid något tillfälle gjorts så mycket övermålningar, med tunn svart lasyrfärg, säger Maria och stryker med handen över en molnkant där detta syns tydligt.
– Kanske har de velat dämpa känslan av ljus och skapat november i stället för maj, funderar hon.
Nu kommer taket att återfå sitt ljus – och därmed skapas en ännu större kontrast till helvetet. För där är det minsann långt från vår. Medusa, drakar och djävulen själv tillsammans med förtappade själar och inskriptioner som lyder ”de kommer att upplösas i eld”.
Mitt emot, på andra sidan orgeln finns ”Abrahams sköte”. Några korta rader i Lukasevangeliet nämner denna plats, som ett mer paradisiskt väntrum.
– Nästan alla motiv är hämtade ur Uppenbarelseboken, men detta är något helt annat, och jag undrar varför konstnären valde det, säger Maria.
Tänk att ha kunnat ställa den frågan till Erik Eriksson Grijs, konstnären som naturligtvis har sitt självporträtt nära koret. Han är klädd i barockperuk, gyllene mantel och ser riktigt nöjd ut.
– Han har placerat sig själv nära de 24 konungarna, som en betydelsefull person.
Som nämnts tidigare är myllret av människor överallt i taket otroligt fascinerande. Och när smutsen är borta visar de sig vara ännu fler. Mest ansikten utan kropp, men också grupper i helfigur.
– Alla är unika porträtt, inget är slentrianmålat. Det sägs att familjer från Kungälv med omnejd fick sitta modell hos konstnären. Jag funderar förstås på vilka de var, och varför vissa avbildas dyrt klädda och andra är nakna.
Det enda stället där människor helt saknas är målningen av en barockträdgård i kyrkans södra del. Tolv geometriskt formade rabatter med olika blommor, med vindar som blåser från alla väderstreck.
Ett par dagar före påsk är nästan hela taket suddat, utom framme i koret. Där fortsätter konservatorn och hennes medhjälpare det arbetet, parallellt med att fortsätta ta bort gammal fernissa.
Vissa små ytor sparas helt utan åtgärd, för att åskådliggöra före och efter. Tidsschemat håller, konstaterar Maria Lagerqvist.
I slutet av april sker flera studiebesök i kyrkan, av antikvarier med flera. Den 27 april blir det också två tillfällen för allmänheten att ta del av föredrag och bildvisning, samt göra ett kort besök inne i kyrkan.
Mer om detta på annan plats och i församlingens sociala medier.
Text och foto: Mona Davidsson