Trosbekännelsen
Trosbekännelsen är egentligen flera stycken i vår kyrka. Men idag fokuserar vi på den vanligaste, som läses i gudstjänsten och vid dop och konfirmation. Du hittar den i psalmbokens bakre pärm.
Tro – bekännelse. Svåra ord. Ibland blir trosbekännelsen ett hinder för den enskilde kristna människan. Det känns svårt att förstå och hålla med om allt. Men låt oss dyka in lite mer på djupet.
Ordet tro kan betyda 1) att inte veta, 2) att lita på eller 3) att hoppas. Alla tre betydelserna finns med när kyrkan talar om Gud. Vi tror att Gud finns och vi litar på att Gud är god och vill ha en relation med dig och mig och med hela världen. Vi hoppas att Gud är den som älskar, befriar och räddar mig.
Bekännelse är också ett tungt ord, vi bekänner våra fel, eller ett brott. Ibland lite mer positivt som när vi bekänner vår kärlek till en person. Men kyrkan talar om trosbekännelsen som hela kyrkans sammanfattning och glädjefulla tack till Gud för allt Gud gjort för oss.
Trosbekännelsen ska alltså inte ses som en ”checklista” kring vad jag själv kan hålla med om i den kristna tron, utan den är en kort version av Guds väldiga gärningar i och med hela sin skapelse.
Vi tror på Gud
Ibland diskuteras det principiellt och filosofiskt, om Gud finns. Men att tala om Gud utifrån sannolikheten att en gud finns, och sedan resonera om hur denna gud är och vad guden gör, är något annat än kyrkans gudstro. Kyrkans bilder av vem Gud är och vad Gud gör, kommer istället ur våra egna liv. Vi ropar efter något större när vi har det svårt. Vi tackar Gud när allt är härligt. Eftersom livet ges av Gud, tror vi att relationen till Gud alltid finns. Det finns inget område i människans liv dit hon kan bege sig och vara utanför relationen till Gud (Ps 139:5). Så är det även om människan inte använder begreppet Gud. Människor lever sina liv och frågar sig: Varför skulle detta hända mig? Hur ska jag orka bära detta? Vilken utväg är den rätta? Händelser i livet kan få oss att tvivla på det goda, och på godhetens källa, Gud. Därför är frågan ”om Gud finns” ytterst frågan om Guds godhet eller närvaro i relation till mitt eget liv. Luther skriver ”Det, varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig är, säger jag, i verkligheten din Gud.” Vi behöver ha tilltro till något eller någon som ger tröst, livsmod och tillit utöver oss själva. Att inte tro på Gud blir då inte främst en intellektuell reflektion, utan istället erfarenheten av en frånvaro.
Vi tror att människor kan lära känna Gud. Det sker på olika sätt. Vi kan känna förundran inför det storslagna och outgrundliga i tillvaron. Vi kan uppleva - inom oss själva - att något kallar på oss och att vi svarar an mot denna kallelse. Eller så får vi del av Guds kärlek och omsorg i mötet med andra människor. Eller så möter vi Gud i kyrkans gudstjänster. Vår gudstro kan ge våra liv en mening genom att du och jag sätts i relation till Gud, som älskar oss. Och när livet inte är som vi vill att det ska vara, så är Gud med oss också i detta. I Bibelns sammanhang är Gud självklar, eftersom livet finns och livet ges av Gud. Orden ”Gud finns” betyder i Bibelns sammanhang att ”Gud skapar” eller ”Gud hjälper”. Människan är alltid den som tar emot från Gud. Vi har alla fått vårt liv från Gud. Samtidigt som Gud skapat galaxer och planeter, så har Gud också skapat mig. Möten med Gud beskrivs i Bibeln som ett möte med en väldig och skapande vilja, där jag själv blir mycket liten och obetydlig (Jes 6). Samtidigt betonar Bibeln människans storhet och värde (Ps 8). Tanken på att Gud som skapare står i relation till varje människa, till dig och till mig, uttrycker en viktig och nödvändig spänning kring hur vi kan förstå Gud. Gud är både bortom och nära, upphöjd och värnlös, alltings skapare och den som bryr sig om mig.
Och så tror vi på Gud som Fader, Son och Ande. Gud möter oss som tre olika personer, fast Gud till sitt väsen är en. Därför har trosbekännelsen tre delar. Det är Gud som ger oss en tro när vi söker. Gud är den som är, och Gud är fri att definiera sig, eller uppenbara sig. Det gör Gud främst i Jesus Kristus. Vi tror att vi kan få veta mer om vem som skapat oss, vill att vi ska leva vårt liv och kallar på oss genom att lära känna Jesus. I nuet gör Gud ständigt sin vilja känd. Genom den heliga Anden är Gud alltid verksam i sin skapade värld. Du och jag kan svara på uppenbarelsen och kallelsen från Gud, genom att vi försöker leva ett liv som värnar hela skapelsen. Vi kan tacka Gud för livet och nya möjligheter. I våra kyrkor och gudstjänster lyfter vi vår längtan efter helhet som väcks av skapelsens skönhet. Vi ber om en ständig nyskapelse som ger liv, befrielse och förlåtelse.
Nu går vi in på själva innehållet i bekännelsen kring vad Gud har gjort för oss.
Fader
Ingen har någonsin sett Gud, men de bland oss som har en erfarenhet av Guds närvaro vet att Gud är större än vad vi kan tänka och känna. Därför använder Bibeln symboler och bilder som hämtas från människans värld. Språk, symboler och bilder låter oss veta mer om vem Gud är. Bibeln innehåller många olika namn på Gud.
Det första som trosbekännelsen säger om Gud är att Gud är vår Fader. Vi kallar Gud för Fader för att Jesus talade om Gud som en far, och lärde oss att be med orden Vår Fader. Bibeln använder således ordet ”far” om Gud för att uttrycka kärlek, omsorg, närhet, gemenskap och vägledning. I en av den kristna trons grundläggande teologiska bilder, treenigheten, har Fadern och Sonen en särskild relation.
Allsmäktig
Det andra som trosbekännelsen säger är att Gud är allsmäktig (Dan 6:26). Ett sätt att förstå ordet ”allsmäktig” är just att Gud är mäktig till allt. Det är ett uttryck som används bara om Gud och som innebär att Gud har makt över sin skapelse, över hela universum. Tanken på Guds makt hör alltid ihop med Guds eviga kärlek till allt, till dig och till mig. Gud vill människorna väl. I sin allmakt kan Gud ge liv, befria den som är fångad och Gud kan förlåta. Däremot tror vi inte att Gud är orsak till allt som sker. Det finns en frihet i skapelsen och hos oss människor. Guds vilja sker inte alltid.
Himmelens och jordens skapare
Det tredje som sägs om Gud är att Gud är vår skapare. Gud har skapat allt som finns. Universum och galaxer, berg och oceaner, blåsippor och vargar, dig och mig. Det betyder att skapelsen är värdefull och älskad. Vi tror att skapelsen kommer från Gud och att den har en början och ett slut. I Bibeln står skapelseberättelsen först, för att skapelsen är en förutsättning för allting annat. Allt hänger samman och vi är beroende av Gud och av allt som finns för att kunna leva. Skapelsen är god (1 Mos 1:31), men inte gudomlig. Vi kan förstå skapelsen och hur allting hänger ihop med hjälp av vetenskap.
Skapelsen pågår hela tiden. Allt är beroende av Gud, som ständigt skapar på nytt (Psaltaren 104). Det betyder att Gud ger liv, befrielse och förlåtelse till allt och till mig, nu. Gud vill mig och mitt liv. Det betyder att mitt liv och hur jag lever det är viktigt för skapelsens helhet.
Att bekänna sin tro på Gud som skapare är också att tacka Gud för livets gåva och att säga ja till det uppdrag som det är att vara en människa. Vi tror att människan har ett särskilt uppdrag i skapelsen.
Uppdraget innebär ett stort ansvar att värna det oändligt rika sammanhang som vi själva är en del av. Det beskrivs i Bibeln som att människan är skapad till Guds avbild.
Vi söker ständigt efter mening och vägledning, eftersom vårt liv väcker frågor hos oss. Varför är livet så skört, när det samtidigt kan vara så skönt? Varifrån kommer det onda och svåra? Finns det en framtid för mig och för världen? Vår tro på att Gud är mäktig till allt och att Gud är god, krockar med vad vi upplever i våra liv. Det händer saker i skapelsen och i ditt och mitt liv, som kan få oss att tvivla på Guds godhet. Men vi tror inte endast på Gud som skapare, utan också på Gud som räddare, befriare och frälsare. Kyrkans tro handlar om mer än skapelsen.
Vi tror ock på Jesus Kristus
Förutom det som Gud ger oss genom sin skapelse, har Gud gett ut sig själv och blivit människa, för att befria och förlåta oss och ge oss ett liv som aldrig dör.
Jesus från Nasareth, Gud och människa, är vår tros centrum. Berättelserna om Jesus i Bibeln finns framför allt i evangelierna, som för vidare vad Jesus sade och gjorde under sitt jordeliv. Efter Jesus död och uppståndelse började den unga kyrkan att fundera kring vem Jesus var och vad Jesus gör för oss. Vår trosbekännelse för vidare detta perspektiv.
Det första som sägs om Jesus är att han är Kristus. Det är genom Anden som Jesus är ”smord”, alltså är ”Kristus”. Detta var ett ord för kungen, Israels kung, Messias. Kristus är den utvalde.
Hans enfödde Son
Det andra som sägs om Jesus är att han är Guds Son. Relationen mellan Gud som Fader och Gud som Son är kärleksfull. Jesus beskrivs i kyrkans tradition som ”född”. Jesus föddes och var en människa som vi. Samtidigt är Jesus inte skapad, utan är Gud på jorden. Jesus var med redan när världen blev till.
Vår Herre
Det tredje som sägs om Jesus handlar om Jesus relation till dig och mig. Jesus är vår Herre, vilket betyder att Jesus är den som har räddat mig från allt ont och från döden. Jesus är livets och alla goda gåvors Herre och ger detta vidare till dig och till mig. Relationen till Gud är given genom livet. Genom att lära känna Jesus genom Bibeln och i kyrkans gemenskap kan jag förvandlas genom tron. När jag möter Sonen, Kristus, når jag det som jag är bestämd till. Att jag ska bli lik Kristus är Guds vilja, och det är så Gud skapar på nytt genom att ge mig nytt liv, förlåtelse och befrielse.
Vilken är avlad av den helige Ande
För att befria och rädda dig och mig har Gud själv trätt in i vår skapade värld. Genom den heliga Anden blir Gud människa på jorden vid en bestämd tid och på en bestämd plats. Kyrkan beskriver detta som att Gud tog sin boning som ett människobarn i Jesus mor Maria. Jesus är både Gud och människa, som är förenade i personen Jesus från Nasareth.
Född av jungfrun Maria
Jesus föddes av en kvinna, en ung flicka som hette Maria. Hon kom från Nasareth i Galiléen, men Jesus föddes i Betlehem, som profetian hade förutspått. Vi nämner Maria med kärlek och tacksamhet i vår bekännelse.
Pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket
Jesus Kristus är inte sådan som vi tänker oss att en gud är. Guds makt är annorlunda. Jesus liv slutade med tortyr och en grym avrättning, beslutad av det romerska imperiet med dess ståthållare Pontius Pilatus. Detta skedde en fredag under påskhögtiden, och vi minns detta varje långfredag i kyrkans gudstjänster. Jesus dog på ett kors, och korset har allt sedan dess varit en symbol för kristen tro, eftersom det var på korset som Gud utgav sig själv för vår skull (Jes 53: 3-5). Detta trots att korset var ett ohyggligt plågsamt dödssätt som syftade till att totalt krossa och förnedra en människa. Jesus lades sedan i en grav och fanns bland de döda.
På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda
På söndagsmorgonen fann Jesus vänner som besökte graven att den var tom. De mötte Jesus som uppstånden, han levde igen. Mötet med den Uppståndne blev avgörande för Jesus vänner, och allt sedan dess förkunnar människor om Guds gärningar i Jesus Kristus. Jesus uppståndelse förändrar hela världen, den angår alla människor. I den ser vi löftet om en ny skapelse, utan död, ondska och lidande.
Kyrkan firar detta varje söndag i sina gudstjänster. På Påskdagen tackar vi Gud särskilt med lovsång och bön för hur döden besegrades. Gud har besegrat det onda och döden genom att Jesus som var människa som vi, men utan synd, gick i döden. Detta skedde för att befria skapelsen, förlåta allt som är ont och fel och ge det liv som aldrig dör. Allt detta enligt Guds ord och löfte.
Uppstigen till himmelen, sittande på Gud faders högra sida
Jesus visade sig för sina vänner och samtalade med dem efter sin uppståndelse. Men 40 dagar efter påsk, återvände Jesus till gemenskapen med Fadern och Anden. Kyrkan firar detta vid Kristi Himmelsfärdsdag. Detta är också ett firande av att Jesus Kristus lever nu. Vi skiljer mellan tiden och evigheten, men den uppståndne Jesus Kristus rör sig fritt mellan tid och evighet och möter oss nu: i Bibelns ord, när vi samlas och ber, i dopet och nattvarden.
Att Jesus Kristus sägs sitta på Faderns högra sida är ett uttryck för Jesus speciella relation till Gud.
Därifrån igenkommande till att döma levande och döda
Det sker mycket som är ont och fel i den skapade världen. Gud är god, och vill att världen också ska vara detta. Därför behöver Gud sätta en gräns mot det onda. Kyrkan uttrycker detta som att Gud på den ”yttersta dagen”, när den skapade tiden upphör, ska befria oss från det onda, synden och döden genom ett domslut. Bibeln är tydlig med att det är Jesus Kristus som dömer oss, samma Jesus som gav sitt eget liv för att rädda oss.
Vi tror ock på den helige Ande
Guds Ande var med redan vid skapelsen, det är gudsvinden som ger liv åt allt levande. Guds Ande visade sig vid Jesus dop, det är Guds Ande som inspirerat författarna till Bibeln till deras vittnesbörd och tolkningar. Guds Ande inspirerar oss i våra liv, kan fylla oss med glädje och ger oss tro: tro på att Gud är god och vill oss väl.
En helig allmännelig kyrka
Kyrkor finns det många, både byggnader och samfund. Detta är en rikedom, och det speglar Guds alla möjligheter att komma i en relation till oss människor. Samtidigt är Guds kyrka, i alla sina former en, för Gud är en. Den är ”allmännelig”, vilket betyder att den är gemensam för alla, tillgänglig för alla genom alla tider. Men den är det på olika sätt; med olika språk, med olika musik, gudstjänstformer och byggnader.
De heligas samfund
Kyrkan är en gemenskap av människor. Vi människor är inte heliga i oss själva, men Guds nåd och kärlek kan förvandla oss. Det mest fantastiska är att Gud ser på oss som heliga och dyrbara, trots att vi är som vi är. Det gör Gud för Jesus Kristi skull. Gud möter oss, som Jesus mötte människor under sin tid på jorden. Gud är och vill oss väl.
Syndernas förlåtelse
Guds skapande pågår ständigt och Guds nåd är ny varje morgon. Därför kan vi vända oss till Gud även när vi inte är så goda, lyckade eller snälla. Gud har lovat att förlåta oss, som Jesus gjorde med dem han mötte på jorden. Gud skapar om oss på nytt varje gång vi ber om Guds förlåtelse eller befrielse. Därför behöver vi inte vara upptagna med att tänka om vi duger i Guds ögon. Det tackar vi Gud för och det innebär att vi istället kan fokusera på att ta hand om skapelsen och våra medmänniskor.
De dödas uppståndelse och ett evigt liv
Vi tror och vi hoppas att vår gudsrelation inte kan brytas av döden. Gud är med oss alltid och Guds kärlek till oss varar i all evighet. Om livet efter döden har vi ingen kunskap, men vi har bilder som vi hämtar från det vi längtar efter och från vår erfarenhet av det goda. Gemenskap, frid, kärlek, sång… fyll på med vad du själv längtar efter!
