Som präst i församlingen och i Sjukhuskyrkan möter han människor i livets mest utsatta stunder. Och han har sett att det finns en väg framåt även i den djupaste sorg.
– Sorg är inte problemet, sorg är lösningen för att kunna gå vidare efter att man mist någon, säger han.
Konkreta handlingar är en del av bearbetningen – som att gå till graven för att lägga blommor eller tända ljus, be en bön för sin situation. Just det som sker i allhelgonatid.
Vi behöver också prata om det som hänt, sätta ord på våra tankar om döden och sorgen.
– När vi sätter ord på saker blir de också tydligare för en själv. Och forskning visar att vågar vi prata om döden, då mår vi bättre. Att hålla inne sina känslor är ingen bra idé, då låser man sig i sorgen.
Kyrkan har en lång tradition av att möta människor i sorg. I enskilda samtal förstås, men också i sorgegrupper av olika slag. Här vill vi lyssna, stödja och förmedla hopp.
– Det kan behövas någon som står utanför vän- eller familjekrets att prata med, fortsätter Per-Olof. Och i en grupp kan det finnas någon som kommit längre i sin process, någon som blir ett ”vikarierande hopp” för de andra. Någon som faktiskt erfarit att det finns en ljusning.
Församlingen bjuder regelbundet in till sorgegrupp för den som mist en anhörig. Vid vissa tillfällen finns även grupper för barn som mist en förälder, och för föräldrar som mist ett barn. Vår och höst arrangeras också ”En dag för dig som sörjer” tillsammans med grannförsamlingarna.
Sjukhuskyrkan erbjuder stöd till patienter och anhöriga, samt personalen. Där sker också olika utbildningsinsatser och projekt för specifika personalgrupper.
Vill du veta mer – följ länkarna till respektive webbsida.