Ytterby kyrka ersatte S:t Halvardskyrkan nere vid Nordre älv som blev byggd på 1100-talet. Murarna och den omgivande kyrkogården finns fortfarande kvar.
Under 1800-talets förra hälft ökade befolkningen i bygden kraftigt. År 1800 bodde 1 031 personer i Ytterby socken. 1865 hade befolkningen ökat till 1 946. Men också intresset för kyrkan ökade. Inte minst under Peter Emanuel Malmstedts tid som komminister i Kungälv och Ytterby 1836-1864. Malmstedt fick under sin studietid i Lund ta del av Henrik Schartaus undervisning. Med Malmstedts ankomst till bygden följde också en andlig väckelseperiod. Fler tog Guds ord på allvar och söndagens gudstjänst blev viktig. S:t Halvardskyrkan blev helt enkelt för liten.
År 1840 klagas det över ”oskicket att uppkliva i fönstren eller på annat sätt skada kyrkan inredning”. Kyrkan beskrivs också som ”urgammal” och ”förfallen”. Två alternativ övervägdes. Antingen renovera den gamla kyrkan eller att bygga ny. 1856 gjordes en kostnadsberäkning på renoveringsalternativet. Det skulle kosta 15 000 kr. För dyrt, tyckte man. Samma år beslöt sockenstämman att ”enhälligt och i Guds namn bygga en ny kyrka”.
Redan året innan hade man beslutat att varje hemman i socknen skulle betala 25 riksdaler/år till en särskild kassa, som skulle finansiera kyrkobygget. De flesta betalade trots att det var mycket pengar men förmögna jordägare, patroner och godsägare försökte komma undan sin del. Det blev en långvarig process men ärendet avgjordes slutligen av Kunglig Majestät (Hösta domstolen) 1867. Också de rika blev tvungna att betala.
1859 hade sockenstämman bestämt att den nya kyrkan skulle ligga där den ligger i dag. Tanken var att komma igång med bygget så snart som möjligt. Men det dröjde innan ritningar blev godkända.
År 1869 hade man kommit så långt att plansprängningen av kyrktomten kunde utföras och det gjordes av bönderna i socknen. Sprängstenen användes till bygget men också ytterligare sten kördes dit av bönderna.
Själva kyrkbygget påbörjades våren 1870. Alla hade dagsverksskyldighet och det verkar inte ha rått brist på arbetskraft. Fortfarande finns listor kvar som visar vilka som arbetade med kyrkbygget.
Redan den 27 november 1870 kunde kyrkan tas i bruk för gudstjänster men det skulle några år innan den blev helt klar.
Kostnaden för kyrkan fram till 1870 blev 20 894 kr.
När kyrkan togs i bruk var den omålad invändigt. Målningen utfördes 1872. Kyrkan målades i den då populära färgsammansättningen vitt och guld. Koret målades som en stjärnhimmel med mörkblå grund och förgyllda stjärnor. Samma år fick kyrkan taktegel.
Någon uppvärmning förekom inte förrän 1890. Det innebar att det kunde vara ganska kallt i kyrkan vid vinterns gudstjänster
1873 anskaffades en orgel med tio stämmor som byggdes av J.N. Söderling.
Två så kallade reffelugnar sattes in i kyrkan 1890. Men man eldade ganska sparsamt så det kunde fortfarande vara kallt på vintrarna. 1931 ersattes de av två ändamålsenliga kaminer.
Kortaket målades om 1900. Stjärnhimlen ersattes med en soluppgång, som dock enligt mångas mening inte kunde mäta sig med den gamla stjärnhimlen.
Tidigt på morgonen den 31 maj 1910 slog åskan ned i tornet, vars översta del började brinna. Efter omkring tolv timmar lyckades man släcka elden. Vid blixtnedslaget hade en del av skiffertaket på tornavsatsen också rivits upp.
Kyrkan målades om invändigt 1924. Väggar, tak och inredning målades i grå och delvis gröna färgtoner. Triumfbågen och lister framhävdes kraftigare. Soluppgången i koret ersattes av grå moln på en gråblå bakgrund. Restaureringsarbetet leddes av arkitekten Axel Forssen.
En mer genomgripande restaurering genomfördes 1951-1952, enligt förslag av arkitekt Sigfrid Ericson. Ett par år innan hade kyrkan fått elektrisk belysning.
Nya golv lades i bankkvarteren, bänkarna byggdes om och del av dem togs bort. Antalet sittplatser minskade från 650 till 450.
Färgtonerna i kyrkan blev nu ljusare. Predikstol, altarring och läktarbröstning rengjordes från övermålning och ommålades med utgångspunkt från de ursprungliga färgerna. Väggar och tak målades om liksom bänkinredning, som stämdes efter färgerna från predikstol och läktare. Bänkarnas dörrspeglar målades i blått med mörkt ramverk. Elektrisk värme installerades.
Snickeriarbetarna utfördes av byggmästare Georg Hansson, Kungälv. Målarmästare Gunnar Ek svarade för målningen. Den konstnärliga utsmyckningen och de tre glasmålningarna i koret utfördes av konstnären Gunnar Torhamn. De berättar om de stora högtiderna jul, påsk och pingst.
1961 täcktes tornets tak med kopparplåt.
I restaureringen 1981-1983 byttes sågspånsisoleringen i taket ut mot mineralull. Yttertaket lades om och täcktes med papp och nytt tegel. Portalen renoverades och nya dörrar anskaffades för huvudingången och östra vapenhuset.
Inne i kyrkan flyttades predikstolen ”ett fönster” närmare altaret. Den sänktes också 60 cm. Hela kyrkan målades invändigt med vita innerväggar och ljusblått tak. Bänkarnas ramverk fick ljus färg och bänkdörrarnas speglar målades blå med marmorering. Den grå färgen i bänkarna ersattes med en brunlila. Bänkarna försågs också med sittdynor. Gångarna fick nytt golv av norrländsk furu. Nya psalmtavlor med plats för fler psalmer sattes upp. De väggfasta bänkarna längst bak togs bort och där byggdes förvaringsskåp. Höger sidoutgång inreddes till barnrum och det blev toaletter både i anslutning till sakristian och barnrummet. Också värmeanläggningen byggdes om och kyrkan försågs med högtalaranläggning.
Arkitekt var Arne Nygård. Entreprenör BPA (invändigt arbete) och byggmästare Algot Tellestam (exteriör). Konservator var Anders Darvall.
Hösten 2005 genomfördes en genomgående inre upprustning av kyrkan. Väggar och bänkar målades om, golven slipades och ljudanläggningen sågs över och kompletterades. Främsta bänken i bakre kvartalen togs bort för att ge bättre utrymme för bland annat barnvagnar.
Kyrkan fick ett helt nytt värmesystem som också anslöts till Kungälvs fjärrvärmenät. De gamla psalmtavlorna renoverades och kom tillbaka i koret. Också orgeln fick en översyn. Änglarna från den gamla kyrkan, som hade förvarats i förråd, fick nu också plats längst fram i koret och på södra långsidan.
Huvuddelen av inredningen är av samma ålder som kyrkan. Det gäller till exempel altarbordet, altarringen och bänkarna.
Den gamla altarprydnaden utgjordes av ett stort förgyllt träkors med törnekrona med texten. ”Så älskade Gud världen”. Det flyttades från sin plats på altarbordet 1951 och placerades vid den östra väggen.
Den nuvarande altarprydnaden är från 1952, men krucifixet och Mariaskulpturen kommer från altaruppsatsen från 1728 i den gamla kyrkan. Johannesskulpturen är tillverkad 1952. Färgsättningen på skulpturerna ansluter sig till de ursprungliga.
Predikstolen från 1870 är åttakantig. Figurerna i barriären – två knäböjande änglar, ankare och hjärta (tro, hopp och kärlek), lagens tavlor med ett brinnande ljus och texten Joh. 1:17 och Joh. 12:35 – har utförts av M.B. Wallström.
En predikstol från 1700-talet som fanns i gamla kyrkan förvaras i tornrummet.
Duvan i ljudtaket i predikstolen hängde före 1951 över dopfunten. Den anses ursprungligen ha tillhört den gamla kyrkans inventarier.
Dopfunten kommer från den gamla kyrkan och har dateras till senare delen av 1600-talet. Ett dopfat från samma tid stals 1981.
Kyrkan har ett antal ljuskronor. En krona med slipade glasprismor är från 1870-talet. Den skänktes till kyrkan 1856 av länsmannen Max Hammarstrand. Två andra ljuskronor med glasprismor skänktes till kyrkan 1872. Av de fem stora ljuskronorna inne i kyrkan har tre skänkts 1929 av kyrkvärden Karl Andersson. De två andra har inköpts av församlingen 1951.
Söderlingsorgeln som kom till kyrkan 1873 byggdes om 1937 av orgelfirman A Magnusson och fick då 17 stämmor, två manualer och pedal. Efter omdisponering av stämmorna 1955 fick orgeln 20 stämmor.
En kororgel inköptes 1984.
Kyrkan har två klockor. Den största av dem har bland annat följande inskrift: Gloria in Excelsis Deo. Salvator Mundi. Det betyder Ära vare Gud i höjden. Världens Frälsare. Det sägs att klockan är gjuten i Göteborg av Johan Dagleib 1743. Den är omgjuten 1915. Innan den blev omgjuten lär den ha haft en enastående klang. Troligen har det funnits en medeltida klocka. Malmen har möjligen använts när storklockan göts 1743.
På klockan finns också uppgift om att den göts, då Lorens Christoffer Stobée var landshövding, Jakob Benzelius biskop, Andreas Tranchelius kyrkoherde och Greger Stabeus kyrkoinspektör. Följande ord är ingjutna på klockans underkant: ”Kom, kom jag ropar hör mitt bud, kom, kom si så är Herrens bud”.
Anledningen till att klockan omgöts sägs ha varit, att det vid en ringning för någon inom kungahuset – troligen efter prinsessan Theresias död 9 nov 1914 – uppstod en spricka i klockan.
Den andra klockan är skänkt till kyrkan 1921 av Karl Andersson i Tega, Herman Albin Andreasson och hans maka Selma Emmanuelsdotter i Kuröd. Den har bland annat inskriften ”Tackägelsegåfva för njuten fred”.
Från hösten1999 har församlingen fått disponera ett votivskepp som är från slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet. Skeppet överfördes 1871 från Ytterby gamla kyrka till Göteborgs Historiska Museum. Efter konservering som bekostats genom fondmedel i församlingen hänger nu skeppet i östra korsarmen.
Ytterligare inventarier att nämna från senare år är processionskors med tillhörande ljusbärare, tillverkade av Eva Spångberg.
Ljusbäraren är gjord av smeden Berth Johansson, smedja Volund, då verksam i Skärhamn och kom till kyrkan 2005 bekostad av gåva från privatperson.
(Texten har ett okänt ursprung, och är bearbetad av Tord Nordblom.)