SORG –våga lyssna och prata om den

Sorg är något så vanligt som en känsla –en känsla vi alla förr eller senare möter. 
Vi möter den så klart i samband med död men också i ett uppbrott från någon vi hållit kär, byte av jobb, flytt, utanförskap och skolavslut. 

Vi kan möta sorgen vid giftermål, när vi blir föräldrar eller när nya huset är inflyttningsklart. Öppnar vi dörren för något nytt att komma in, slinker ofta något annat ut –drömmen om en framtid som aldrig blev. 

Vi möter den som vuxna och vi möter den som barn. Den formar och styr valen i våra liv i vår strävan att aldrig stöta på den igen. Ändå går sorgen vid vår sida och vi håller den i hand. Rädda att släppa taget.

Varför är sorgen så svår att prata om när vi alla upplever den? Vad är det som är så speciellt? Kan en förklaring vara att sorgen ofta är så motstridiga känslor.

Tack för att mormor äntligen slipper vara sjuk och ha ont men oj vad jag saknar henne! 

Eller sorgen efter någon inte helt älskad;

Jag kan inte ha dig i mitt liv men saknar värmen från din kropp och din närhet.

Tiden läker inga sår. Den bara går. Att läka sorgen är min egen lott. En stund att vara i sorgen öppnar möjligheten att sammanfatta. Gå igenom hur det egentligen var. En stund att vara fullständigt ärlig mot mig själv i mina känslor. Att också välkomna alla glada minnen ta plats. Att öppna upp för fortsatt liv. En stund att växa. 

Det viktigaste är att vi pratar om sorgen eller ännu viktigare; att vi helt och fullt tar oss tid för varandra och bara lyssnar.

 Magnus Johansson
Kyrkogårdschef, Leksands pastorat