.jpg?DoProcessing=&ci=0,0,1920,1080&w=1680)
EN STORMANDE KYRKA
Vadensjö kyrka är i huvudsak byggd i mitten av 1800-talet, men kyrkans äldsta byggnadshistoria är delvis okänd. Någon gång under medeltiden byggs ett vapenhus i söder, med murar i gråsten och tegel, och under senmedeltiden ett västtorn i liv med långhuset. Både långhuset och koret valvslås, troligen under 1400-talet, men korvalvet rasar samman vid något tillfälle.
Det är inte mycket som återstår av den ursprungliga kyrkan som blev svårt förstörd under de Skånska krigen under 1670-talet. Då brändes alla byar kring Landskrona ner, och kyrkan inventarier stals. Vid krigens slut hade två gavlar rasat ned och i övriga väggar fanns stora gapande hål. Dessutom hade då
de flesta inventarierna försvunnit.
Kyrkan återuppbyggdes efter krigen, men var omkring 1850 i behov av en ny restaurering då kyrkan är för liten för den växande befolkningen. Denna utfördes av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius, och kyrkan fick då ett lågt torn och i övrigt genomfördes en mycket omfattande ombyggnad då det mesta av den kvarvarande gamla kyrkan revs. När kyrkan åter renoverades 1899 under ledning av Brunius efterträdare, Lundaarkitekten Henrik Sjöström, fick den ett högt torn, liknande det som vi ser idag.
Kyrkans läge uppe på en höjd har gjort att den har varit svårt utsatt för stormar. Redan vid 1700-talet slut hade kyrkan drabbats av svåra stormskador, då det mesta av taket förstördes. Likaså 1825 fick kyrkan svåra stormskador. Under en genomgripande yttre renovering år 2004-2005 skadades åter kyrkan i en storm, och denna gång raserades tornet - som alltså nu är återuppbyggt.
Före 1830 hade kyrkan vapenhus och ingång från söder, mittför det nu mellersta fönstret på södra sidoväggen. Tornet hade ingen ingång till kyrkan. Ingång för att komma upp i själva tornet fanns
Sevärdheter i Vadensjö kyrka
Altaret som liksom altaruppsatsen är skapad av Fredrik Reinhold Ekberg, är målat i vitt med förgyllda ornament och med monogrammet IHS på framsidan. Altartavlan som kostade församlingen 3200 kronor, är målad 1879 av Johan Zacharias Blackstadius från Stockholm, och föreställer Jesus som välsignar barnen.
Kormattan komponerades av Barbro Nilsson, och skänktes till kyrkan av syföreningen 1964. Den vävdes av Märta Måås-Fjetterströms ateljé i Båstad.
Predikstolen från sekelskiftet 1900 är ritad av Henrik Sjöström och är bland annat försedd med snidade figurer av Jesus, Moses, Paulus och Petrus.
Kyrkans orgel är byggd 1939 av Olof Hammarberg i Göteborg. Orgeln är pneumatisk med 19 stämmor, fördelade på två manualer och pedal. Orgelfasaden är från 1868, troligen gestaltad av arkitekt Fredrik Reinhold Ekberg. Fasaden, som står på en hög sockel, har tre spetsbågiga pipfält, det mittersta förhöjt, målade i gråvitt med förgyllda dekorer. Spelbordet är vänt mot orgelhuset..
Dopfunten från 1898-1900 i kalksten tillkom vid Henrik Sjöströms restaurering.
Bänkinredningen från 1899 är tillverkade av en snickerifabrik i Landskrona. De har också utfört altaret med bord och skrank.
Klockorna i tornet är gjutna 1864 av Pettersson och Lindelöf i Mariebergs gjuteri, men lillklockan är omgjuten 1876 av M & E Ohlsson klockgjuteri i Ystad.
Kyrkogården
Den äldst bevarade kartan där Vadensjö kyrka finns redovisad är en geometrisk avmätning från 1706. Kyrkogården är en mycket god representant för den skånska landsbygdskyrkogården, helt igenom präglad av de ideal som växte fram från mitten av 1800-talet med symmetriska gravkvarter åtskilda av grusgångar och buxbomsomgärdade gravplatser
Om det spirande stationsssamhället påminner vårdarnas många olika titlar, däribland folkskollärare, smedmästare, skomakare, lantbrevbärare och lantbrukare. Närheten till industristaden Landskronas raffinaderier, verkstäder, järnväg och sjöfart märks i titlar som sjökapten och vagnmakare, men även i sentida gravar t.ex. Klaus Herbert von Bismarcks. Klaus, som var en släkting till den tyske Järnkanslern, var under 1930- och 40-talen engagerad i ledningen för Landsverk i Landskrona, som bland annat tillverkade grävmaskiner och järnvägsvagnar och under mellankrigstiden materiel åt tyska vapenindustrin.
Här finns också gravstenen över lantbrukare Nils Persson. Han var riksdagsman för Lantmannapartiet, och blev känd över hela landet genom en motion han lade fram angående en skatt på ungkarlar, vilket ledde till att han karikerades i landets skämttidningar under namnet ”Ungkarlskatten”, oftast avbildad omgiven av massvis med kvinnor.