Runt kyrkan står byggställningar och många har nog undrat
vad som händer?
Under våren och försommaren byts ca 100 m2 takspån ut på det östra trekantiga taket på kyrkan och cirka 30 m2 har även tidigare i vår bytts på klockstapeln.
De nya spånen är av tätvuxen kärnfuru troligen från södra Dalarna, och kommer rödtjäras på traditionellt sätt. De spikas med handsmidd spik. På varje kvadratmeter sitter drygt 40 spån.
Vi har även hittat rötskadat virke i takstolarna där en del har bytts ut.
Pågående inventering och arbete
Konstruktör, antikvarie, arkitekt och en timmerman håller under sommaren och hösten på med att utreda vilka förstärkningar och lagningar som behöver utföras på takkonstruktionen. Detta då de osannolika och världsunika takstolarna med nära 30 meters spännvidd har vissa problem och skador. Det är över 100 år sedan de senaste större lagningarna gjordes.
· Troligen behövs nya sammanhållande dragjärn på vinden som ser till att takstolarna inte kan glida isär.
· Över sakristians valv behövs nya förstärkningsbalkar
· Ett antal knutpunkter i takstolarna behöver lagas, till exempel har dymlingar gått av, men det finns även vissa större rötskador
· Brandavskilja kyrkorummet från vinden genom att täta öppningar i valven för ljuskronor med mera
· Utreda om takstolarna långsiktigt behöver någon mer förstärkning
Under tiden byts trasiga takspån ut här och där. Samtidigt tjäras taken på mindre och större ytor. Inom några år behöver vissa takytor med skadade takspån bytas ut helt och hållet.
Timmerman Stefan Östberg, St. Skedvi, har under vintern tillverkat nya kyrkspån till det triangelformade östra takfallet, högst upp. Detta då de gamla spånen var väldigt dåliga och den rödtjära som använts vid de sista strykningarna ej skyddat takspånen tillräckligt, de har varit alltför utsatta för sol och regn.
Vattnet hade även trängt igenom spåntaket och skadat både de kraftiga undertaksbrädorna och några av de kraftiga timmarstockarna i takstol och remstycke vid takfoten.
Historiska tidsbesparingar visade sig vara misstag
Någon gång under senare hälften av 1900-talet började man tillverka spån utan kärnvirke, så kallade Splint. Detta har visat sig vara ett misstag som vi får betala för idag. Det byts idag ut spån som lades för bara 30–40 år sedan...
Under samma period började man av praktiska och ekonomiska skäl att spruta på tjäran och då krävdes det att man förtunnade den kraftigt, detta i ett försök att impregnera virket. INget som fungerade i praktiken.
Tjäran ska istället ligga som ett skyddande lager utanpå, likt målarfärg.
Vi har sedan en lång tid i Sverige tappat bort det gamla hantverket med tjärstrykning. Men sedan några år jobbas det dock på att åter använda äldre metoder, eftersom takspånen förr i tiden häll väldigt mycket längre.
Vi kommer löpande uppdatera denna information då vi upptäcker nytt hela tiden!