Lyssna

Gudstjänstkris i åtminstone 100 år

För 100 år sen var gudstjänsten en naturlig mötesplats. Men mycket har hänt och undersökningar visar att delaktigheten inte är lika stor idag.

Kyrksamheten år 1927

För drygt 90 år sedan, år 1927, debatterades Svenska kyrkans ställning livligt. Dagens Nyheter skrev: ”Det var Biskop Eklund som gav upphov till denna genom att i sitt tal vid kyrkosångsmötet i Linköping prägla slagordet om Sverige: ’de tomma kyrkornas ödeland’.”  Detta var en av anledningarna till att Dagens Nyheter genomförde en undersökning i hela landet av gudstjänstseden, som då benämndes kyrksamheten¹ Resultatet visade att 5,3 % av befolkningen besökte söndagens gudstjänst.

Om vi förflyttar oss ytterligare drygt 100 år tillbaka till början av 1800-talet så var gudstjänstseden betydligt starkare. Gudstjänsten på söndagen var en naturlig mötesplats. Där man fick lyssna till såväl predikan och kungörelser som skvaller. Kvinnorna satt på den ena sidan, oftast den norra, och männen på den högra sidan, den södra. Bänkarna hyrdes och de familjer som hade högst socialt anseende fick hyra de bästa kyrkbänkarna. Fattighjonen hade på sina håll ingen sittplats alls. Det sociala mönstret var tydligt på söndagen när man firade gudstjänst.

Under 1700-talet hade allt färre gått till nattvarden och därför infördes i kyrkohandboken 1811 ett alternativ till högmässan, nämligen högmässogudstjänsten. Tanken var att om man firade nattvard mer sällan så skulle det komma fler då man firade den. Utvecklingen blev den motsatta, allt färre gick till nattvarden. Väl framme på 1920-talet var det t.ex. i Strängnäs stift i stort sett enbart de som konfirmerades som gick till nattvarden under ett år.

1800-talet var ett omvälvande århundrande. Befolkningen fördubblades och många flyttade från landsbygden till orter där de nya industrierna växte fram. Befolkningsökningen gjorde att nya kyrkor byggdes eller gamla kyrkor byggdes om för att alla skulle få plats i kyrkan på söndagarna. När de nya kyrkorna på landsbygden skulle tas i bruk hade många redan flyttat till tätorterna. Samtidigt byggdes många nya kyrkor i de industrialiserade orterna och städerna. Järnvägen medförde nya stationssamhällen och även här byggdes nya kyrkor. Under 1800-talets andra hälft kom en utomkyrklig väckelse.  Väckelsen bildade nya församlingar och samfund med överfulla bönhus, kapell och kyrkor.

Undersökningen i Dagens Nyheter visade på stora skillnader mellan stiften i kyrksamhet från 13,1 % i Göteborgs stift till 2,5 % i Stockholm. Mätningen pågick under fyra söndagar i november, vilket inbegrep såväl domsöndagen som första advent. Summan för de fyra söndagarna delades i fyra lika delar och på sätt kunde kyrksamheten redovisa hur många som i snitt firade gudstjänst per söndag och detta sattes i relation till befolkningen. Invånare i Sverige 1927 var 6 087 923 personer².

Dagens Nyheter gjorde också en uträkning som visade i hur hög grad antalet platser i kyrkorna utnyttjades. Sett till hela landet fyllde gudstjänstbesökarna 27,3% av platserna i kyrkorna. I Göteborgs stift togs 56,7% och i Stockholm 49,6% av platserna i anspråk medan motsvarande siffra var 14,6% i Linköping och 17,1% i Uppsala. Upplevelsen av kyrksamheten skiljer sig åt om kyrkan är fylld till hälften eller om endast en femtedel av sittplatserna är upptagna. Alla gick inte i kyrkan 1927, utan drygt 5% och kyrkorna var i genomsnitt fyllda till en dryg fjärdedel på söndagarna.


¹Undersökningen publicerades 4/1-20/1 1928 i Dagens Nyheter. DN-arkiv
²Statistik årsbok för Sverige 1929, utg Statistiska centralbyrån, Stockholm 1929.

Tabell 1 Andel av befolkningen som firade gudstjänst per söndag per stift, DN Kyrksamhetsundersökning, november, år 1927

Foto: Källa: Dagens Nyheter 4/1 1928

Under 1900-talet kom allt fler att flytta från landsbygden. År 1930 bodde lika många på landsbygden som i tätorter. År 2010 var drygt 1 miljon bosatta på landsbygden och runt 8 miljoner i tätorter³ När allt fler flyttade till städerna byggdes nya bostadsområden och nya förorter växte fram. Svenska kyrkan etablerade sig i dessa nya områden. Det var inte ovanligt att det började med en hyrd lokal för att sedan bygga en egen kyrka. Det fanns också förfabricerade småkyrkor som kunde sättas upp och tas ner om det byggdes en mer stationär kyrka. 

Det var en intensiv kyrkobyggnadsperiod mellan 1955 och 1975 som avtog på 1990-talet. I Svenska kyrkan fanns det, år 2017, 3 373 kyrkobyggnader, vilket kan jämföras med år 1860 då det fanns ca 2500 kyrkort (4).


³SCB, Urbanisering- från land till stad, publicerad 2015-03-05
(4) Kyrkorna 1760-1860,Ingrid Sjöström Sockenkyrkorna- kulturarv och bebyggelsehistoria. Markus Dahlberg & Kristina Franzén, red. S.241

Huvudgudstjänst under åren 1998-2017

Huvudgudstjänster- antal och form

En församling eller ett pastorat i Svenska kyrkan har möjlighet att besluta hur många huvudgudstjänster som ska firas. Kyrkoordningen föreskriver att i varje församling som inte ingår i ett pastorat och i varje pastorat ska firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar.

 Vilka och hur många besökare som kommer är betydligt svårare att påverka. Den kyrkliga seden är olika stark i olika delar av landet. Det innebär att gudstjänstseden inte heller är lika över landet, precis som i DN:s undersökning 1927.

För att förstå utvecklingen sätts nu fokus på de senaste tjugo åren, år 1998-2017.

Tabell 2 Antal huvudgudstjänster, stift, åren 1998, 2002,2007, 2012 och 2017, absoluta tal, samt minskningen mellan 1998 och 2017, procent.

Foto: Källa: Svenska kyrkans statistik, Kyrknätet: Statistikdatabasen

Antalet huvudgudstjänster har minskat från 132 897 till 86 908, en minskning med 35%. Tätortsgrad, befolkningsunderlag och den kyrkliga seden är några faktorer som påverkar hur många huvudgudstjänster som firas. Att jämföra de olika stiften som har så vitt skilda förutsättningar är svårt, mer intressant är att se förändringen i varje enskilt stift. Alla stift följer dock samma mönster, nedgången sker i olika takt.

Eftersom Visby är numerärt ett litet stift så kan statistiken vara missvisande, men i jämförelsen mellan 1998 och 2017 har antalet huvudgudstjänster minskat med 60%. Uppsala och Stockholms stift hade den lägsta minskningen med 23% respektive 26%. Skara och Västerås stift, efter Visby stift, hade den näst största minskningen med 40%.

Flytten från landsbygden till tätorter fortgår och det har fått konsekvenser för hur ofta man firar gudstjänst i varje kyrka. I en församling/pastorat väljer man exempelvis att anordna en huvudgudstjänst men alternerar mellan kyrkorna, som på sina håll är många till antalet. Variationen är stor men det är inte längre möjligt att ha huvudgudstjänst i alla kyrkor på landsbygden.

Det finns en liknande utveckling i stadsförsamlingar/pastorat med flera distriktskyrkor. En av orsakerna till att församlingarna/pastoraten både på landsbygden och i tätorter minskar antalet gudstjänster är troligtvis att det inte kommer så många till dessa gudstjänster. I en tid med färre medlemmar och därmed mindre intäkter begränsas de ekonomiska och personella resurserna och detta kan också vara en anledning till att församlingarna/pastoraten firar färre gudstjänster. Dessutom kan det finnas en förhoppning att när man minskar antal gudstjänsttillfällen så ökar besöksantalet på de huvudgudstjänster som firas.

Under perioden 1998-2017 minskade antalet gudstjänstbesökare per huvudgudstjänst från 53 i genomsnitt till 45. På landsbygden eller i ett område med en distriktskyrka kanske det firas huvudgudstjänst varannan eller var tredje söndag. För de mest aktiva gudstjänstbesökare är de inte så svårt att hålla reda på när det är gudstjänst eller inte, men för den som går någon gång då och då är det betydligt svårare.

Under 1900-talet har det varit en nattvardsväckelse. Rörelser som den liturgiska rörelsen, ungkyrkligheten och högkyrkligheten har bidragit till denna förändring. Den största anledningen till förändringen är att nattvarden som var förknippad med kunskapskrav och plikt kom från början av 1900-talet allt mer ses som en gemenskapsmåltid. I kyrkohandboken 1986 skapades därför flera olika ordningar för mässor som kunde firas som huvudgudstjänst. Där fanns högmässa, söndagsmässa, familjemässa och temamässa.

År 1990 hade den nya kyrkohandboken använts under några år. Andelen huvudgudstjänster som firas som mässor då var 35% där högmässan utgjorde 27%. År 2017 var andelen mässor 56% och högmässan utgjorde 37%. Antalet kommunioner ökade från 1 512 787 år 1990 till 1 787 516 år 2015. Med tanke på att det blivit allt färre gudstjänstbesökare är detta en stor förändring. Kyrkohandboken 2017 har fler alternativ i Måltidens del än den tidigare kyrkohandboken. Det finns t.ex. 14 nattvardsböner mot 8 i kyrkohandboken 1986.

Gudstjänstbesökare

I vissa församlingar är det en mycket fast skara som kommer till gudstjänsten på söndagen medan i en annan församling kan det variera från några stycken till ganska många. Antalet gudstjänstbesökare minskade från 7 088 535 till 3 895 657, en minskning med 3 192 878 mellan åren 1998 -2017. Det finns många anledningar till att antal gudstjänstbesök minskat. Några av dem kommer att behandlas.

Tabell 3 Besök vid huvudgudstjänster åren1998, 2002, 2007, 2012 och 2017, absoluta tal samt skillnaden mellan 1998 och 2017, procent

Foto: Källa: Svenska kyrkans statistik, Kyrknätet: Statistikdatabasen

En orsak till färre gudstjänstbesökare är att antalet konfirmander har minskat med cirka 20 000 från år 1998 till år 2017. Det har varit vanligt att konfirmanderna firat huvudgudstjänst ett antal gånger under ett läsår. 20 000 färre konfirmander påverkar gudstjänststatistiken negativt. Ett räkneexempel: Säg att varje konfirmand går 10 gånger i högmässan under läsåret och vid konfirmationshögmässan har varje konfirmand 10 anhöriga. Minskningen av antalet konfirmander innebär 400 000 gudstjänstbesök färre under ett åt. Konfirmation i den form som finns idag infördes i kyrkohandboken 1811. Under 1800-talet kom konfirmationen att sammanfalla med tidpunkten då ett barn ansågs bli vuxen och blev en stark social sed. Konfirmationens uppgift har varierat över tid.

I kyrkohandboken 1942 var gudstjänstens höjdpunkt när prästen gav tillåtelsen att gå till nattvarden. År 1979 beslöts att alla döpta oavsett ålder skulle få tillträde till nattvarden. Detta medförde att i kyrkohandboken 1986 blev konfirmationens uppgift till viss del otydlig. Samtidigt som ingen idag ser på den nykonfirmerade 15-åringen som en vuxen, möjligtvis som en del i vuxenblivande. När en kyrklig sed inte har ett tydligt innehåll vare sig i samhället eller i kyrkan sviktar deltagandet undan för undan. Skälen till att det är färre som konfirmeras beror både på förändringar såväl som inom kyrkan som i samhället i stort.

Besökare till gudstjänster för stora och små har minskat under perioden från 1 227 389 till 487 533, alltså 739 856 färre besökare. En anledning till detta är att Kyrkans barntimmar har minskat. Redan från början hade Kyrkans barntimmar en naturlig koppling till familjegudstjänster/familjemässor genom att barnens medverkan i gudstjänsterna förbereddes under veckan. Kyrkans barntimmar växte till när söndagsskolan minskade. Kyrkans barntimmar förutsatte att barnen antingen var hemma med en förälder eller var hos det som då kallades dagmamma. När allt fler barn kom att vara i förskolan kunde inte längre Kyrkans barntimmar samla så många deltagare. Här är det en samhällsförändring som påverkat utvecklingen.

Kyrkogångsmönstret har också förändrats under de senaste årtiondena. Längre tillbaka gick en del av den gudstjänstfirande församlingen varje söndag i kyrkan.  Det är dock allt vanligare att en regelbunden gudstjänstbesökare idag går kanske en eller två gånger per månad. Det finns många orsaker till denna förändring men en är att livsmönstren förändrats. Det har talats om livspusslet och hur man ska få det att gå ihop. Idag yrkesarbetar de allra flesta i yrkesverksam ålder och det är svårt att få tiden på helgerna att räcka till. Nya livsmönster påverkar kyrkogångsmönstret och det medför färre gudstjänstbesök.

År 1998 hade Svenska kyrkan 7 464 990 medlemmar vilket utgjorde 84,3% av befolkningen. År 2017 är motsvarande siffra 5 993 368 medlemmar som motsvarar 59,3% av befolkningen. Andelen medlemmar har minskat med 25 % under perioden 1998 till 2017. Att färre medlemmar innebär färre gudstjänstbesök är kanske förväntat. Förändringen av medlemsantalet har många orsaker. De som dör är i högre grad medlemmar än de nyfödda som döps. Många människor har kommit från olika delar av världen till Sverige och har en annan trosbekännelse. Efter det att Svenska kyrkan fick förändrade relationer till staten har en del valt att gå ut ur Svenska kyrkan. 1 131 150 personer har valt att utträda och 131 684 har valt att inträda. Det innebär 1 miljon mindre medlemmar på 20 år.

Att antalet medlemmar minskar beror på samhällsförändringar men också utifrån aktiva utträden. Olika förändringar, Svenska kyrkans skiljande från staten och migrationen har påverkat medlemsantalet vilket sannolikt också påverkar antalet gudstjänstbesökare.

Gudstjänstsed i förändring

Redan i Dagens Nyheters undersökning 1927 och under de senaste femtio åren har fokus varit det som gått att räkna när det gäller gudstjänstseden. Det är naturligt för siffror är tydliga och talar sitt eget språk. Statistik, tabeller och diagram visar tydligt på hur gudstjänstseden förändrats. De är viktiga och sanna men ger inte hela bilden av gudstjänstsedens förändring.

När man gick till gudstjänst 1818 så visste man sin plats. Utifrån den sociala ställning man hade i samhället satt man i kyrkorummet, män och kvinnor på skilda sidor. För oss som firar gudstjänst idag är detta främmande.

Det är inte en självklarhet att de som firar gudstjänst tillsammans idag känner eller känner till varandra. På många håll ordnas kyrkkaffe. Det kan vara alltifrån att det serveras kaffe i vapenhuset till dukade bord i församlingshemmet. Detta ger möjlighet för dem som firar gudstjänst tillsammans att också lära känna varandra.

När man i kyrkohandboken 1811 valde att införa högmässogudstjänst som ett alternativ till högmässan var syftet att de gånger det var nattvard skulle fler delta. Istället kom allt färre till nattvardsbordet. Under 1900-talet förändrades synen på nattvarden och olika inomkyrkliga rörelser bidrog till en förändrad nattvardssed. Idag är nattvarden en gemenskapsmåltid som firas mer än tidigare och allt fler tar emot nattvarden allt oftare.

I och med att de döpta barnen får delta i nattvarden har barnets ställning förändrats i gudstjänsten. Genom gudstjänstordningar för familjegudstjänst och familjemässa i kyrkohandboken 1986 har barn deltagit på sina egna villkor i huvudgudstjänsten. Samma möjlighet finns i Kyrkohandboken 2017 där det i varje moment i Den allmänna gudstjänsten finns alternativ som passar för gudstjänst med alla åldrar. I de församlingar, cirka 200, där det finns söndagsskola under huvudgudstjänsten får barnen också fira gudstjänst just utifrån att de är barn, inte som tidigare på de vuxnas villkor.

Vid sekelskiftet 1800-1900-talet växte ett antal inomkyrkliga rörelser fram. Redan 1889 bildades Kyrkosångens vänner i Skara stift och liknande föreningar bildades i andra stift. Idag finns det cirka 99 390 körsångare i Svenska kyrkan i alla åldrar. Körens medverkan i gudstjänsten låter lovsången i gudstjänsten klinga på ett sätt som inte var möjligt tidigare.

I kyrkohandboken 1986 öppnades upp för lekmäns medverkan på ett nytt sätt i huvudgudstjänst. Idag är det vanligt att den gudstjänstfirande församlingen är aktiv genom att hälsa välkommen, be böner, läsa texter, ta upp kollekt och vara med och distribuera nattvarden. Kyrkohandboken 2017 fortsätter samma tradition. Det finns stora möjligheter för församlingen att lokalt anpassa gudstjänsten genom de många alternativ som finns men också att i vissa moment skriva egna lokala texter.

Under perioden 1860-1990 byggdes många nya kyrkor. Under 1900-talet skedde det främst i tätorterna. Idag finns det 3 373 kyrkor, så många har aldrig funnits tidigare i Sverige. Om man ser till DNs undersökning 1927 som visade att 5% av befolkningen gick i kyrkan är det till viss del märkligt att man byggde så många kyrkor från 1950-talet fram till 1990-talet. Det finns naturligtvis många förklaringar. En är att Svenska kyrkan var en statskyrka. I varje nytt större område eller förort reserverades en tomt för att bygga kyrka.

Svenska kyrkan såg på sig själv som en folkkyrka, en kyrka till för alla. Det var då naturligt, i en tid av ekonomisk uppgång, att finnas på plats i de nya bostadsområdena. Frågan är om Svenska kyrkan firade allra mest huvudgudstjänster på 70–80-talet, innan sammanlysningarnas tid? Så började en nedåtgående trend, där antalet huvudgudstjänster minskat kraftigt. Frågan är om detta kanske är en anpassning till Svenska kyrkans ställning idag. När DN genomförde sin undersökning var befolkningen i Sverige 6 075 368 och år 2017 var antalet medlemmar i Svenska kyrkan 5 993 368! Det fanns omkring 800 färre kyrkor 1927 än nu och det innebar att det firades 800 färre huvudgudstjänster per söndag.

I en monolog, Ringaren, 1962 uppmärksammade Hasse Alfredsson de tomma kyrkbänkarna på söndagarna. Församlingen hade fått en ny ”modern” präst, pastor Jansson. Nu uppmanades alla att komma. Tänk om det hade varit sant! Då kanske det skulle vara enkelt att bli fler på gudstjänsterna, men så är det inte riktigt. Den som leder gudstjänsten, prästen, övriga medarbetade och församlingen utgör tillsammans den gudstjänstfirande församlingen. Alla är betydelsefulla för gudstjänstfirandet.

Små och stora firar gudstjänst tillsammans i Svenska kyrkan.  Att få höra bibelns ord, lyssna till predikan, be och lovsjunga Gud samt tar emot nattvarden varje söndag är grunden för ett genuint gudstjänstfirande som har vuxit fram under 1900-talet.  Ett samhälle som ständigt ger nya förutsättningar för Svenska kyrkan och en kyrka som själv genomgår stora förändringar utmanar gudstjänstseden. För att bibehålla dagens gudstjänstsed krävs kloka strategier som ser realistiskt på såväl samhällets utveckling som den egna kyrkan med minskande medlemsantal och sämre ekonomiska förutsättningar men med ett gudstjänstfirande som på många sätt överträffar tidigare århundradena gudstjänstfirande.

Gudstjänstliv med Kyrkohandboken del I

I en serie artiklar vänder och vrider vi på kyrkohandboken del I och vad den kan betyda för gudstjänstlivet. Artiklarna vill ge nya perspektiv och föda kreativitet. Det handlar också om när ork och lust saknas, oavsett om man leder gudstjänsten eller sitter i kyrkbänken.