Konfirmandhelg – i fastans tecken

Diakon Liss Anna Holmdal inleder eftermiddagspasset och berättar om diakoni och fastekampanjen:

"Att vara diakon innebär att leva i ständig omsorg om våra medmänniskor… omsorg betyder att man bryr sig om sin medmänniska – de som är nära och i världen. Gud har sagt att älska din nästa och din nästa finns överallt."

För Liss Anna innebär det i praktiken att ha en fot i församlingen och en fot i världen. Diakoni kan handla om att leka med  måndagskul-barnen  vid slogboden eller finnas där när någon behöver stöd i en livskris. När svenska kyrkan samlar in till flyktingkrisen i Sydsudan är det en diakonal uppgift att berätta om kyrkans psykosociala arbete i flyktinglägren.

Diakonalt förhållningssätt

En bensträckare är nödvändig och konfirmanderna går en kort promenad över till Tempo  för att se en diakonal gärning rent konkret: Vid entrén står Margareta Oscarsson och säljer fasteris. Församlingens internationella grupp har knutit 150 knippen. Dessa säljs för en valfri slant och behållningen går till fasteinsamlingen.

Sedan samlas konfirmanderna för en värderingsövning som går ut på att få den andra mittemot sig över till den egna sidan.  Det hela resulterar i en lekfull drakkamp. 

"Att övertyga någon behöver inte handla om fysisk styrka, – man kan prata med varandra", säger Liss Anna.

Med nya ögon

Samarbetsformer med andra kyrkor och kulturutbyten utgör en god plattform för förståelse och samtal. Johanna Weinberg är själv nitton år och har genom Svenska kyrkans utbytesprogram Ung i den Världsvida kyrkan tillbringat två månader i Costa Rica.  Idag har hon rest från Ludvika för att berätta om sina erfarenheter för konfirmanderna. Johanna fick bl.a. bo i en liten fattig by med 200 invånare – mestadels flyktingar från Nicaragua och arbetade som volontär i en fattig kyrka med stort engagemang.

"I Sverige delar vi på liv och tro men i Costa Rica har man Gud i sin vardag.", säger Johanna. Efter den här resan har Johanna fått ett annat lugn. ”Jag behöver inte planera så mycket i förväg och behöver inte ha 100 % koll hela tiden”, säger hon. I Sverige upplevde Johanna en hel del ångest över betygsystemet i skolan men känner sig säkrare nu.

"Min prestation är inte mitt värde!, säger hon och vänder sig  sedan till konfirmanderna och fortsätter: Ni är ni oavsett vad ni fått för bokstav." Johanna uppmanar ändå alla som är intresserade av att åka utomlands att hålla fast vid språkstudierna. Det var mycket tack vare att spanskan i skolan som gjorde att hon hamnade i Costa Rica.

Dagen lider mot sitt slut och konfirmanderna ska förbereda sig inför morgondagens gudstjänst. Alla får i uppgift av prästen Per Rönnegård att skriva en bön. En tackbön på en sidan av pappret och en "hjälpbön" på andra sidan. Bönerna kommer Per sedan att sammanställa men de personliga bönerna kommer inte att läsas högt.