Säby kyrka är en vacker och enkel medeltida byggnad, som med nöd och näppe klarade sig igenom skånska kriget på 1670-talet. Efter kriget genomfördes en del reparationer för att återställa kyrkan, som på så sätt kom att bli betydligt enklare i sitt uttryck. Bland annat skedde en större renovering 1727, då ”denna kyrkas bristfälle blev fullkomligt reparerat så till tak som själva murarna” . Senare (år 1975) byggdes även ett nytt vapenhus på samma plats där det äldre och förstörda vapenhuset låg.
På 1850-talet revs den medeltida kyrkans torn och man utökade kyrkan med cirka 8 meter i väster. Samtidigt förstorades och ändrades fönstren och ingången till kyrkan. 27 år senare (1877) uppfördes ett nytt torn efter ritningar av Oscar Ericsson.
Idag är det enbart koret och delar av korsarmarna som är orginal från den forna kyrkan. Något som har gjort det svårt att datera kyrkan. Men under 1910-talet genomförde Lars Tynell, kyrkoherde i S:t Peters Kloster, ett viktigt arbete vid namn ”Skånes medeltida dopfuntar”. Tynell daterade i detta arbete Säbys dopfunt till mitten, eller slutet av 1100-talet, och därför ansåg han att kyrkan bör vara av liknande ålder. Denna uppfattning kom sedan att stärkas ytterligare av Otto Rydbeck år 1934. Senare undersökningar har pekat på att kyrkan uppfördes på 1200-talet, och dateringen står därför fortfarande omtvistad. Det sägs även att en tidigare kyrka i trä stod på samma plats som den nuvarande kyrkan. Denna träkyrka tros ha funnits redan på 1000-talet.
Striden om kyrkan
Under mitten på 1800-talet tog ryttmästaren Carl Jules von Schwerin över Sireköpinge gård och blev därmed patronus (en form av godsherre, eller
bruksägare) över grannkyrkan i Härslöv. Vid övertagandet gavs Schwerin uppdraget att utvidga Härslövs kyrka. Planen blev således att Härslöv skulle slås samman med Säby församling. Detta innebar också att församlingsborna från Säby skulle fira gudstjänst, dop, bröllop och begravning i Härslövs kyrka istället. Argumentet föll på den växande befolkningen, samt att församlingen i Säby inte längre skulle behöva underhålla den egna förfallande kyrkan. Detta uppmuntrades av Prosten Tullberg, som enligt författaren Edith Hemby:
”..skulle kanske också för egen del göra sin vinst, om planen gick i lås. Han skulle slippa predika i mer än en kyrka varje söndag”.
Före renoveringen på 1850-talet begärde prosten därmed en översyn på Säby kyrka via domkapitlet (år 1845). Arkitekten Carl Georg Brunius var mannen som synade kyrkan och gav utlåtandet ’’Sällan får man se ett Herrens hus, som är oansenligare och mera bristfälligt”. Detta följdes av ett besök från stiftet, några präster och kyrkvärdarna i Säby. En röstning kom senare att hållas gällande sammanslagningen av de två kyrkorna, där Säbyborna förlorade. Förslaget om sammanslagningen godkändes av både biskopsämbetet och Kunglig befallningshavande (ett äldre namn på Länsstyelsen). Förtvivlan vände sig Säbyborna till Kungen och förklarade att de var beredda att bekosta de reparationer som behövdes för att rädda kyrkan från rivning. Något som också gav resultat och kyrkan fick stå kvar.
Sevärdheter i Säby kyrka
Säby kyrka drabbades hårt under skånska kriget 1675-1679, och inte mycket mer än sönderskjutna murar återstod efter kriget. Inredning och nästan alla ägodelar var borta. Kyrkans äldsta ägodel är därför den hårt beskärda dopfunten. Som tidigare nämnts är dopfunten lika gammal som kyrkan och därmed också den ägodel som är av störst konsthistoriskt intresse. Vid en restaurering 1902 höggs dopfuntens övre två tredjedelar bort. Tyvärr ges ingen förklaring till varför man gjorde så. Funten sägs i övrigt vara huggen av Tove stenmästare och är därmed nära besläktad med dopfunten i
Källs-Nöbbelöv.
Något annat som är värt att ta en extra titt på är altarmattan med grön bottenfärg. Denna är gjord 1938 av Säby syförenings damer. Tittar man noga kan man se de olika damernas initialer broderade in i mattan. Altarmattan är högst uppskattad av församlingsborna och kom därför att, vid en restaurering 1978, i viss mån bestämma korets utformning.
Altartavlan är från 1925 och är målad av Georg Hansen från Landskrona. Tavlan föreställer Maria vid sidan om den korsfäste Jesus.