.jpg?DoProcessing=&ci=0,72,1920,1080&w=1680)
Sankt Ibb:s gamla kyrka från 1200-talet, ligger fantastiskt vackert högst upp på kyrkbacken med en vidunderlig utsikt över sundet. Denna kyrka är den enda av Vens två kyrkor som är i bruk. Den nya kyrkan - Allhelgonakyrkan - som invigdes 1899, avkristnades 2003 och inrymmer numera Tycho Brahe-museet.
Under medeltidens stora sillfiske och sillhandel, i och vid Öresund, drog köpmän och fiskare till Ven och tillsammans med bönderna i Tuna by uppförde de kyrkans äldsta del.
Från 1200-talet är också dopfunten av täljsten från Norge. Taket över dopfunten liksom innerkitteln är från 1600-talet. I början av 1400-talet utvidgades kyrkan åt öster. Det nya långhuset blev smalare och lägre än kyrkans äldsta del. Samtidigt byggdes koret och, som en andra våning över koret, ett torn, alltså ett östtorn, vänt mot bebyggelsen. Framför södra ingången byggdes ett vapenhus. Här gick männen in. Mittför denna ingång, i norrmuren, finns märken av en port från kvinnornas ingång. På 1400-talet tillkom valv i såväl den gamla som den nya delen av kyrkan, och de smyckades med målningar vilka tagits fram igen i vår tid. Murmålningen på korets östvägg föreställer troligtvis Livets träd, med Adam och Eva på var sin sida
Från Tycho Brahes tid är också de båda gamla bänkgavlarna
av ek som finns nedanför psalmtavlan och är rester från den adliga kyrkbänken.
Altartavlan är en gåva från astronomen Tycho Brahe och målad av Tobias Gemberlin 1578.
Den äldsta delen av kyrkan hade från början platt trätak med ett litet söderfönster högt uppe på väggen, vilket ännu är markerat i muren. Fönsterna var färre och mindre än nu och på norrsidan fanns inga fönster.
Ön Ven led mycket under krigen mellan Sverige och Danmark och efter freden i Roskilde1658, då Skåne med Ven blev svensk besittning. Tornet förföll och rasade samman och klockorna försvann. Den siste kyrkoherden under dansktiden, Hans Hansen Ertmand, död 1657, har sin gravsten i golvet nedanför predikstolen. Han och hans efterträdare både som kyrkoherde och make är avbildade tillsammans med den omgifta änkan och barnen på den stora prästtavlan på norrväggen. Predikstolen och bänkinredningen är från 1700-talet, liksom klockarebänken nedanför predikstolen, varifrån klockaren ledde psalmsången. Klockstapeln som byggdes på 1700-talet är ännu bevarad – i Tuna by, alltså ganska långt från kyrkan. Två klockor anskaffades. Storklockan är nu lillklockan i den avkristnande kyrkan mitt på ön.
Lillklockan – ursprungligen en skeppsklocka – hänger nu i vapenhuset. I början av 1800-talet togs nya fönster upp i norra väggen och de gamla förstorades. Orgel fick kyrkan först 1861.
I slutet av 1800-talet tillväxte befolkningen på Ven och nådde vid 1900-talets början över 1000 invånare. (Idag har ön 360 invånare) Man ansåg att kyrkan var för trång och uppförde då Allhelgonkyrkan mitt på ön. Den gamla kyrkan övergavs och fick förfalla. Dock restaurerades Sankt Ibbs gamla kyrka igen, med början omkring 1920, och 1938 kunde den återinvigas.
I samband med avkristnandet av Allhelgonakyrkan och försäljningen av denna till Statens fastighetsverk, påbörjades en omfattande renovering av S:t Ibbs gamla kyrka som avslutades i juni 2004. En stödförening, "S:t Ibbs Gamla kyrkans vänner” har funnits i många år. Den består av församlingsbor och andra intresserade. Föreningen har bland annat bekostat den nuvarande kyrkklockan, placerad på kyrkvinden i kyrkans äldsta del. Den som önskar ge ett bidrag till kyrkans underhåll har möjlighet att lägga en slant i det ”offerbord” som är placerat i vapenhuset. Sankt Ibb:s skyddshelgon är S:t Iacob, det vill säga aposteln Jacob den yngre, köpmännens skyddshelgon.